Medvetandet, ett litet dilemma

Innan jag ställer min fråga, så vill jag bara sätt ut en grund jag baserar min frågeställning på.
Jag kommer följa Monism. Så ifall detta antagande är korret så alltså ett medvetande summan av dess fysiska delar. Nu till min fråga, vilket är ett lite av ett dilemma.

Det här är Du (orginal-medvetande):
Det här är Du (kopias-medvetande):

Fall - Kopiering
Ifall vi skulle ta och kopiera Dig fyra gånger så skulle vi få:


Fall - Förflyttning
Ifall vi skulle förflytta medvetandet mellan alla kopior ett steg till höger (1 -> 2, 2 -> 3, 3 -> 4, 4 -> 5, 5 -> 1)
-> -> -> etc

Perspektiv
Från ens utomståendes perspektiv så har vi fem identiska kopior och det har ingen betydelse ifall vi skulle överföra medvetande mellan dessa fem, en gång… hundra gånger eller tusen gånger. De skulle fortfarande vara identiska. Ifall vi även skulle ta och ta bort något medvetande då å då och ersätta med en kopia, skulle inte göra någon skillnad... fortfarande fem identiska kopior.

Men från Ditt och kopiornas perspektiv så skulle ni bli bort tagna så försvinner ert medvetande och vid varje ny kopiering så skulle ett nytt medvetande uppstå.


För att förtydliga ännu mer:
Tänk dig att du gör en kopia, tar bort den, gör en ny kopia, tar bort den, gör en ny kopia, tar bort den, gör en ny kopia, tar bort den etc etc.

Varje kopia som du skapade hade ett eget medvetande och när du tog bort kopian, så försvann det medvetandet. Även fast är identiska så har varje kopia en individualitet (ett medvetande som har tagits bort kan aldrig existera igen dvs individualitet).
Vilket innebär att en identisk kopia inte kan göras eftersom varje medvetande är unikt.

Min fråga:
Hur kan ett medvetande vara unikt då det enbart är summan av dess fysiska delar?


ps. Oj, va snurrigt det blev. Slakta mig inte om mitt tankesätt är helt fel : D .ds

Medvetandet formas efter erfarenheter och upplevelser, samt tolkningar av dessa. Varje medvetande är unikt just därför att två medvetanden aldrig kan uppleva, erfara eller ha levt exakt likadant. Om du skapar en kopia så är det endast erfarenheterna och upplevelserna i ditt medvetande, innan kopian skapades, som befinner sig i kopian. Allting som händer därefter kommer vara resultat i att kopians medvetande kommer att få ett nytt psyke, och ej längre vara en kopia (i ordets rätta form) annat än i möjligtvis utseende.

Rörigt inlägg men intressant ämne.

Man måset skilja på "type" och "token". En "type" är t ex "kolatomer". En "token" är en specifik kolatom i mitt högra ben. Två tokens kan således va av samma type.

En idé är att för att två medvetanden ska va identiska, så måste de vara summan av exakt samma fysiska delar - dvs. samma tokens. Men då är det helt enkelt samma hjärna. Så, två olika hjärnor som är uppbyggda av olika fysiska tokens är också två olika medvetanden.

Men om man å andra sidan bara kräver att för att två medvetanden ska va identiska, så måste de vara uppbyggda av atomer med samma "types" - dvs. va kopior av varandra, så kan naturligtvis två hjärnor ha "samma" medvetande, vad det nu betyder.

Själv vet jag inte riktigt om jag är monist men jag är övertygad om att två hjärnor inte kan ha samma medvetande. De kan ha likadana tankar, men den grundläggande jag-känslan är unik.

Ett annat exempel som ibland dras är följande. Säg att man sågar itu din hjärna till atomer. Sen sätter man ihop dom på exakt samma sätt igen. Skulle det då bli en medveten varelse, och skulle den i så fall va du?

En rätt knivig fråga. Min magkänsla säger nej på den andra frågan men jag vet inte om jag har nåt bra argument.

För att klargöra lite: elementarpartiklarna är EXAKT likadana. Man kan inte särskilja "den här" elektronen från "den där" elektronen om de sitter på samma atom eller i samma gitter. Vi kan bara konstatera att vi har två elektroner. Skillnaden mellan token och type är således inte så enkel som man kan tro.

Man kan heller aldrig göra en exakt kopia av någonting, det vill säga överföra den tidsberoende vågfunktionen för en partikel till en annan. Det skulle strida mot osäkerhetsprincipen.

Det är förstås oklart hur noggranna kopior man behöver göra. Om man t ex jobbar med elektroniska medvetanden kan man göra exakta kopior i den meningen att allt som betyder något (ettor och nollor) är exakt likadant. Biologiska hjärnor kanske eller kanske inte omfattas av problemet.

En annan, kanske mer intressant fråga är vad ett medvetande egentligen är. Är jag samma person som jag var igår? Är det vi kallar medvetande i själva verket bara en ögonblicksbild av vår hjärna just nu?

Jag tror att om vi kopierade hjärnan tillräckligt exakt, så skulle det uppstå två separata "medvetanden" med samma minnen och tankar. Dessa skulle dock omedelbart börja utvecklas separat åt varsitt håll på grund av slump och yttre omständigheter, och då skulle de vara unika igen.

