• 1
  • 2
2007-06-27, 11:57
  #1
Medlem
Abesses avatar
kanske konstigt att starta en tråd om det, men jag vet inte vart jag ska ta vägen, sitter ensam med världens chockbesked och pojkvännen har jobbat natt så jag kan inte ringa och väcka honom eller gå över till honom just nu.

Min morfar är borta och ingen vet vart han är, bilen och hans hund är borta men hans medecin är kvar i stugan (han är i familjens gård uppe i lappland som han är varje sommar) och han _måste_ ha sin medecin
En som bor i närheten ringde till mamma och sa att de hade inte sett han sen midsommar så de skulle åka till honom och se hur det var med han, men han var inte där.
Mina två morbröder åker upp dit idag (en resa på ca 90 mil) och han är nu anmäld försvunnen.
När mamma ringde så försökte jag hålla tillbaka tankarna i huvudet och sa till henne att han har säkert åkt till sjukhuset och är där. Men om jag känner honom rätt så är han ute i sin älskade skog. Tror mamma misstänker det också.
Fy fan vet inte vad jag ska ta vägen, jag har inget hopp om att han lever men måste låtsas hoppas för mammas skull.
fan... ibland inser man hur totalt ensam man är och hur allt blir meningslöst.
Vad ska jag göra? Vad ska jag säga? shit...
pappa frågade om jag ville ha pengar så jag kunde åka till mamma, men jag tackade nej, fan inte ens en stund som nu kan jag ta emot pappas pengar
Citera
2007-06-27, 12:50
  #2
Medlem
Tjohildas avatar
Du kanske ska göra det ändå? Kan kännas bra att vara på plats istället för att gå hemme och tugga på naglarna. Stackars dig! Jag hoppas det går bra för både dig och morfar din!
Citera
2007-06-27, 14:48
  #3
Medlem
-jOE!s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Abesse
pappa frågade om jag ville ha pengar så jag kunde åka till mamma, men jag tackade nej, fan inte ens en stund som nu kan jag ta emot pappas pengar

Varför inte? Jag tycker det låter som en bra idé. Hoppas allt ordnar sig!
Citera
2007-06-28, 01:41
  #4
Medlem
Abesses avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tjohilda
Du kanske ska göra det ändå? Kan kännas bra att vara på plats istället för att gå hemme och tugga på naglarna. Stackars dig! Jag hoppas det går bra för både dig och morfar din!

njea, på plats kan jag inte åka, mamma bor i Sandviken och därifrån är det ca 90 mil och jag bor numera ca 60 mil ifrån mamma

men tack

Citat:
Ursprungligen postat av -jOE!
Varför inte? Jag tycker det låter som en bra idé. Hoppas allt ordnar sig!

njea, lite komplicerat, jag sitter som reserv för två olika jobb + att soc skulle höra av sig i veckan om försörjningstöd om jag inte får nått jobb, så det känns dumt att åka, men jag vill sammtidigt
men tack endå.

men hopp verkar ute nu
fan alltså... värre än jag trodde.

http://www.vk.se/senastenyttart.jsp?article=127391
http://www.vk.se/senastenyttart.jsp?...t=10,4,6,32,39

om ni vill läsa, vette fan om allt stämmer exakt, fått höra tre olika versioner om vad som har hänt

fattar inte... alltså detta är scenariot som vi tror:
han skulle åka hem efter att ha hälsat på Ulf (vän till familjen) och sen åkte han fel väg (i början av vägen dit så delar vägen sig, ena går till Fjällbränna och den andre går till ett annat ställe som jag inte minns namnet på) och han åkte vilse så han försökte vända, fastnade med bilen och bestämde sig för att gina genom skogen.
Men jag fattar inte varför han gjorde det, han om någon borde veta att det är ett big no no att gå själv där på kvällen när ingen vet om att han ska gå där.
Och sen så känns det så skumt att han skulle ha gått vilse, han är en sån där "skogsmänniska" plus att han är uppväxt där i trakten och tillbringar varje sommar där...

så mycket "varför" och "förstår inte"

och "sjukling" bör tas med en nypa salt, sure han är inte frisk, han behöver sin medecin och så men... ja.. eller äsch, ni fattar?
Citera
2007-06-28, 01:54
  #5
Medlem
MisterToms avatar
Läste artiklarna, och kände att jag var tvungen att svara.

Först; fruktansvärt hemskt och jag hoppas verkligen att han hittas igen! Och det är inte ofta jag känner sådan empati, men gulliga morfädrar är väl alla svaga för. :P

Såg att han hade sin hund med, vilket förbättrar situationen avsevärt. Han är för det första inte ensam, och dessutom med någon som kan försvara, hitta, lyssna, är varm och som har ett stort hjärta.
Citera
2007-06-28, 12:05
  #6
Medlem
Abesses avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MisterTom
Läste artiklarna, och kände att jag var tvungen att svara.

Först; fruktansvärt hemskt och jag hoppas verkligen att han hittas igen! Och det är inte ofta jag känner sådan empati, men gulliga morfädrar är väl alla svaga för. :P
haha, tack
jo morfädrar is the shit

Citat:
Ursprungligen postat av MisterTom
Såg att han hade sin hund med, vilket förbättrar situationen avsevärt. Han är för det första inte ensam, och dessutom med någon som kan försvara, hitta, lyssna, är varm och som har ett stort hjärta.

de hittade honom igår natt, mamma ringde mig klockan två på natten.
http://www.vk.se/senastenyttart.jsp?...t=10,4,6,32,39

mamma berättade att Terry (hunden) stod och vaktade

usch... mamma kommer propsa på en obduktion, jag sa till henne att "om det var på nått hemskt sätt så ljug för mig"
Citera
2007-06-28, 13:16
  #7
Medlem
felstavadds avatar
Väldigt sorgligt, jag beklagar sorgen.
-Jobbigt att det slutade på detta vis.

Sköt om dig iaf.
Citera
2007-06-28, 13:30
  #8
Medlem
DXM-Redemptions avatar
Blir rörd när jag läser detta. Synd att det gick såpass illa.

Nobelt av hunden att stanna kvar och skydda etc, eller vad man skall säga. Ligger väl dock i deras natur men visar väl på att även Terry gillade morfar.

Beklagar sorgen.
Citera
2007-06-28, 13:37
  #9
Medlem
AlitheSeconds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Abesse
haha, tack
jo morfädrar is the shit



de hittade honom igår natt, mamma ringde mig klockan två på natten.
http://www.vk.se/senastenyttart.jsp?...t=10,4,6,32,39

mamma berättade att Terry (hunden) stod och vaktade

usch... mamma kommer propsa på en obduktion, jag sa till henne att "om det var på nått hemskt sätt så ljug för mig"

Om han älskade skogen så var det väl trots allt rätt ställe för honom att dö på.
Citera
2007-06-28, 13:59
  #10
Medlem
Tjohildas avatar
Stackars dig! Och stackars vovven med! Det blir en jobbig tid du har framför dig och jag önskar dig allt gott. Försök ta en dag i taget, mer orkar man inte när något sånt här händer.
Citera
2007-06-28, 14:20
  #11
Medlem
Beklagar sorgen
Citera
2007-06-28, 14:57
  #12
Medlem
MyteNs avatar
Beklagar det är hemskt när någon nära anhörig går bort, man känner sig så liten och skör då.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in