Källor, Statistik och Referenser.

Distribution of slaves (1519–1867)[92]
Destination Percentage
Portuguese America 38.5%
British America (minus North America) 18.4%
Spanish Empire 17.5%
French Americas 13.6%
British North America 6.45%
English Americas 3.25%
Dutch West Indies 2.0%
Danish West Indies 0.3%

Inget land klarar av en fri invandring med närmast total tillgång till de generella väldfärssystemen. Redan i dag beräknas invandringen netto, med hänsyn till de inkomster invandrare som arbetar betalar, kosta 60-100 miljarder årligen enligt beräkningar av ekonomerna Ekberg vid Linnéuniversitetet och Tullberg vid Handelshögskolan. Ändå utgår de från siffror från 2006. Det får direkta negativa konsekvenser för hela samhällsekomin. Beloppet är hisnande stort och motsvarar ungefär vad all sjukvård sammanlagt kostar i Region Skåne, Västra Götaland och Stockholms läns landsting.

Profilen på en grovt kriminell i Sverige kring vilken det kan råda allmänintresse har under de senaste decennierna förändrats, och den typiske åtalade för ett högprofilsbrott är numera en utrikes född eller andra generationens invandrare. Som ett led i att dölja invandringspolitikens misslyckande föreslås nu ett totalt fotoförbud i domstolsbyggnader.

ABSTRACT

The Income Gap Between Natives and Second Generation
Immigrants in Sweden: Is Skill the Explanation?*

This is the first study to use an achievement test score to analyze whether the income gap between second-generation immigrants and natives is caused by a skill gap rather than ethnic discrimination. Since, in principle, every male Swedish citizen takes the test when turning 18, we are able to bring more evidence to bear on the matter by estimating the income gap for a very large sample of individuals who are of the same age and have the same years of schooling at the test date. Once the result of the Swedish Military Enlistment Test is controlled for, the income gap almost disappears for second generation immigrants with both parents born in Southern Europe or outside Europe. However, when using a regular set of control variables the income gap becomes overestimated. This difference in results is most likely explained by the fact that schooling is a bad measure of productive skills for these groups of second-generation immigrants. It indicates that they compensate for their lower probability of being employed by investing in (in relation to their skill level) more schooling than otherwise similar natives.

Does age at adoption and geographic origin matter? A national cohort study of cognitive test performance in adult inter-country adoptees.

Odenstad A, Hjern A, Lindblad F, Rasmussen F, Vinnerljung B, Dalen M
Stress Research Institute, Stockholm University, Sweden.
Psychological Medicine [2008, 38(12):1803-1814]
Type: Journal Article, Research Support, Non-U.S. Gov't
DOI: 10.1017/S0033291708002766

Abstract

BACKGROUND: Inter-country adoptees run risks of developmental and health-related problems. Cognitive ability is one important indicator of adoptees' development, both as an outcome measure itself and as a potential mediator between early adversities and ill-health. The aim of this study was to analyse relations between proxies for adoption-related circumstances and cognitive development.

Method: Results from global and verbal scores of cognitive tests at military conscription (mandatory for all Swedish men during these years) were compared between three groups (born 1968-1976): 746 adoptees born in South Korea, 1548 adoptees born in other non-Western countries and 330 986 non-adopted comparisons in the same birth cohort. Information about age at adoption and parental education was collected from Swedish national registers.

RESULTS: South Korean adoptees had higher global and verbal test scores compared to adoptees from other non-European donor countries. Adoptees adopted after age 4 years had lower test scores if they were not of Korean ethnicity, while age did not influence test scores in South Koreans or those adopted from other non-European countries before the age of 4 years. Parental education had minor effects on the test performance of the adoptees - statistically significant only for non-Korean adoptees' verbal test scores - but was prominently influential for non-adoptees.

CONCLUSIONS: Negative pre-adoption circumstances may have persistent influences on cognitive development. The prognosis from a cognitive perspective may still be good regardless of age at adoption if the quality of care before adoption has been 'good enough' and the adoption selection mechanisms do not reflect an overrepresentation of risk factors - both requirements probably fulfilled in South Korea.

1990 uppgick kostnaden för invandringen till 100 mdr. Den starka ökningen under nio år upp till 267 mdr beror bland annat på att vi har en kostsam välfärd, som även invandrarna får del av.
Därtill kommer ökningen av invandringen, den låga sysselsättningsgraden (55 procent år 2000 för utrikes födda, 20-64 år eller 45 procent om man mäter från 16 år, SCB/RAMS) samt ökade sociala kostnader (brottslighet, sjukfrånvaro och förtidspensioner är mycket högre bland utrikes födda än hos svenskar, BRÅ och RFV). Minst 330 000 saknade år 2000 arbete.

