stånd berättelser =)

Jag tror att jag fick stånd i duschen i omklädningsrummet när jag typ gick i 2:an, då var jag ung och visste inte varför man fick stånd eller något, det bara hände ibland helt slumpartat när jag var liten helt enkelt.

Det uppmärksammades också av klasskamraterna. Insåg inte riktigt då vad jag hade gjort, men nu såhär 10 år senare förstår man ju omfattningen av det.

Vet inte riktigt hur dom reagerade, inget jag fått höra efteråt iaf

*bump*

Vet du vad som händer om en jude med stånd springer in i en stenvägg?

Han bryter näsbenet.

en gång var jag på en marknad , där var många stånd.

Precis så var det för mig med typ Jag gick i typ ettan och inte visste vad stånd var, så gick jag med fullt stånd i byxorna påväg till matsalen och undrade vad som hände med min snopp.

Haha, kan inte sluta garva åt en del killar som säger sina berättelser här !

Har några på lager som inte bara handlat om mig själv.

Nr1. Gick i 7-8 i högstadiet och skulle till skolsyster som var en riktig donna för en undersökning av något slag. Satt ute i vänterummet och tänkte att det väl bara var en ful gammal kärring som alltid. Nej nej.. Kommer in i rummet och hon börjar undersöka min syn då hon står någon decimeter från syntavlan med världens urringning. Känner att det börjar växa i byxan redan då. Går vidare till att hon ska lyssna på mitt hjärta och står med sina bröst trycka in på mig. "tur att jag bara behövde ta av mig tröjan" tänkte jag. Jo visst.. Sen var det dags för att väga sig. Av med hela skiten förutom mina kalsonger som var lite vita längst fram sedan en god natt dagen innan. Var vääääldigt diskret och tror faktist hon inte kollade ner på mitt prakt stånd och vita fläck.

En annan rolig sak som har med henne och göra är att jag besökte henne så många gånger de året (till hon blev avskedad) för att jag hade "slagit mig" så hon ringde mina föräldrar, rektor och lärare för att dom misstänkte barnmisshandel. Hade inga märken, men sa att jag hade ont ändå.

nr2. Var ute på krogen då min vän på sig sina nya chinos, samtidigt som han får syn på en gammal bekant. Dom börjar snacka och går sedan för att "beställa öl". Han kom tillbaka med ett smil i ansiktet och en stor vår fläck på sina byxer som han hävdade sig ha spillt vatten när han tvättade händerna. Ingen öl hade den jävlen heller, men ett gott skratt fick man sig!

nr3. En till berättelse om mig. Var på ett badland med några vänner, 2 tjejer och 1 kille. Och i en attraktion så skulle ena tjejen sitta framför mig men råkade sitta på mina ädlaste. Tyckte det var ganska behagligt och brydde mig inte så mycket tills det kom massa gupp eller liknande och hon börjar hoppa upp och ner lite, sida till sida. När vi kom ner så märkte jag att jag fått stånd, och det syntes genom badbyxorna. Badvakten som stod där nere försökte dra upp mig och alla kollade på mig och undrade varför jag envisades med att stanna kvar i den lilla bassängen. (Alla förutom tjejen som tydligen hade märkt det en bra stund före mig).

Haha härliga berättelser, men vad har tvåan med stånd att göra?

Haha näe nu tänker jag fan vara busig och bumpa denhär gamla undehållande tråden

Lästa igenom den och fick mig jävligt många skratt. Kan ju vara kul att få in lite nya berättelser

Kommer ihåg när jag var runt 11 kanske. Hade en jämnårig tjej kompis (oj oj!) och vi gick ner till stranden för att bada. Helt själva på hela stranden, riktigt gött. Efter lite badande och lek insåg man att 'fan... bada är ju dötrisst.' och då började hon dyka under vattnet och försöka få av mig mina badbyxor, vilket jag inte alls tyckte var någon bra idé. Dels för att det var pinsamt i sig och dels för att kyla tenderar att göra saker mindre. Var dock ganska kär i denna flicka vid den tiden och började bli lite upphetsad. Efter en stund så hade jag fått en praktfull bånge som en häst hade varit stolt över. Och när hon än en gång dök under vattnet visste jag inte vad jag skulle göra, så jag vände mig om, satte mig på botten med armarna i kors och låtsades vara sur på henne...

Sen så minns jag en period när jag varje dag under en hel månad hade ståfräs på bussen till skolan. Oftast så tröttnade den i lagom tid till att gå av, annars så hade man ju en praktisk ryggsäck att hålla framför. Inte så pinsamt dock.

