Vilken film såg du senast?

SSF: Fences (2016) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |

Troy Maxson är en bitter man som nu jobbar som sophanterare efter att hans drömmar om att bli baseballproffs gått i spillror. Han bor i ett litet hus i Pittsburgh med sin fru Rose och sonen Cory där konflikterna aldrig tar slut. När han börjar bygga ett staket runt huset är det starten på gräl som får förödande konsekvenser för flera relationer och riskerar att bryta familjeband för evigt.

Det märks att det här är en teaterproduktion överförd till film. Skådespelarna kan sina repliker lite för bra, replikskiftena är så snabba och inövade att all naturlig känsla är som bortblåst vilket leder till att inlevelsen tar skada och karaktärerna tappar trovärdighet. Det blir extremt segt helt enkelt. Visst är det imponerande när Denzel Washington slänger käft så klockorna stannar men då är det också Washington-show och inte så mycket som ger liv åt karaktären eller berättelsen. Det är väldigt bra skådespel från både han och Viola Davis - men det känns som filmen är ett skyltfönster för just det.

Man får en liten gemytlig känsla för bakgården till huset där de super hela dagarna och Denzel övar sina baseballsvingar på en boll knuten på en trädgren eftersom filmen utspelar sig till 90% där. Miljövariation hade inte skadat, det hade varit intressant att få se Denzel köra sin sopbil till exempel som han tjatat om. Men nej, runt huset ska precis allt utspela sig och det spär på känslan att det här är en pjäs (och teater har jag svårt för). Inte mycket positivt alltså, men berättelsen och karaktärerna sätter sig lite ändå i den andra halvan och det blir bättre. Det är flera tragiska öden och halvintressanta historier som utvecklar sig, och jag gillar 50-talets tidsanda från fattiga svartas perspektiv.

Det här är en uppvisning i skådespeleri och inte så mycket mer, man måste verkligen koncentrera sig för att uttyda någon intressant berättelse från Denzel's evinnerliga smattrande mun. Jag tycker det är sevärt ändå - den härliga tidsandan och starka skådespelet gör det uthärdligt. Men det är ingen film jag kommer se om.

Blow 2001 handlar om killen som tog in kokain först till Amerika och drog smuggling på 70-80 talet. Johhny Depp Penelope cruze och ray liotta bland rollistan. Helt ok och välgjord film. Men kändes lite som vilken drog smugglar film som helst. 3/5

Offret, Tarkovsky. Alltid lika transcendent. En av de basta som gjorts i min bok.

Idiotister... Say no more.

Not Fade Away (2012). Jag valde att se den här filmen, eftersom jag älskar Gandolfinis gestaltning av Tony Soprano och serien ''Sopranos'' överlag - och vad kan då passa bättre än en långfilm, skriven och regisserad av David Chase (skapare och producent av ''Sopranos'') och med James Gandolfini i en av rollerna? Filmen utspelar sig i alla fall i New Jersey på 1960-talet och handlar om en grupp vänner som startar ett rockband. En sorts ''coming of age''-film. Jag har inte lust att utveckla eller analysera handlingen mer än så, men kortfattat: Filmen är inget mästerverk. Den är inte dålig heller. Men jag har svårt att förstå vad syftet med filmen är - vad vill den förmedla? Slutscenen innehåller en form av budskap, men är det allt? De flesta karaktärerna känns oengagerande och svåra att lära känna/empatisera/sympatisera med. Gandolfini, som var filmens främsta lockelse för mig, känns som en mer lågmäld och nertonad version av Tony Soprano, men ''Big T'' finns definitivt där emellanåt. Gandolfini syns dessutom inte särskilt ofta i filmen, utan endast i ett - i förhållande till resten av filmens skådisar/karaktärer - fåtal antal scener. Bra fotografi, bra skådespeleri, men på det stora hela ingen film, vars handling engagerar mig särskilt mycket. Mitt betyg: 5.5 ugglor av 10 möjliga.

Logan (2017)

I en nära framtid tar en sliten Logan hand om en sjuk Professor X, i en gömma nära den mexikanska gränsen. Men Logans försök att hålla sig undangömd från världen och sitt förslutna ställs plötsligt på sin spets när en ung mutant anländer och som visar sig förföljas utav mörka krafter.

Logan är tredje stand-alone Wolverine filmen, och även sista filmen där vi kommer se Hugh Jackman i den ikoniska rollen (vad han har sagt i vart fall). Det är också den nionde X-Men filmen (10, räknat med Deadpool).
Med glädje kan jag säga att filmen levererar på de plan man förväntar sig. Dramatik, våld, blod, action, komik och även en gnutta deppig.

