Har (några) funderingar omkring Frimurarorden, specifikt då det påstås att man som frimurare skall utvecklas till att bli en "bättre människa" och allt sådant lall lall.
En 'bekants bekant', låt oss lämna min association/status till frimuraren i fråga på det stadiet, har gjort en hel del märkliga ting ting som får en att bli mörkrädd för er organisation.
1. En 'bekant' till denna frimurare hade inte de antagningspoäng som krävdes för att få komma in på önskad skola, men *vips* så kunde hen det tack vare sin frimurarvän.
2. En annan 'bekant' till denna frimurare åkte dit, alltså blev gripen för rattfylla, men *vips* så blev det aldrig något åtal tack vare denna frimurarens magiska fingrar.
Jag har en uppsjö av berättelser men vill inte skriva dem rakt ut här i klartext för då skulle ju frimuraren i fråga kunna precisera vem jag är, rent krasst.
Så:
Denna frimurare som jobbar inom det offentliga, på en ganska ansvarsfull tjänst, kan få sina ordensbröder (antar jag?) att bryta mot regler, lagar och normer... vad är det då som är
gott med frimureri?
För mig osar det korruption och sekterism.
Och för att vara ärlig, jag har sett de druid mantlarna+hattarna/färgglada KKK-kläderna som ni (eller någon annan order?) bär med er till vad jag antar är någon slags ceremoni... och det är absolut inget jag vill befatta mig med ö.h.t.
Detta var när jag körde ett par (man + hustru) till en destination som taxichaffis för många år sedan.
Det som talades i baksätet var definitivt inget Halloween-snack eller snack om att gå på en maskerad om man säger så... usch.