Men när jag var 21, hade inte haft någon ofrivillig stånd på flera år, började känna mig som en MAN! Var på 50-års kalas och halva släkten var där. Efter att ha sovit en natt på en obekväm soffa så skulle vi äta frukost. Vi satt där och åt och pratade och plötsligt började jag känna hur kuken tydligen inte hade fått tillräckligt med morgonstånd och började växa... Tur att vi sitter vid ett bort tänker jag men då tusan reser sig morsan upp och säger. "Hepp, det är långt hem, jag tror vi ska åka nu." Tusan, tänker jag och försöker lista ut något. Hade ju redan sagt att jag var mätt så någon mer macka kunde jag ju inte ta... Så det fick bli en överdrivet onaturlig 90 graders vänstersväng på stolen och vrida stolen ytterligare 45 grader åt vänster och resa mig upp och snabbt som tusan ner med händerna i byxfickorna. Det var lite trångt med alla stolar och sånt så jag låtsades klämma mig ut mellan stolarna och väggen med ryggen mot bordet. Men då började den ge vika i alla fall. Vet fan inte om någon märkte något...

Har du inga fler historier att dela med dig av måntro?
Har haft din berättelse om ståndfäktningen som signatur under ett år nu skulle jag tro


Vid ett antal tillfällen när man var i tidiga tonåren och var på guppiga bussresor så reste sig väl den lille rackarn i hopp om att få en stunds frihet.
Jag ska dock fundera och se ifall jag kan komma på någon speciell händelse jag kan bidra med.

Jag jobbar i ett service yrke o har därför alltid ganska tighta svarta byxor och pratar med människor heeela dagarna o nya människor ofta dessutom.
En dag när jag hoppade på bussen till jobbet så satte de sig en assnygg tjej bredvid mig, hon satt ganska nära o trött som jag var flöt jag bort i ganska så vilda dagdrömmar, praktståndet var ett faktum när jag gick av bussen men eftersom att jag inte har på mig arbetskläderna utan istället ett par ganska slappa jeans så gör de inte speciellt mycke skillnad, men nu börjar de riktigt pinsamma, jag går in i omklädningsrummet o ståndet är fortfarande fullkomligt, ingen, mjuknande, tendens. De börjar dessutom bli ont om tid o en manlig kollega står o snackar i telefon i rummet. Jag stryker min skjorta o viker ur mina byxor ur mitt skåp jäävligt långsamt, men nu är de riktigt ont om tid, jag måste ta av mig byxorna, så jag vänder mig från honom o drar på mig byxorna, so far so good, men kuken står som ett spett o de syns verkligen i byxorna, sliter snabbt åt mig skjortan nästan helt utan att vända mig o tar på mig den. Nu måste jag stämpla in, jag lägger smidigt in kuken bakom låret, strax under röven.
Men de värker o jag går förbi en kvinnlig arbetskamrat, just i denna sekund har jag lyft benet tillräckligt för att kuken bokstavligen ska hoppa fram i byxorna, hon ser detta väldigt tydligt o hoppar till, stannar upp o ser helt chockad ut, strax efter de lägger sig ståndet men man kan ju säga att de var ganska så pinsamt, vi pratade aldrig om de egentligen men hon var ganska så på under senaste personalfesten så hon kanske inte blev så äcklad i alla fall

Haha, kommer precis på en ståndhistoria från de militära!

jag var gruppchef och var därför ansvarig för att lämna över min grupp till befälet, men denna gång skulle jag lämna av hela kompaniet till en officer som skulle ge lämna av till kompaniofficer eftersom att vi hade lite "festligheter" i samband med nån konungens födelsedag.
Den morgonen vaknar jag upp, städar precis som vanligt har uppställning o får logementet genomsökt av smutsjägare, går och äter frukost, här händer de, av nån anledning så har kuken börjat stå som ett jävla spjut, ståndet är så hårt att de liksom värker i kuken, tänker att de går väl över va fan, de är 20 minuter till avlämningen, men så fan heller, kuken står som ett jävla helvete och jag frågar en polare till mig som också är gruppchef om han kan ta hand om avlämningen, icke sa nicke, han ser direkt vad de är de hela handlar om o säger de högt och tydligt så att de sprider sig ut i heeela kompaniet att furiren har stånd.
Jag får sköta avlämningen, officeren jag lämnar av till ser inte road ut, fan ser riktigt jävla arg ut, vi gör avlämningen
O- Lämna av!
J- Ja Fänrik!
J-(till kompaniet) Giv akt!
(kompaniet) ett fniss och sedan upp i enskild ställning.
J-(efter helomvändning. Till officeren) "#(=%-Kompaniet, närvarande samtliga Fänrik!
Fänriken vänder sig om till kompanichefen.
F- Kapten ¤#¤#%-kompani enligt order.
(här släpper ståndet)
Efter de följde en lång marsch och en del fnissande o glirande kommentarer medans jag går som ledande man för kompaniet.

När väl marschen är över och vi har återkommit till logementen ropas jag in under uppställningen till Fänrikens kontor för att diskutera "den tidigare händelsen" efter de får jag en lååång o jävligt jobbig utskällning om att jag vanhedrat fanan och att såna som jag inte borde få göra lumpen, ville ju inte sälja nån under bussen så när han sa att jag skulle ha bytt med någon kamrat så sa jag inte att jag faktiskt hade frågat men fått avslag eftersom att kompaniet tyckte att de var förskräckligt roligt att furiren haft stånd under avlämningen...
de var på allvar antagligen den hemskaste stunden och dagen i hela mitt liv.