Vilket land är sämst på mat?

Jo Bol var jag förbi en snabbis, främst för att vindsurfa vid den berömda “tungstranden” men jag gillade faktiskt själva staden skarpt. Mysig som få men kanske lite väl livlös för min smak. Smakade tyvärr inte på efterrättsvinet du talar om men drack i i stället ett jävulskt gott rosévin på loungestället ner i hamnen som för övrigt serverade pilgrimsmusslor stora som mansnävar. Sedan fick jag också en galet god skaldjursgryta med anisaioli på ett litet ställe en bit upp. Inget avancerat bara jävligt gott! Den godaste skaldjurgrytan hittar man annars på Oyster Bar & Restaurant nere i New Yorks centralstation. Där kan man gräva lite med skeden och hitta en hummer på botten.

Om du får för frugan och har en stark lever är det självklart att det finns plats för ännu en livsnjutare av den grova kalibern! Referenser är överflödiga!

Oj jävlar, en sjökapten/dykare anmäler sig till potenciell besättning.. och har ingen fru som kan säga nej, samt en härdad lever.
Mycket seglingsvana... det där låter skoj.

Detta ar svart. Norge ar tex hel ocivilicerat 200 meter utanfor Oslo centrum. Men i Oslo har dom bra stallen.

Jag skulle saga Tysklan och Osterike ar ganska kass givet hur utvecklade landerna ar.

Island? Har hört folk som berättat att de käkat mycket fisk som smakar piss!

Grönland? Tror att eskimåerna äter fiskdelar såsom njure, ögon, lever m.m. dessutom råa! Detta för att kunna få i sig tillräckligt med vitaminer eftersom man oftast inte kan odla frukt och grönsaker där.

England är svårt att förbise trots allt. De har fantastiskt bra restauranger givetvis men deras vanliga engelska mat serverade på vanliga restauranger är helt färglös. Det finns inget försvar.

Norge har ok mat (usla luncher med smörgåsar, förvisso ganska goda men då det är det enda som bjuds så blir det underkänt) då man håller sig till Oslo innerstad, som davidoff riktigt påpekat. Har bland annat ätit på Palace Grill 4 gånger och på Dinner (kinesrestaurangen) 2-3 gånger, även på ett par ställen vid Aker. Men generellt sett så är Norge dåliga, även utbudsmässigt sett.

Danmark - inget vidare.

Finland - finns ingen som helst fantasi i det finska köket.

Tyskland är riktigt dåligt, inte ens surkål (undantaget Choucruout i alperna) som jag älskar kan de tillaga på ett bra sätt på de vanliga slinka in ställena.

Usa någon?

Har inte haft det tvivelaktiga nöjet att äta bulgarisk mat, men enligt många som testat det är det verkligen illa.

Det sämsta käk jag ätit måste varit i Lettland. En alltför fet (i övrigt torr) köttbit med nån kall grönsaksröra. Inte alls särskilt bra.

Är du utvecklingsstörd? På riktigt alltså?

http://www.chezdominique.fi/
-två stjärnor i Guide Micheline, jävla mongo!
-"50 Best Restaurants in the World (#39.), Restaurant magazine UK"

/finlandssvensken

Indien vinner denna tävling i min bok. Allt jag ätit hittills på indiska restauranger har baserats på recept vars enda syfte varit att dölja genomruttna råvaror och en medeltida livsmedelshantering.

Mvh

USA går inte att klassificera, då landet består av en hisklig blandning av etniska grupper med sina egna specialiteter. Det finns iof mat som man äter vid högtidliga tillfällen som Thanks Giving, påsk och jul men det kan man inte basera en åsikt om gällande en hel nations kulinariska standard.

~Paul~

Jag fattar inte de som snackar ner USA och Storbritannien...

S V E R I G E ligger mycket illa till!

USA har väl ingen klackat ner på eller?

England verkar däremot inte falla folk på läppen när det ankommer kulinariska utsvävaden .

~Paul~

Om man tar antalet stjärnförsedda krogar och välkända kockar som riktmärke, så är både USA och GB betydligt bättre matländer än Sverige. Någon här satte upp USA med ett frågetecken efter och det var det jag bemötte.

Jag antar att man måste göra en indelning i frågeställningen. Var äter man sämst hemma/på krogen? Vilket land har ruttnast matkultur (motsv. husmanskost) och var förvaltar man sina förutsättningar (råvaror) sämst?

Jag har förmodligen ätit en av mina tristaste måltider utomlands på en krog i Paris. Jag har käkat GRYMT god mat både i USA och GB. I Pacific Northwest (Seattle med omgivningar) har man seafood som inte går av för hackor och ostron finns att köpa för en spottstyver hos fiskhandlaren. Jag har ätit en publunch på en anrik landsbyggdspub utan för Barnet i GB som inte gick av för hackor...

Folk som "kan" mat brukar framhålla det italienska, franska, japanska och vietnamesiska köket som speciellt intressanta och spännande. Länder där "mannen på gatan" har ett gediget och passionerat förhållande till mat och råvaror SAMT det kulinariska kulturarvet, har alla förutsättningar att ligga i topp på listor där man utser Godaste Maten.

Länder där motsatsen råder, har givetvis mycket svårare att resa sig över det mediokras fesljummna tillstånd. När jag så hårt dissar Sverige i fråga om matkultur, beror det på att vi har en alldeles för låg nivå när det gäller kännedom om råvaror och matlagning. Genomsnittssvennen äter pasta/pizza och när man kikar i kundvagnarna när folk går och handlar, så ser man halvfabrikat och djupfryst så långt ögat når. Hur många lagar exempelvis kåldolmar hemma nuförtiden? Kalvfrikassé? Kokt torsk med äggsås? Vi har otroligt dåligt och dyrt kött. Ihjälskrämd dansk fläskfilé ligger som Rocco Siffredis avskurna kuk och väntar på att "förädlas" inför fredagsmyset innan Tv4-filmen 21:00...
Färsk fisk är inte speciellt lätt att komma över och den är också väldigt dyr. Folk vet inte ens hur fan de skall rensa en fisk! Man köper Hoki-filéer i block eller laxpuckar och kastar ihop en pulver-hollis!

På krogarna råder samma jävla mörker och folk är helt klart inte intresserade av att betala vad det kostar. 120:- MAX för en jävla planka eller räkfrossa! De skulle inte känna igen "kvalité" om det så sög deras kukar! En delad pizza och en karaff Husets Sura är idén om en trevlig kväll på krogen i allt för många sammanhang. Konstigt nog köper folk kokböcker och glättade tidskrifter om mat och matlagning som aldrig förr... Lär de sig inget, eller konsumerar de maten i gastrotempel utomlands?

Tore Wretman, Bengt Wedholm, Carl Butler och några till tog matlagningen i Sverige ett par ordentliga kliv framåt på 60 och 70-talet, men sedan hände något, eller rättare sagt; sedan hände ingenting!