ångest attack just nu kl 22.00

Nästan allt detta med psykologi handlar om att byta tankar, ändra sina tankesätt... har du inte något där hemma när du är ensam som kan få dig att känna dig trygg? så du blir lugn? musik osv osv... när du får sånna här attacker vad känner du då? blir du också rädd för själva symtomen i säg? När du får det här har du lagt märke till att du kontrollerar allt som händer inom dig? När du får den här attacken byggs den upp eller kommer allt det starka helt plötsligt? Alltså egentligen ligger ju det här väldigt djupt rotat i din hjärna... jag läste tex att du blivit våldtagen och så... är det just våldtagen du är rädd för att bli? eller dödad? Det första steget jag tycker du ska försöka med är att inte vara rädd för attackerna i säg... för mig funkade det med att säga sanningen med vad det är för något egentligen, du kan säga (tänka) Det här är bara masser av adrealin, och massor annat skit som utsändras för att jag är stressad som gör att jag får dessa symtom... För kroppen blir mycket lugnare när den vet vad som händer, så den inte behöver lösa problemet som händer inom dig. försök med detta först sedan kan jag komma med mera tips om du tycker det verka intressant vill inte skriva en bibel nu i början, GL

Hejsan tacksam för svar!
Det finns dessvärre inget som är kul och som känns tryggt hemma hos mig när jag är ensam. jag bara ser allt hemskt. För dom som har lust att fördjupa sig lite så tänkte jag slänga upp en liten kort "nattboksinlägg" som jag skrev inatt när jag var ensam. precis hur jag kände mig, jag beskrev i detalj vad jag tänkte på och vad jag tyckte mig höra för ljud osv...
Jag blir rädd för det fysiska som händer ja. dels skakningarna i hela kroppen. rycken. tårarna som sprutar, men även att min hand tar upp en sax i handen och är påväg att klippa av mina vackra guldlockar... det är mycket läskigt. att mina händer häller ut 25iprentabletter och leker med dom, låter dom sila genom händerna och då och då stoppar min hand in en tablett i munnen och munnen sväljer..
Det är verkligen inget jag vill..
Jag har kommit på lite nya tankebanor.
JAg är beroende. KÄRLEKSberoende!
Den där jävla kärleken.. gör så ont. JAg måste ha den. när jag inte är med honom vill jag vara i hans famn och när jag är med honom vill jag vara ensam.
Vad är det för fel på mig egentligen?
jag kontrollerar verkligen inte det som hdner innom mig.. det bara händer lixom. jag kan inte göra något åt det.. (jo det kan du) ja visst..men jag gör inget... och jag tror itne att jag kan göra något.. tror man inte så kan man inte.. eller hur?
ibland byggs attacken upp och ibland kommer den helt oväntat... men jag har märkt ett samband. och det är att det som föder mina attacker är tyvärr hurvida min pojkvän är på bra eller dåligt humör. om han är irriterad över något och snackar massa skit om det. PANG så börjar min attack växa...
Såklart han inte kan göra något åt det.. men jag orkar lixom inte..
så fort jag missförstår något han säger eller antar något han inte sagt så byggs attacken upp.. och i nio månader har jag försökt jobba på det..fråga honom mycket och prata mycket men det blir bara värre och värre...
så jag har faktistk försökt.. att ge mig rådet att försöka prata istället för att anta ger mig inte något då jag provat det och misslyckats.
Ärligt talat så vet jag inte vad jag är rädd för.
Att någon ska komma mig nära?
att någon ska döda mig?
Eller att någon ska ta på mig?
Mest rädd är jag för att bli dödad. eller egntligen fö att bli fysiskt skadad.. jag gör VAD SOM HELLST för att han med kniven inte ska skära! VAD SOM HELLST. jag skulle kunna döda någon annan ex. och det är riktigt läskigt.

Jag har försökt att tänka att "det händer bara i mitt huvud" det är inte farligt lixom.
Men det har inte hjälp. lik förbannat sitter jag där i duchen intvålad i skurmeled med en sax i handen redo att frisera lite låter så löjligt.. och jag skrattar åt det nu visst
Men jag lovar.. när jag väl siter där då önskar jag att någon gav mig ett glas med vätska som gjorde att jag avled.

Efter att ha läst igenom allt du skrivit (någonsin här på FB) så är det faktiskt ganska glasklart, du måste söka professionell hjälp, snarast. Personligen tycker jag faktiskt att du ska ringa psykakuten på din ort för du har faktiskt som det låter grava psykiska problem.

Gör det snarast, jag har personligen en del kontakter som faktiskt fann hjälp där gällande liknande problem.

Jag säger som NIKE: "Just do it".

JAg vet, många har sagt det till mig. Och jag har gjort det. 1 gång, 2gånger, 5gånger...

Dom släpper hem mig med en karta sömntabletter...
Det är okej. doktorn har pratat med mig och han anser att det inte är så himla allvarligt efterom jag inte knarkar eller har skadat mig själv.
jag behöver inga slags medeciner.. bara en långvarig terapibehandling som jag har fått remiss till som jag har ringt..och som säger att jag får vänta...

Visst jag väntar.. men just nu blir jag bara knäpp över att jag inte kan ha ett normalt jobb och att min älskade pojkvän inte kan sova med mig. pga min sociala fobi som gör att jag inte kan vara hemma hos honom.

det trottsallt nog inte så farligt det här.
jag är nog bara lite förvirrad och har vanliga tonårsproblem.
Det löser sig i slutänden. så säger alla.
hur det löser sig och vad det slutar i, det återstå att se.
Det är inte så himla svårt. får jag en till ångestattack natt så gör jag slut med min pojkvän och söker jobb på strippklubben.. det är inte mer än så..

Antingen går du till Psykakuten eller så går du ingenstans alls Det går att finna personer som faktiskt kan hjälpa, men i slutändan beror allt på dig.

Att du gör slut med din pojkvän (som för övrigt måste vara en väldigt förstående människa och kär i dig) kan knappast vara någon lösning på problemet.

Du säger att du har "vanliga tonårsproblem". Jag själv har varit tonåring, menar du de där man har när man är 14,15,16,17 eller 18? Efter det brukar problemen lösa sig själva.

ja de får väl bli så.. men jag klarar inte så många nätter till utan min pojkvän..han kan inte sova hos mig och jag kan inte sova hos han..vad gör man lixom..
att göra slut är en lösning då jag kommer tillbak till strippklubben och bara slipper tänka på allt dåligt.. kanske inte en bra lösning emn det är en lösning..

jag vet inte tonårsproblem var kanske att ta i..

men nu slocknar min hjärna..måste sova..
gonatt..och tack för råd och tipps!

hoppas det löser sig! lycka till!