Hugh Jackman är suverän här i rollen som han har gjort sin de senaste 17 åren. Det är helt klart nog hans bästa insats skådespelarmässigt som karaktären, då han verkligen får mer bred att visa större känslor och en mer personlig och dramatisk sida av karaktären.
Patrick Stewart spelar även han den ikoniska rollen som Charles Xavier för sista gången, och även han får bra scener att gå ut med i sin roll. Lite förvånad när han började svära hejvilt, men det var kul.
Dafne Keen som Laura (X-23) är nykomlingen här och har mestadels under hela filmen inga dialoger. Hon skiner verkligen, då barnskådespelare annars är något väldigt svårt att jobba med för att få en övertygande insats. Men även utan dialoger så tycker ja att hon verkligen skiner här och är det riktiga guldkornet igenom hela filmen.

Actionscenerna är härliga, och den förtjänar verkligen sin "R" (15års gräns). Den skiner inte iväg för avhuggna huvud, blod eller ben och armar som flyger lite varstans.

Favoritscenen var dock nog är de satt hos en familj och hade middag. Det var en stund då det verkligen slog mig att detta är sista äventyret för dessa hjältar. Dessa personer vi har följt i 17år har nu sjungit på sista versen. En scen där de fick vara människor och bara pratade ut.

Filmen kanske tar en liten för lång nertonad paus i mitten, med inte så mycket action. Något jag tror många kommer tycka är filmens största nackdel. Personligen hade jag inte så mycket problem med detta, då vi fick en bredare utveckling för karaktärerna. Samt dessa stunderna behövdes enligt mig för att låta tittaren andas ut och vila tillsammans med karaktärerna.

I sin helhet är Logan ett värdigt avslut på Wolverine som karaktär och likaså till X-Men filmerna överlag. Visst hade jag önskat att få se en sista i den nya tidslinjen de skapade efter Days of Future Past med de gamla skådespelarna, men det lär aldrig hända.
Hugh Jackman och Patrick Stewart gör värdiga finalroller i sina ikoniska roller, och filmen bjuder på allt du förväntar dig. Dramatik, våld, blod, action, komik och även en gnutta deppig.
Om detta nu är Hugh Jackmans sista insats som Wolverine är det mer än ett värdigt avslut, och för det vill jag tacka för 17år som han satte prägel till karaktären i filmform.

4 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt3315342/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=DekuSxJgpbY

T2 Trainspotting (2017)

Först en möjlighet. Följt av ett svek. Tjugo år har passerat sedan dess. Mycket har förändrats, men lika mycket är detsamma. Mark Renton återvänder till den enda plats han kan kalla hem. De väntar alla på honom: Spud, Sick Boy och Begbie. Andra gamla vänner väntar också: sorg, förlust, hämnd, hat, vänskap, kärlek, längtan, rädsla, ånger, starka värktabletter, självförstörelse och dödlig fara – de står alla på rad för att välkomna honom hem. Redo att än en gång bjuda upp till dans.

Jag såg första Trainspotting för första gången i tisdags. Den hade aldrig kommit in i livet direkt i mitt filmintresse och bara passerat. Jag diggade den väldigt mycket och fann karaktärerna och dialogerna det som drev filmen. Men jag kan inte direkt påstå att jag krävde en uppföljare efter att jag hade sett den.
Spola fram 21år senare och vi har en uppföljare, något som verkar vara lite trendigt nu för tiden. Att göra en uppföljare till en gammal film, vare sig det behövs eller inte.

T2 Trainspotting hamnar dock lite i det sista facket, i att jag inte riktigt ser någon poäng med varför filmen existerar.
Den förlitar sig allt för mycket på att göra återblickar till gamla filmen, och säga till tittare "kolla, minns ni detta, visst var det fantastiska minnen vi hade för 21år sedan när första filmen kom ut". Men det funkade inte.

Vad som gjorde delvis första filmen så pass bra var berättarrösten som var under hela filmen. Här är den totalt frånvarande, och jag kände avsaknaden från den var ganska så stort.

Men i det stora hela förstod jag bara inte poängen med vad filmen ville berätta eller säga här. Karaktärerna utvecklas inte direkt något vidare, i slutet är alla tillbaka igen på punkt 1. Den har heller inte samma energi eller kraft som första filmen hade. Inte ens lika vulgär eller vågad för den delen.

Det som gör att den inte blir dålig är mycket tack vare regin från Danny Boyle. Han är en skicklig regissör och man känner av hans stil direkt. Vilket gör att filmen ändå sticker ifrån mängden lite grann. Samt att där var några komiska scener som var roliga.

Samtidigt kan jag uppskatta att filmen ändå försöker göra något annorlunda gentemot vad första filmen var. Med en annan ton och en mer vuxnare riktning. Men samtidigt så förlitar den sig för mycket på den gamla filmen och klipper till den eller gör om identiska scener. Så det blir en udda mix av både och, som inte riktigt funkar.

Skådespelarna sköter sig bra dock. Robert Carlyle är väl den som skiner mest och var även den som stal showen i första filmen. Men de andra sköter sig bra och lyckas ändå porträtta dessa karaktärerna på ett bra sätt, det känns fortfarande som dessa personerna.

