Vilken film såg du senast?

Kanske hade varit bättre ifall Fred Ward hade medverkat, och han kunde haft en son som spelades av Zack Ward, och så kunde den fiktive karaktären Victor Ward narraterat. Det kanske hade varit bättre, eller i stil med slap-stick:en.


Dagens svar!

Arne är ett fint namn. Aldrig sett ett inlägg av er, Arne, tidigare. Fortsätter du så här så kommer du rycka den röda matten undan oss.

Instämmer. Har alltid föredragit Vol. 2 mer. Mycket p.g.a. David Carradine och Michael Madsen.

Framförallt soundtracket är ju så förbaskat coolt och bra!

Hatchet

Modern slasherkomedi. Jag gillade den faktiskt en hel del trots att många kallar den för skräp. Det enda jag inte gillade var slutet och den minst sagt oautentiska miljön som förstörde stämningen. Visst att det var en "tounge in cheek" b-produktion men jag tycker ändå det såg alltför kasst ut emellanåt.
Har laddat ner de två uppföljarna och kommer se tvåan ikväll eller imorgon.

3/5

Wallander - Sorgfågeln


Krister Henriksson briljerar enormt och levererar en skådespelarinsats som verkligen trollbinder en totalt. Filmen i sig var dock anmärkningsvärt tam med en bitvis väldigt förutsägbar handling.

2/5

Mordbrännaren var strået vassare enligt mitt tycke. Och av de senast utkomna skulle jag klassa Den oroliga mannen som den främsta och mest sevärda.

Snitch.

The Rock gör ett mycket bra jobb som beskyddande far. 3/5.

Magic (1978)

Anthony Hopkins i en ganska tidig roll som en buktalare besatt av sin docka. Blev väldigt positivt överraskad, speciellt andra halvan är riktigt bra och filmen får en bra mörk stämning med hjälp av Goldsmiths musik.

4/5

http://www.imdb.com/title/tt0077889/

En film som gick på SVT igår natt, kommer inte ihåg vad den heter men den handlade om en kvinna med oranget fult krull som tydligen var författare. Zappade mellan kanaler igår natt, sömnlös, och fastnade i början av filmen eftersom ungen som spelade henne var så jädra ful. Sedan läste jag synopsisen och där stod det att hon blev inlåst på ett mentalsjukhus i 8 år med en felaktig schizofreni-diagnos, så tänkte att jag kunde ligga och halv-se på filmen eftersom jag inte hade något bättre för mig. Sanna berättelser om personliga vistelser på mentalsjukhus är ofta.. Intressanta, särskilt när det handlar om 40-50talet.

Kan inte sätta något betyg då det egentligen inte är min sorts film.. Men, 5/10.

http://www.imdb.com/title/tt1236471/?ref_=sr_1

"Darfur" (2009)

Fyfan..
Det var någonting som ekade i huvudet varannan minut under den här filmens gång.
Och alltså, ni ska veta en sak om mig och det är att jag väldigt, VÄLDIGT avtrubbad när det kommer till extrema filmer och dess innehåll.. Men när det gäller krigsfilmer och fruktansvärda situationer som hänt (t.ex Förintelsen) eller som fortf pågår (t.ex denna Sudan-Darfur-konflikten) så sätter en helt annan sorts emotionell kraft in och jag får verkligen spöa mig själv psykiskt för att kunna ta mig igenom.
Det den här filmen visar, som vi alla vet pågår i detta nu, är inte annat än en inblick i den mörkaste, gravt inhumana och mest skoningslösa av helvetessituationer jag någonsin skådat. I allra högsta grad så drabbas man av den här filmen, och tusen frågor dyker upp.
Tror människor verkligen på en Godhetens Gud fortf när de vet att sånt här pågår? När och hur blev världen så oerhört skadat skev? Och varför, VARFÖR gör vi människor det här mot varandra?
Ju längre filmen går desto mer vill jag bara gråta, försöka hålla mig ifrån att kräkas, mura igen hela lägenheten för att skydda min familj från allt hemskt och bara vänta på en förändring som antagligen aldrig ändå kommer hända i det här livet.

Det här är en film ALLA ska se, enligt min åsikt. Sånt här är vad som behövs för att slå i ansiktet på dom det berör. Men hur många procent kommer klara av det egentligen, p.g.a av filmens, utan att överdriva, helt sanslöst otäcka innehåll?
(Sen misstänker jag att den kommer förbli osedd med tanke på vem det är som regisserat den. Men till er som tvekar, se filmen innan ni snackar, annars.. Ja, your loss).
Och den ska inte ses som en film på vanligt manér, utan regissören ger oss här en inblick av vad som hänt, händer och kommer fortsätta hända om folk inte börjar lära sig.. Komma till insikt. Det finns inga hjältar, det skipas ingen rättvisa överhuvudtaget och just som man tror att man sett det värsta, så fortsätter det gå ännu längre. För det är väl precis så det är eller?
Somsagt, en inblick.

Religion är för mig ren ondska. Ren jävla dumhet och idioti för svaga individer som inte förstår att världen inte är styrd av en högre makt utan av människans fria vilja.
Och våran fria vilja, ja den missbrukas ju som alla med lite vett förstått för längesedan i den allra grövsta bemärkelse.

Ännu en gång.. Fyfan.


/ Mordum

Filmen hette "An Angel at My Table" (1990).

Jag fortsätter plöjandet med filmer från min lista med 188 titlar "som alla har sett".

Pelle Erövraren (1987)
En fängslande, fin och bitvis hemsk historia om Pelle och hans pappa Lasse. Problemet är att den är lite för lång. Första 30-45 minuterna såg jag femman torna upp sig, men den lyckades inte hålla mitt intresse tillräckligt länge. En halvtimme kortare, det hade jag uppskattat. Rud var min favoritkaraktär, förmodligen för att han förde tankarna till banjokillen i den sista färden...

Betyg 4 av 5 rapp med nässlorna.

----------

This Is England (2006)
Jo då, den var bra. Men plötsligt var den slut och jag kände inte alls att den fick avslutas. För en gångs skull tyckte jag att en film var för kort. Det var alldeles för mycket uppbyggnad för att sluta så plötsligt. Nej jag är hård här i betygsättningen.

Betyg 3 av 5 rakade skallar.

Pain & Gain(2013)

Månadens överraskning hittills, förväntade mig ytterligare en Bay-kalkon men detta var mycket mer än bara action. Utflippade karaktärer, lustiga händelser och en medryckande story gjorde detta till en riktigt rolig och häftig film samt Bays bästa sedan The Rock. Dwayne Johnsons karaktär var dessutom så jävla guld!

3/5

Flatliners(1990)

Sjukt många kända skådespelare och historien verkade väldigt intressant på pappret. Gillar de flesta av Schumachers filmer också så hade ganska höga förväntningar. Men filmen mynnade ut i en ointressant moralsoppa och saknade spänning. Däremot gillade jag William Baldwins karaktär, som var lustig och givetvis fick ligga! Men filmen får ändå godkänt för snygga scener och bra skådespeleri.

2/5

Antichrist(2009)

Endast sett Riket-serien av Von Trier innan så detta blev min första långfilm av honom. Det var en speciell upplevelse må jag säga. Inledningen är fantastisk, likaså det som följer de närmaste 15 minuterna sedan tappar den en liten stund för att sedan återhämta sig i en formidabel final. Riktigt bra skådespel och jag gillar de excplita scenerna som fick mig att säga "aj" för mig själv i soffan ett par gånger. Kommer bli mer Trier i framtiden!

4/5