SSF: Heavy (1995) 🌑🌑🌑🌕🌕
Victor är inte den lyckligaste 30-åringen i världen. Han är överviktig, oerhört blyg och jobbar på sin mammas sylta som kock. Han bor dessutom hemma hos henne. Men en dag anställs en ung och vacker servitris vid namn Callie som Victor får upp ögonen för. Hennes vänliga sätt är inbjudande och Victor växer, självförtroendet ökar. Visserligen har Callie en pojkvän som det smärtar att se henne tillsammans med, men viljan att banta och ta tag i sitt liv är nu högre än någonsin.
Regissören James Mangolds allra första film är en trevlig liten sak. Minimalistisk på alla sätt och vis men den berättar en någorlunda gripande historia. Och så får man den där mysiga småstadskänslan där alla känner alla, på gott och ont. Karaktärerna känns verkligen som tagna direkt ur någon liten håla i USA. Berättelsen tacklar teman det är lätt att relatera till - ensamhet, lågt självvärde och längtan efter att förbättra sig och leva upp till den potential andra inte ser att man besitter.
Allt det här förkroppsligar (han la på sig vikt inför rollen) och förmedlar Pruitt Taylor Vince i huvudrollen så jävla bra. Pruitt är en av mina favoritskådespelare - jag blir alltid lika glad när han dyker upp i någon tv-serie och lika ledsen när han oundvikligen försvinner lika snabbt. En sorgligt underutnyttjad skådespelare. Här briljerar han i rollen som fet, blyg småstadskille men tyvärr är hans karaktär frustrerande i det att han har så förtvivlat svårt att formulera en mening, att uttrycka sig. Jag önskar att han hade haft mer utveckling på den biten, den sympati man initialt känner försvinner lite.
Victor är inte den enda karaktären som är ensam utan vi har också Delores, spelad av Debbie Harry från Blondie som jag inte visste gjorde mycket skådespel, men hon har ju en ganska diger meritlista. Hon är bra. Likaså Liv Tyler som spelar Callie. Alla karaktärer känns komplexa och trovärdiga och framförallt ensamma på olika sätt.
Sammantaget är det en trevlig och stundtals rörande film om det monotona livet i en småstad. Lite feel-good men samtidigt inte alls med scener som den när Victor äter donuts medan han gråter. Sånt är livet.
Finns på Youtube.
Victor är inte den lyckligaste 30-åringen i världen. Han är överviktig, oerhört blyg och jobbar på sin mammas sylta som kock. Han bor dessutom hemma hos henne. Men en dag anställs en ung och vacker servitris vid namn Callie som Victor får upp ögonen för. Hennes vänliga sätt är inbjudande och Victor växer, självförtroendet ökar. Visserligen har Callie en pojkvän som det smärtar att se henne tillsammans med, men viljan att banta och ta tag i sitt liv är nu högre än någonsin.
Regissören James Mangolds allra första film är en trevlig liten sak. Minimalistisk på alla sätt och vis men den berättar en någorlunda gripande historia. Och så får man den där mysiga småstadskänslan där alla känner alla, på gott och ont. Karaktärerna känns verkligen som tagna direkt ur någon liten håla i USA. Berättelsen tacklar teman det är lätt att relatera till - ensamhet, lågt självvärde och längtan efter att förbättra sig och leva upp till den potential andra inte ser att man besitter.
Allt det här förkroppsligar (han la på sig vikt inför rollen) och förmedlar Pruitt Taylor Vince i huvudrollen så jävla bra. Pruitt är en av mina favoritskådespelare - jag blir alltid lika glad när han dyker upp i någon tv-serie och lika ledsen när han oundvikligen försvinner lika snabbt. En sorgligt underutnyttjad skådespelare. Här briljerar han i rollen som fet, blyg småstadskille men tyvärr är hans karaktär frustrerande i det att han har så förtvivlat svårt att formulera en mening, att uttrycka sig. Jag önskar att han hade haft mer utveckling på den biten, den sympati man initialt känner försvinner lite.
Victor är inte den enda karaktären som är ensam utan vi har också Delores, spelad av Debbie Harry från Blondie som jag inte visste gjorde mycket skådespel, men hon har ju en ganska diger meritlista. Hon är bra. Likaså Liv Tyler som spelar Callie. Alla karaktärer känns komplexa och trovärdiga och framförallt ensamma på olika sätt.
Sammantaget är det en trevlig och stundtals rörande film om det monotona livet i en småstad. Lite feel-good men samtidigt inte alls med scener som den när Victor äter donuts medan han gråter. Sånt är livet.
Finns på Youtube.