Citat:
Ursprungligen postat av Flickans mamma
..och såååå mkt mer än bara den.
Inte för att jag behöver förklara för dig, eller någon , MEN ;
Det blir fyra veckor sedan allt skedde nu på tisdag.
En vecka efter det var "12-åringen" hemma helt och hållet, förutom då hon följde mig och sin styvfar ut för att äta eller liknande.
Efter det började hon så smått gå ut , dock aldrig ensam , fortfarande följer alltid en kompis henne till dörren då hon ska hem på kvällarna. Jag ringer hennes mobil kanske tom enerverande ofta , bara för att checka att allt är bra osv ..
Inte för att jag behöver förklara för dig, eller någon , MEN ;
Det blir fyra veckor sedan allt skedde nu på tisdag.
En vecka efter det var "12-åringen" hemma helt och hållet, förutom då hon följde mig och sin styvfar ut för att äta eller liknande.
Efter det började hon så smått gå ut , dock aldrig ensam , fortfarande följer alltid en kompis henne till dörren då hon ska hem på kvällarna. Jag ringer hennes mobil kanske tom enerverande ofta , bara för att checka att allt är bra osv ..
Har precis läst det mesta som har skrivits, om än inte allt.
Som de flesta andra blir jag förbannad intill kräkgränsen, framför allt av föräldrarnas flathet och ovilja att ta ansvar för vad deras felvaggade avkomma har tagit sig för. Men det är klart, det kanske är lättare för dem att sticka huvudet i sanden.
Jag fastnade även för det du skrev att din dotter sagt att allt skulle vara som vanligt om du inte hade anmält.
Självklart skulle det inte det, men jag förstår att det känns lättare för henne om hon får tro det. Hon kan inte visa ilska mot eller skälla på dom som har behandlat henne så illa, men på något sätt måste hennes ilska ut och då ligger du nära till hands.
Det är bra att hon vill och vågar sig ut, men väldigt bra att det sker under vakande ögon från både kompisar och er föräldrar.
Hoppas det ordnar sig så gott det går för er.