Syntetiska satser a priori

Syntetiska satser a priori - alltså nödvändigt sanna satser som inte är blott tautologa. Finns såna?

Mitt svar är ja.

Analytiskt nödvändigt sanna satser härleds genom fastslagna regler från axiom / postulat / premisser i form av stipulativa definitioner där definiendum saknar mening och alltså helt bestäms av själva teckengestalten. Exempel: "En ungkarl är ogift."

Syntetiskt nödvändigt sanna satser kan inte härledas på detta sätt. Exempel: "Det som har färg har utsträckning." (Inte "En given punkt kan inte samtidigt vara röd och grön", för sjutton!)

Fenomenen - idéerna - Färg och Utsträckning får anses autonoma i förhållande till språket. De behöver inga benämningar för att bli förstådda. De kan förstås ordlöst.

Härav följer att vi får avvisa den anglosaxiska extremempirismens ståndpunkt att alla icke-språkliga förhållanden är kontingenta.

Omformulera ditt inlägg till en mer alldaglig svenska så kanske du får fler svar. Själv förstod jag inte hälften av vad du skrev, annars hade jag gärna bidragit med någonting mer konstruktivt.

Du har just inte visat på någonting. En massa dravel bara.

Du kanske skulle ta och läsa Kants Kritik av det rena förnuftet först. Kants projekt var en mellanposition mellan idealismen och emirismen.

//Mvh, M

En låsning som stör väldigt mycket av diskussioner angående formuleringar av satser, teser, axiom, postulat eller ens vardagliga spörsmål är att de allmänt vedertagna uttrycken och begränsningarna för vad det råder någon form av koncensus definieras som språk. I huvudsak tecken, ord, satser, meningar och kontexter utgjorda av formaliserade språkliga grupper samt även talsystem samt matematiska traditioner och de deduktiva postulat och axiom dessa traditioners interna logik och rationalitet ger.
Som exempel vill jag reflektera kring ett av Kraxpelax stycken i hans inlägg:


Vissa eller alla(?) kvalitativa och kvantitativa egenskaper ska då vara avhängiga språklig förmedling, men varför? Har jag förstått att det beror på att ordlöshet är synonymt med språklöshet? Eller har det skrivna/talade språkets förfining, specialisering och dess egna reglers drift mot allt mer partikulära definitioner tagit så stor del av vår tid i anspråk att vi har svårt att se bortom det systematiska (gramatik, stavning mm) som upphöjts till lag för förmedling av tankar, kunskap osv?
En enkel fråga, fenomen och/eller idéer som inte behöver benämningar för att bli förstådda, är det den subjektiva betraktarens upplevelse som inte behöver ord för att förstå, eller är det dennas förmedling av upplevelsen till andra som går att göras utan benämningar (ord, formaliserat språk)? I sistnämnda fallet, bör då inte den ordlösa kommunikationen vara en form av språk som faktiskt är universell, en del av vårt väsen och faktiskt mer eller mindre kommunikation som omedvetet och oreglerat sker på ett sätt att de pekar mot en del av vårt språkliga kognitiva center?

(Som en parantes är jag inne i min blåa period nu (kom inte på nåt bättre) där fenomenet musik som kommunikation genom ett brett spektrum av information, dess språkgränsöverskridande egenskaper om man inte tillhör dem som måste ha med texter med ord för att kalla något musik, dess potential som pedagogiskt instrument för förmedling av vissa matematiska principer mm tar upp en del tankar, säkert ca 20 sekunder/dygn. Detta ihop med mimik, sk kroppspråk mm tror jag måste infogas i och accepteras som språk av lika högt värde som tal/skrift samt talsystem med tillhörande räknesätt. Kanske en tråd om saken?)

Du har läst Quine, va?

"En ungkarl är en ogift man" är väl inte alls en "stipulativ definition" utan snarare en lexikal eller deskriptiv definition - den anger hur språket faktiskt används. Den satsen är analytiskt sann på svenska, snarare än i nåt konstruerat språk.

Vad menar du med att "färg och utsträckning kan förstås ordlöst" och vad har du för argument för det?

Håller med, det är inte alla som läst Prolegomena Av Kant. Men även om man läst denså är frågan
kan man förstå den. Detta gäller även Wittgensteins alster,som han själv påpekade så krävs det en Wittgenstein för att förstå Wittgeinstein.