ångest attack just nu kl 22.00

Det känns verkligen som att du beskrev mig. Det är Precis så jag gör och känner. jag gjorde slut men vi träffades idag och jag tror att vi ska försöka fortsätta vara förlovade, men det känns så fel av mig. Det känns så fel att jag vet att jag skadar honom.
Det är precis som du säger att mina ångestattacker utlöser sig när jag blir "övergiven" eller känner mig övergiven allafall. och jag vill verkligen inte belasta mina närmaste med detta. speciellt inte pojkvännen. han försöker hela tiden att hjälpa mig men jag bara puttar bort honom.
Det är helt rätt.
men vad gör man åt det då?
Så du tror att jag kan klara det här tillsammans med min pojkvän.?

Nej jag menar att jag får ångestattacker när jag vart med om x antal våldtäckter, tvingad att spela in porrfilm, sexuellt uttnyttjande, taskig uppväxt, jobb på strippklubb.. you name it!
Lite värre än att "jag inte får gå ut och festa" kanske......

Du kan ta och dra åt helvete ditt okänsliga jävla kuksmycke.
Vissa människor har ett fragilt psyke pga otaliga faktorer och förutsättningar i deras tidigare och nuvarande liv, det hjälper inte att få höra trångsynta fördömanden av snorgärsar som dig.

Forumet heter Psykakuten för att människor som är drabbade av psykiska problem ska kunna finna hjälp här. Inte för att psykiskt stabila ska kunna sparka neråt på de som faktiskt lider av psykiska problem som de är medvetna om och vill ha feedback på.

Så ta ditt SNORIGA JÄVLA TONÅRSARSLE och gå och lägg dig. Idiot.

Ok jag förstår, jag måste sova nu, ska titta på detta mer sedan, kanske kan ge lite tips och så senare går du hos psykolog?

tack så mycket.

Absolut. Tacksam för alla tipps och råd jag kan få..

Jag har vart på psykakuten och fått remiss till psykmottagningen där jag bor. dessvärre tar det lite tid innan jag får en tid hos dom. när jag väl får en tid hos dom så tror jag att allt kommer att lösa sig med tiden. men fram tills dess vet jag inte vad jag ska ta mig till.. inatt är löst med hjälp av insomningstabletter.. men imorgon natt och natten efter det? det är nu jag behöver hjälp inte om en månad... (historik finns som sag i mitt tidigare inlägg)
hade bra och sov så gott.

Bra skrivet.

Och jag slår vad om att den oförskämde typen inte alls mår bra själv heller.

NEj precis. det är de som är så synd..
en del blir elaka när dom mår dåligt antingen mot sig själv elelr andra... jag blir bara elak mot mig själv..(inget serskillt allvarligt mer än att jag biter sönder mina otroligt vackra naglar osv) jag vill alla andras väl.

Nu ska jag allafall ta en sömntablett och somna in... jag är endå ganska trött.
Får se hur jag klarar att gå igenom morgondagen.
jag önskar varje morgon när jag vaknar att: Snälla låt mig ha livslust idag, jag vill ju så gärna. jag vill verkligen....

Gonatt (tack för alla svar här det ger mycket)

Jag tog mig tid att läsa igenom ditt inlägg "litar inte på någon vad göra" och inser att du har en hel del jobbigt "bagage" med dig i livet.

Det är väldigt svårt att svara på frågan "Vad gör man åt det" eftersom det är väldigt individuellt och omöjligt att svara på utan att känna personen det handlar om.

Jag ogillar när andra leker amatörpsykolog på internetforum så jag aktar mig för det.

En dålig självbild/självförtroende är oftast en bakomliggande orsak till många problem. Man måste kunna älska sig själv innan man tror på att andra kan göra det (vänner, etc).

