Vems "fel" är det att du blev beroende?

Ligger inte den här tråden i fel underforum, om det framför allt är lugnande/ångestdämpande, som diskuteras?

Hur som helst är jag själv ansvarig för mitt beroende, och har aldrig ansett något annat heller. Det är ju lättare att skylla ifrån sig, om man skäms för knarkandet, men det gör inte jag, så jag tar gärna åt mig äran.

Oj, jag tänkte inte på vilket forum jag var i. Sorry!
Fast i mitt fall var det iofs Distalgesic som jag först blev beroende av, och det räknas väl som en opiat/opiod så det kanske var rätt i alla fall?
Moderator får väl flytta tråden om den ligger på fel ställe.

Men, Jag flyttar den till "Övriga droger", då borde det funka, eller hur?

// MoD

Det är helt klart alltid sitt eget fel om man börjar missbruka medicin.. Sedan kan omständigheterna vara olyckliga..

I mitt fall så var det en olycka där jag bröt tre revben och ett trasigt muskelfäste. Fick 100 x2 st citodon av läkaren, samtidigt så hade jag led jag av svår panikångest och hade fått några svaga sobril att ta vid tillfälle som inte hjälpte mig ett skit.
Citodonen fick mig att se ljuset ur panikångesten och jag skulle säga att jag blev beroende på en gång då jag kände både rus och blev fri av panikångesten.
Sedan kan man dra det längre.. Varför fick jag panikångest??
Något jag funderat på länge.. men som jag idag tror jag vet svaret på... Har tidigare alltid varit den som inte säger ifrån eller kan säga nej, eller när det varit perioder som varit jobbiga har jag aldrig pratat ut om det eller bearbetat det. Stoppat huvudet i sanden helt enkelt.
Detta fungerade inte i längden för mig och en dag så small det, rann över.
Nu ca 3 år senare, men besök hos beroende centrum och psykolog så har jag mycket bättre självförtroende och självrespekt vilket styr mig i rätt riktning när jag tycker det är något som är fel, jobbigt etc.
men.. är fortfarande beroende av kodein, nu i mindre doser än tidigare och jag har en långsiktig plan att sluta på egen hand.
Även fast jag nu är inne i en familje kris så känner jag att jag kan hantera mina droger utan att öka dosen.

Droger vrider till huvudet, förvränger, förvirrar. Skulle nog säga att det är drogens fel, inte någon människas.

Så länge det finns medicinska preparat som faktiskt hjälper så borde sjukvården vara frikostiga med dom även om det innebär livslångt bruk. Skulle gissa på att 90% av alla som idag är narkomaner eller alkoholister har hamnat där pga sjukdom eller psykiska problem. Jag har testat alla typer av medicin som psykvården har att erbjuda, men det enda som får mig att fungera normalt är opiater, t ex Dolcontin, och det räcker med låg dos (sen att jag även kör starkare grejer IV för njutningens skull är en annan sak, det är helt mitt ansvar), men finns det chans att få det utskrivet? Som en snöboll i helvetet. Blir så förbannad på vården att dom pga förlegade principer inte låter människor må bra, istället tvingas dom ut i missbruk o kriminalitet, och när man väl hamnat där är chanserna till rehabilitering liten.

Iom att det var jag som köpte pillrena (xanor/alprazolam), jag som valde att käka dem varje dag, en vecka i sträck, är det självklart mitt eget fel och ingen annans att jag blev beroende.

(Tar för givet att du menar läkemedel med tanke på att du tog upp läkare.)

Jag kan inte direkt säga att jag har något speciellt beroende, eller det beror på hur man ser på saken, jag är ju beroende av mediciner pga mina diagnoser, och jag tar lätt till medicinerna när jag mår dåligt genom att överdosera osv och sedan när man inte har fått en medicin som inte hjälpt en mot ångest och sånt så har man fixat det på annat håll.

Men jag skyller ingenting på läkarna! Det är mitt val vad jag stopppar i mig och det är jag själv som styr mitt liv. Det enda dom kan göra är att ge mig en karta och ett kompass!<-- Tycker det är ett ganska bra uttryck!

Men jag kan bli gode arg på dom för att dom ibland inte alls skriver ut mediciner som man kanske behöver pga beroenderisk, men jag tror att i vissa fall för många människor så är det nog bättre att ha det dära beroendet än att inte få hjälp, eftersom det kan leda till att människan tar bort sig istället, eller så går dom på gatan och fixar eget och laborerar när dom inte har någon koll alls!

