Fotografen P-O Sännås

Ok att killen uppenbarligen äger 10st olika polis-scanners men hur FAN kan han vara framme först jämt där det är action, spelar ingen roll var det har hänt, han är ändå alltid först! MÄKTIGT!

Jag fattar inte hur han gör måste väll vara en blandning av polisradio/van i sthlms stad/en känsla för där det kan hända. Han är mäkta imponerande ialf måste vara sveriges mest framgånsrika fotograf

Jag skulle gissa på att han har en del underfotografer? Som alla arbetar i hans företagsnamn? Som just råkar vara döpt efter han själv,, vet ej, bara spekuleringar. Eller så är han bara jäkligt hajj med polisradion som ni sade.


Någon so mvet vart man kan se hans bilder från brottsplatser etc?

Nix. Han är en one man show. En snäll och försynt kille. Det är omöjligt att gissa sig till vad han gör, jobbmässigt, bara genom hans personlighet. Han ger ett oerhört beskedligt, och lite långsamt, intryck.

Har gjort en fotobok inifrån svenska Hell's Angels också.

Thomas har koll, stämmer på pricken in på PO (som vi vänner kallar honom).

Han är helt ensam, han får tips från Aftonbladet och polare, lyssnar nästan hela tiden på polisradion samt har en hel del erfarenhet i bagaget. Sedan är han ju en djävligt bra fotograf också, vilket resulterar i fler publicerade bilder.

Hans hemsida hittar du här: http://www.sannas.se

Böcker som han givit ut är:

Skinheads - 1988
Graffiti - 1993
Black Army - 1998
Hells Angels - 2003

Finns ju en kille som heter Hasse Rosenthal också, brukar vara väldigt snabb på olycksplatser i Stockholms-området. Han brukade hänga på ett nattöppet cafe, ett s.k "taxifik" i samma hus på Roslagsgatan där jag bodde för ett antal år sedan. Det var på den tiden han körde djurambulans. Vet att han kombinerade detta, på nattetid inte särskilt krävande jobb, med att lyssna på div scanners i bilen och göra foto-utryckningar till olycksplatser. Förmodligen mer lönande än att köra djurambulans på natten....

P-O Sännås ja.. beställde boken om Black Army av honom för typ 10år sedan..döm av min förvåning när han levererar den till min dörr personligen en kväll, portkoden kunde han tydligen..

Han sitter i sin bil, ibland felparkerad mot trafikriktningen, utanför konserter för att sedan bränna efter limousinerna för att få en suddig bild när någon artist stiger ombord på ett plan eller in på en restaurang. Även om det är pengarna som lockar undrar jag varför en så duktig fotograf ägnar sig åt sådana skubb. Kanske ska det bli en fotobok som heter "Mina år som stalker"?

Du måste ha blivit ruskigt förvånad om han dök upp med boken för tio år sedan - den gavs nämligen ut för fyra år sedan.

Nej, första utgåvan kom 1998. Efterfrågan blev över förväntan, så nytryck gjordes.

Varför skriver han själv 1998 på sin hemsida då?

(Fast sen läste jag ordet "presidenten" och tänkte - hmm där kommer inte många vettiga ord - mest blandade försök att vara spydig.)

Där ser man.
Spydig? Jag?!

För övrigt kände jag en fotograf som livnärde sig på blåljusfotografering. Han jobbade jämt nattskift, gick inte en meter från polisradion och levde i ständig skräck att missa "den stora polisutryckningen". Han berättade många kul grejer om kändisar som gjort bort sig och blivit tagna av Farbror Blå men var (jag känner honom inte längre) på det stora hela taget den mest
(yrkes)skadade människa jag känt.

Hans bildjournalistiska ambitioner var noll komma noll noll, men djävlar i min låda när han hade lyckats fånga en nyss gripen kändis på bild, ibland genom att lägga sig över polisbilens motorhuv och därigenom förhindra bilen att åka därifrån - då var han lycklig som barnet på julafton.