En indikation är att 74 procent av hela invandrarbefolkningen får sin service och utkomst genom skattefinansiering. Invandrarna betalade knappt 11 procent (117 mdr 1999) i skatter trots en befolkningsandel på drygt 20 procent.
Det beror bl a på att deras bidrag till BNP per invandrare inte utgör mer än 57 procent av genomsnittet för hela befolkningen. Sverige har brist på arbete och på grund av en för stor invandring överskott på arbetskraft.

Därför bör Sverige besluta om undantag från fri rörlighet av arbetskraft från tio östländer. Det är i invandringspolitiken och ej
i integrationspolitiken som problemlösningarna bör sökas. En orsak till att Sverige ligger på 17:e plats i välfärdsligan är just den omåttligt generösa invandringspolitiken.

Lars Jansson hävdar i en i flera avseenden märklig och missvisande artikel att invandringen kostade 267 miljarder kronor år 1999. Detta är en helt orimlig siffra, ungefär tio gånger så hög som den faktiska. Jansson anger ett antal mycket höga utgiftsposter för främst den offentliga sektorn, men anger inte hur han har kommit fram till dessa.

För närvarande är läget att invandrarna årligen tar i anspråk cirka 30 miljarder kronor mer av den offentliga sektorn än vad de bidrar med i form av direkta och indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter. Denna skillnad finansieras av infödda, vilket således blir kostnaden för denna grupp.

Ekbergs utredning kom fram till ett negativt faktiskt inflytande av invandring på den svenska standarden 2006. Han skattar invandringens inflytande, via det offentliga, till en förlust för den svenska befolkningen på 1,5 till 2 procent av BNP. Den främsta anledningen till detta är att invandrargruppen har en låg sysselsättningsgrad jämfört med svenskar, 57 procent mot 80 procent. Ekberg har tagit hänsyn till transfereringar, men endast utfört marginella justeringar för skillnader i offentlig konsumtion. Här finns det anledning att föreslå fler justeringar. Ekberg har endast tre invandringsspecifika poster: svenska för invandrare och hemspråksundervisning på tillsammans 1,5 miljarder kr samt en fördelning av arbetsmarknadspolitiska kostnader med en dubbelt så hög per capita kostnad för invandrare som för svenskar. Det finns dock en rad andra kostnader som borde ha viktats upp då det centrala ju inte är om de formellt är invandrarspecifika, som svenska för invandrare, utan om de faktiskt konsumeras i avvikande omfattning av invandrare, som arbetsmarknadsstödet. Exempel på sådana kostnader att fördela är kriminalvård (Martens och Holmberg 2005) och dubbla skolkostnader för invandrartäta skolor (By 2009).

Sveriges bruttonationalprodukt, BNP, uppgick till 3 500 miljarder kronor under 2011.

Professor Jan Ekberg har i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi skrivit den mest noggranna studien av invandringens kostnader för Sverige. Rapporten kom fram till att invandrare varje år betalar in 40–60 miljarder kronor mindre i skatt än de får ut i bidrag och offentliga tjänster. Ekbergs beräkningar underskattar ändå troligtvis invandringens kostnader kraftigt.
När vi debatterar invandringspolitik diskuterar vi inte invandring från Tyskland och Danmark, som vi alla vet fungerar väl. Diskussionen gäller invandring från utvecklingsländer, och därför borde kostnaderna från just denna invandring särredovisas.

Även om flertalet nationalekonomer är överens om att invandringen i Sverige genererar en årlig nettoförlust, får de fram enormt skilda slutsummor. Resultatet avgörs till stor del redan vid valet av metod vad som ska ingå i kalkylen. Att invandringen genererar en nettoförlust är dock ett relativt nytt fenomen ur ett historiskt perspektiv. Från att ha varit en nettovinst för Sverige sedan efterkrigstiden har invandringen först från 1990-talet och framåt kommit att bli en årlig kostnad, trots att utrikes födda har en större andel i förvärvsarbetande åldrar, än infödda svenskar. Orsaken är framförallt den höga arbetslösheten bland invandrare.

Lars Janssons bruttosumma, utifrån solidaritetsmodellen, jämförs med Ekbergs nettosumma. Det är förstås totalt irrelevant. Janssons nettosumma blir 150 mdkr, och Ekbergs bruttosumma blir 121-126 mdkr. Att då jämföra 30 mdkr och 270 är vilseledande.