I sin helhet är T2 Trainspotting en blandad påse. Visst är den snygg, med härlig musik. Skådespelarna gör bra ifrån sig, och jag ger cred till att de försöker göra något nytt med filmen. Genom att ta en lite mer mognare väg och köra lite mer på det dramatiska.
Men den förlitar sig också allt för mycket på första filmen genom att göra återblickar eller scener som är identiska. Det fattas energin och kraften som ändå gjorde första filmen. Även berättarrösten saknas här och märks tydligt att den var en stor del av första filmen.
Enbart rekommenderad för de största fansen av första filmen, annars kan ni leva lyckliga med att inte ha kravet att behöva se uppföljaren.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2763304/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=EsozpEE543w

Moonlight (2016)

Chiron är en svart pojke som växer upp i en sämre del av Miami där det finns mycket brottslighet. Filmen följer honom dels som barn, dels som tonåring och dels som vuxen och skildrar hans försök att förhålla sig till sin omvärld trots att han inte passar in bland de andra.

En lågmäld historia trots miljön den utspelar sig i. Jag är rätt glad att den här vann Oscar för bästa film snarare än La La Land, med tanke på att jag därför kunde upprätthålla min tradition att se alla vinnare utan att behöva stå ut med en till musikalfilm.

Betyget blir 8,5/10 eller 4/5 på Filmtipset.

The Swimmer (1968)

Gåtfull, poetisk och obehaglig drama film där Burt Lancaster visar upp sitt fulla register. Betyg 4/5

Passengers (2016)

Rymdskeppet Avalon färdas på sin 120-åriga resa till koloniplaneten Homestead. Alla de drygt 5000 passagerarna ska ligga i dvala hela resan, men efter ungefär 30 år vaknar Jim Preston (Chris Pratt) oväntat upp. När han inser att det är 90 år kvar till målet och att han är den ende som är vaken blir han naturligtvis besvärad. Efter en tids tvekan bestämmer han sig för att även väcka Aurora Lane (Jennifer Lawrence). Han låtsas som att även hon har vaknat av misstag och tillsammans försöker de komma på något sätt att gå i dvala igen eller att lämna rymdskeppet.

Ganska typisk sci fi som inte sticker ut på något särskilt sätt.

Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Johan Falk - de 107 patrioterna (2012)

Ett gängkrig bryter ut med skottlossning i Slottsskogen.

Ganska rörigt, men mycket pangande, och det kanske inte är så tokigt en fredagkväll.

3/5

SSF: Silence (2016) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

När en portugisisk präst försvinner i Japan under 1600-talet där katolicismen är förbjuden och dess anhängare söks upp och torteras antas han vara död. Men två unga präster hemma i Portugal vägrar ge upp på sin mentor. De reser till Japan för att finna honom trots stor risk för att de själva kommer upptäckas och utsättas för obeskrivligt lidande.

Det här är alltså projektet som legat och grott i Martin Scorseses huvud ända sedan 80-talet. En historia som låter sjukt ointressant för min del - religiöst tema där tron kan flytta berg och få en att stå ut grym tortyr medans man tittar lidelsefullt upp mot himlen i sökandet efter tröst från den (passiva) allsmäktige är filmen i ett nötskal. Men jag blev förvånad hur mycket jag gillade den ändå. Ja, den känns väldigt predikerande i långa stunder men förutom det blir jag engagerad i historien redan från början - Andrew Garfield och Adam Driver's desperata sökande är trovärdigt och Japan känns som en riktigt farlig plats får såna som dem.

Sen är den för lång för sitt bästa - det går inte att vara så repetiv om man vill hålla intresset uppe. Jag vet inte hur många gånger vi får se personer trampa på den där Jesus-stenen med gråten i halsen men det är minst ett par gånger för mycket. Men Scorsese är skicklig - även de stämningsfulla scenerna där inte något händer vilar det en episk ton över som gör att jag uppslukas av världen. Foto, musik och skådespelarinsatser är i fin harmoni med varandra - sen lämnar berättelsen lite att önska som är repetiv och avslutar svagt.

Jag kan inte skaka av mig känslan av att det ligger ett mästerverk någonstans därinne som bara väntar på att upptäckas, men troligen är det inte så. Den utforskar inte riktigt de stora frågorna utan håller sig till att vara något av en äventyrsfilm som upprepar sig själv. För tillfället får den nöja sig med att vara en bra film. Även om jag inte bryr mig om filmens budskap så innehåller den passionerat skådespel och fascinerande tortyrscener som går fint ihop med fredagsmyset.

The Great Wall

http://www.imdb.com/title/tt2034800/

Äventyrsfilm med en del action, underhållande med häftiga scener, kan definitivt tänka mig att se den igen någon fredagskväll

4/5