Citat:
Ursprungligen postat av Moltke
Total ockupation är med största sannolikhet inte risken. Det är att kunna hantera och eller parera utpressning och överraskningsanfall, vilka skulle genomföras i syfte att få Sverige "på andra tankar". I dagsläget kan det diskuteras hur stor förmågan hos Ryssland men i den relativt nära framtiden, när kritisk teknik och system är klar kommer deras förmåga att finnas. Då kan olika fall av snabba insatser genomföras för att knäcka den svenska viljan.
Det är säkert en riktig bedömning. Emellertid är möjligheten att ockupera ett nästan lika stort problem som att ockupera, och det blotta faktum att Sverige så gott som saknar möjligheter till effektivt luftförsvar av eget luftrum, gör att hotet mot Norge är potentiellt redan vid enbart en liten uppskruvning av den internationella säkerhetssituationen.
Citat:
Norge kommer alltså inte behöva oroa sig för att Sverige ockuperas. Däremot kan Sverige få helt ändrade politiska målsättningar då Sverige inte har några medel för att hantera ens småhot. Sverige kan därför utpressas politiskt men militära medel.
Just så. Det finns ett flertal parallellfall på både svensk och utländsk botten härvidlag att lära ifrån. I praktiken har Sverige, genom sin minimala militära kraft, gjort sig själv till gisslan i sådana situationer. Gotland är det perfekta målet för sådana hot och genom att Ryssland skulle kunna förklara ön för Terra Nullius, kan man hävda att man agerar för att skydda de övergivna gotlänningarna mot aggression från fientligt sinnade makter.
I sanning har vi själva försatt oss i en ohållbar säkerhetspolitisk situation, som det alldeles uppenbart inte finns någon politisk vilja att göra något åt. Sannolikt beror denna motvilja på flera saker; nationell avidentifikation, ovilja att erkänna att man haft helt fel och givetvis den ekonomiska aspekten. Ideologisk låsning, prestige och pengabrist leder alltså Sverige in på mycket farliga vägar.