Jerka^, vi är aldrig densamme person som vi var för bara en sekund sedan. Angående topic så tror jag inte det är svårare än att dessa kopior skulle vara exakt likadana från första millimillisekunden, dock alla med enskilda medvetanden. Så fort kopieringen skett så börjar de utvecklas åt olika håll såvida inte alla sitter inlåsta i varsitt exakt likadant rum. Dock måste även övriga delar i kroppen vara lika i så fall för att de ska ha exakt samma upplevelser.
Om man nu ersätter (raderar) en kopia med en annan, då får man ett lika medvetande men ett nytt. Den nya personen kommer känna det som att allt är som vanligt om han har ärvt minnena från gamla kopian, men detta är bara en illussion. Det medvetande som fanns där innan är borta.
Jag har funderat på en grej som är i stort sett densamma, nämligen angående teleportering. Om man lyckades skapa en maskin som bryter ned alla dina beståndsdelar och sedan bygger upp dem på exakt samma sätt på en annan plats (detta är endast teoretiskt, själva processen är egentligen inte viktig huruvida det är möjligt eller inte), då skulle den nya "kopian" antagligen känna det som att "Wow, det funkade! Jag har teleporterat mig till Kina!". Kanske man bygger upp sådana här teleporteringsmaskiner runtom i hela världen för öppet bruk. Människor runtom kommer transportera sig och resa över världen snabbt och enkelt, och alla kommer tycka att det funka perfekt. Vad som egentligen har skett är ju dock att alla dessa människor har dött, och varje gång de teleporterar så är det en kopia som fortsätter leva deras liv.

Men kan man inte säga att jag dog för en sekund sen och nu är det en kopia som skriver det här? Och att detta är ett ständigt pågående förlopp?

Jag tror inte det är någon skillnad gentemot en exakt kopiering. Medvetandet som vi tänker oss det är bara en illusion, ungefär som när vi ser en film där vi tror att figurerna rör sig medan det i själva verket bara är massor av stillbilder som flimrar förbi. I och med att mina sinnen hela tiden får in nya intryck så förändras kemin i min hjärna vilket leder till att det hela tiden är ett nytt jag som möter världen.

Förstår du hur jag tänker?

har tänkt exakt samma sak när jag tittar på filmer där de klonar folk för att återuppliva de

Varför skulle ett medvetande som togs bort aldrig kunna existera igen?

Varför skulle ett medvetande vara unikt?
Om man definerar ett medvetande som summan av en fysisk sammansättning (tex en hjärna i ett visst tillstånd), så bör väl detta tillstånd vara möjligt att uppnå igen även om den ursprunliga modellen förändrades.

Om man istället definerar ett medvetande som en kognitiv process med tillgång till ett visst antal rutiner och minnen eller dyl så kommer man fram till samma svar.



Ytterligare en sak som du kanske inte tänkt på
När du säger att du skapar kopier av ett medvetande tror jag att många människor intuitivt resonerar något i följande stil:
Ok det är kopior av samma medvetande, alltså måste dem tänka på samma sätt men båda är fortfarnande individer.

Kopiorna kommer dock att påverkas av omgivningen så om inte kopiern har samma signaler utifrån, kommer de inte längre att vara kopior

Jerka^, jag förstår precis vad du menar, dock blir det så snurrigt varje gång jag tänker i dina banor. Men ja, medvetandet är någonting som endast existerar i nuet, därför håller jag med om att det är en illussion och inte någonting som faktiskt existerar. Känslan av ditt medvetande skapas i hjärnan som är i ständig förändring. Dock har jag trots detta tänkande svårt att acceptera något så snurrigt som att det vore samma sak att göra en exakt kopia på mig och döda orginalet, som att bara fortsätta leva och på det sättet vara i ständig förändring och bli ett "nytt jag" varje sekund. Det är så du menar?
Jag håller egentligen med i teorin, men det är svårt för mig att acceptera av någon anledning. Även om min hjärna ständigt förändras och medvetandet bara är en reaktion på just NUETS sammansättning och signaler så känns det som att det är samma jag... men det är väl det som är hela grejen . Detta trick fungerar tack vare våra minnen, utan dessa hade vi endast levt i nuet och alltså i varje ögonblick kännt som som en ny individ.

Om vi tänker oss att vi skapar en otrligt avancerad AI, såpass avancerad att den får en äkta känsla av liv, ett medvetande. Trots detta skulle vi knappast ha något problem med att överföra detta medvetande till en annan "kropp" eller? Men varför inte? Nu kanske jag gick lite off-topic, i så fall ignorera detta. Jag tycker bara det är intressant hur vi människor tänker på medvetanden och mänsklighet etc, oftast oavsätt om vi är religiösa eller inte.

Japp vi människor skapar en "identitet". En sorts känsla om vem och vad vi är.

Denna identiteten förefaller vara en illusion, detta är en tanke som har stört mig ganska mycket... (Har kommit fram till ungefär samma slutsats som du men har använt en annan tankegång.)

Detta innebär dock inte per automatik att medvetandet är en "illusion" såvitt jag kan utröna.

Oj, glömde av att jag hade gjort denna tråden. Tack för alla svar!
Fr0ggeh tipsade mig om en riktigt riktigt intressant diskussion om just detta, så om ni är intresserade så borde ni checka in:

http://media.libsyn.com/media/infide...ental_Mind.mp3