Citat:
Ursprungligen postat av Strix m/94
Sveriges närmaste stormakt Ryssland har både en inrikespolitiskt försämrad demokratisk utveckling och en förhöjd utrikespolitisk ambitionsnivån. Det går inte att utesluta att detta kan leda till oönskade följder för oss eller för något av våra vänligt inställda grannländer, och därmed indirekt mot oss. Att säkerställa att vi har en godtagbar militär förmåga är en försäkring mot obehagliga överraskningar och ett stöd i ryggen för våra vänner.
Det är onekligen också ett betydande problem, och på kort sikt det allvarligaste.
Tro mig, jag pratar språket och reser ofta där.
Sverige är av noll intresse för Ryssland strategiskt och från ett resursperspektiv. Sverige har helt enkelt ingenting alls som är av intresse för Rysssland.
Ekonomin där går bättre hela tiden och demokratin må kanske inte var idealisk
(men hur många EU länder står sig egentligen något vidare mot Ryssland nuförtiden?) Majoriteten av ryssarna stöder faktiskt regeringspartiet och regeringspartiet liksom folket vill absolut inte ha några krig.
De konflikter som Ryssland varit inblandade i har 100% att göra med f.d. Sovjetterritorier, där en majoritet av befolkningen velat ha Rysslands stöd. I dessa scenarior hade Ryssland kunnat ockupera nya territorier, men valde att dra sig tillbaka efter att ha bistått lokalbefolkningen enligt överenskommelse (tex Sydossetien).
Trots att Sverige med Bildt i spetsen gjort sitt bästa för att provocera Ryssland de senaste 25 åren så gillar vanliga ryssar fortfarande Sverige hemskt bra (Tack Astrid!) och skulle aldrig någonsin stå bakom någon konflikt med Sverige.
Det verkar vansinnigt att basera svensk försvarspolitik på risken för ett anfall från Ryssland. Tittar man på vilka länder som faktiskt invaderar andra så verkar det troligare med ett anfall från USA.
Verkar vettigare att forma en försvarsallians med dem i stället. Moderna Ryssland har visat sig var en utmärkt vän till sina allierade. Bistår när det behövs utan att diktera och drar sig tillbaka när uppdraget är klart.