Eftersom du och killen är förlovade så tror jag absolut att ni tilllsammans kan lösa det här. Det är jäkligt jobbigt för båda parter, men det är bättre att ha någon att luta sig mot som förstår situationen än att sitta själv och försöka lösa problemen. I kombination med terapi så finns alla förutsättningar för att det ska bli bättre.

Sedan tycker jag att du, för killlens skull, ska vara helt ärlig när du mår dåligt och försöka förklara exakt hur du känner, vilka tankar som poppar upp i huvudet, etc. Om din pojkvän ska få en ärlig chans att hjälpa dig så måste du vara tydlig och ärlig när det händer. På så sätt får han det lättare att hjälpa dig när du mår dåligt.
Att dra sig undan när man mår dåligt är rätt normalt om man dessutom har en personlighet där man inte vill belasta sina nära och kära med sina problem.

Håller med till fullo! Bra skrivet, större idiot får man ju leta länge efter..


Jag är lite inne på samma spår som Vallerallekalle är. Det skulle verkar ju i alla fall som om det vore ett steg tillbaka att göra slut med din pojkvän med tanke på att du tidigare har utryck att ni verkar gå bra ihop.

Det låter kanske som om du ska försöka förklara allt det här för din pojkvän. Man kanske inte behöver göra något dramatiskt av det men du kan ju försöka förklara hur du upplevde det här så att han på något sätt är med på vad som händer. Om du gör det så är ju risken ganska liten att du hamnar i ett liknande scenario, då din pojvän som verkar vara en bra kille, antagligen kommer att göra allt för att du inte ska hamna i samma situation.

Kul att se, trotts att du uppenbarligen har gått igenom en del så verkar det som om du vekligen kämpar och försöker lösa dina problem, starkt.

Angående det här med strippklubbar, har ju ingen aning om exakt hur du tänker, utan du har ju bara berättat om dina upplevelser i stora drag. Men dina känslor här om att du vill kasta bort allting och börja jobba på strippklubbar igen låter, i alla fall för mig, som ett tecken på att du någonstans vill sabba för dig själv. Gör inte det, du är värd mer.

jag förstår er. Och jag kämpar såå hårt, ändå går folk i min närhet runt och säger, du kan inte vara så slö, du måste ju kämpa om du ska komma någon vart i livet. men jag lovar.. jag kämpar verkligen mycket håradre än många andra gör. jag hade skulder på runt 20.000 kr.. dom är borta nu.. jag kämpade inte så mycket eftersom pengarna som gick till skulder fick jag genom att sälja trosor till gubbar på nätet.. tack gubbar
men jag menar bara att jag verkligen kämpar så hårt.. och varje gång jag kämpar extra myket så skiter sig allt..
Vad säger ni om att jag skulle börja jobba som servitris i baren på en strippklubb... utan att vara själva strippan? Då får jag vara i min trygga och säkra miljö och samtidigt gå terapi på lång sikt.. och samtidigt klara av skolan?

Ang min pojkvän och kvällen i lördags.. JAg har berättat för honm precis vad jag tyckte och kände. men han förstår inte riktigt... han säger att han måste andas ibland men att han gör allt för att hjälpa mig hela tiden..
jag har haft tre sånna här nätter på ca 2veckor.. och efter varje gång det hänt så har vi pratat om det och sagt att, det ska verkligen inte hända en gång till.. vi ska verkligen undvika sånna situationer som kan föda en sån attack.. och jag vet itne hur vi ska göra..
ska jag tillåta det hända en gång till när det är såå himla lätt att förhindra..då genom att börja på strippklubb så att jag slipper tänka... ?
För om det mot förmodan skulle hända igen då Jävlar. JAg har gjort allt när det har hänt: Duchat mig själv i skurmedel, legat i sängen och skakat, rivit sönder mina naglar och bitit sönder mina läppar... osv osv... Men skulle det hända igen då jävlar, då smäller det riktigt.. då gör jag slut för alltid och går Raka vägen till en strippklubb utan tvekan...
Och jag vill gärna undvika att detta händer...