Ibland kanske det är bättre att människor som verkligen vill leva men behöver mediciner och får skapa ett beroende (men helst inte förstår jag ju), för om medicinerna inte hade hjälpt alls så skulle dom ju it finnas kvar överhuvudtaget, för om det visar sig att dom är i ett beroende senare så kan det hända att dom har ändå blivit så pass starka i sig själv att dom klarar av att trappa ur och bli fri från drogen, visst det ska tydligen vara jävligt svårt kan inte föreställa mig alls är lite för ung för det och tänker ganska naivt men det kan ju mycket väl vara så att dom blivit starkare i sig själv och klarar deppen som man får bättre vid nutid än vad dom skulle ha gjort då som inte berodde på mediciner!
Stormammas berättelse är ett ganska bra exempel eller hur man nu ska se det! Och en eloge till dig!

Men sen när dom väl skriver ut medicinerna, så måste jag då säga att dom är VÄLDIGT dåliga på att informera om beroenderisken eller biverkningar överhuvudtaget! En polare till mig hade precis börjat gå på närpsyk på samtal och fick mediciner och sånt och hon fick theralen men den funkade inte, hon gick där kanske en månad eller så sen kommer hon hem med flurisar utskrivet, jag frågade henne om hon visste va det var för piller och hon hade ingen aning, jag förklarade för henne att det är benzo och berättade ropparnas historia och sen om flurisarna och sa att det är väldigt beroendeframkallande, den jag fick som svar det var att det är inte alls benzo det står inte på bipacksedeln, det gjorde det inte, och har sen fått söka reda på en massa fakta åt henne och visat och förklarat, sånt som istället läkarna gjorde göra!

Sen har jag mig själv som ett exempel, fick nitrazepam utskrivet när jag just fyllt 17 och jag hade ingen aning om vad det var, det enda jag fick höra från polare var att dom som tar tjack brukar ta det när dom går av, jag åt två st av dom.

Samma sak gäller Concerta och Ritalin som jag går på, jag har inte fått så mycket info om dom heller, men tacka vet jag internet och flashback, för här har man läst mycket och lärt sig (även om man vet att det ofta är väldigt romantiserat)!
Har själv nu fått flunitrazepam utskrivet, men jag fick verkligen kämpa för det, men jag behöver dom också!

Kort sagt:Läkarna måste ta sig mer tid till sina patienter och ge dom mer information! Det är inte alla som har turen att dom sitter mycket framför datorn och kan googla sig till svar och sånt!

Ps: Jag vet att jag säkert skrivit allting dåligt, men har gjort så gott jag kunde och hoppas ni förstått mitt tankesätt ändå

Om jag skulle vilja leka offer skulle jag säga att det alltid har funnits droger i min omgivning och att jag vande mig vid det när jag var liten. Det har aldrig varit någonting onormalt. När jag var 11-12 år började folk i omgivningen att försöka sälja E, hasch, speed osv och senare fick jag reda på att mina föräldrar varit hippies, smugglat hasch & lsd osv.


Men sedan till sanningen, om det är någons "fel" är det bara mitt Även fast man kanske inte tror det pga det jag skrev först har jag minsann fått kämpa för at få tag på de olika drogerna jag velat ta. Men även om det varit någon annans "fel" skulle jag inte se det så, snarare som en välsignelse. Jag anser att droger har gjort så mycket för mig att jag tycker synd om dem stackare som aldrig testat dem (allt från opioidier till hallucinogent till uppåt).


Om något har jag snarare fått folk i min omgiving att börja

Mitt eget fel att jag var dum nog att börja ta pillrena läkaren skrev ut mot ryggen i för hög dos och nu sitter man här. Har ingen annan än mig själv att skylla. Dessutom har jag ett jävla russökarbeteende och har haft så hela livet.

Menar du på allvar att du tycker det är något positivt att du bidragit att få folk i din omgivning att börja med piller?

Själv håller jag med dom flesta andra om att det är endast en själv som står ansvarig till varför man börjar.
I mitt eget fall började det hela med depression och ångestattacker häremellan.
Jag fick efter många men Stesolid utskriven och jag hade nog inte klarat mig utan dom heller.Bättre att få något emot det hela när man mår som värst.
Men det var ju så det hela började och toleransen gick upp allteftersom...
Sen upptäckte man ju att alkoholen kunde hjälpa till dessutom,och även fast man sagt att det var sista gången man blandade piller med alkohol så blir det svårare o svårare till slut...

Men jag håller på och ta mig ur skiten nu.På god väg iaf.

Jag skyller på E'na! Allting är deras fel! Hyser dock absolut inga agg, tvärtom - Jag har blivit upplyst!