2007-05-20, 14:37
  #1
Medlem
Hej!

Jag har ett relativt bra förhållande med min flickvän, och det är faktiskt hon den här tråden handlar om. Utan att berätta en novell så står det till såhär:

Hon mår dåligt rätt ofta, depressioner. Vi har pratat en massa men hon har svårt för att ge mig nåt konkret. Det jag vet är att hon har vart med om en massa jobbigt (realtionsväg) tidigare och har svårt att gå framåt, utan tänker mest på det förflutna. Och det gör att hon känner att allt står still, samt gör det svårt att vara i ett nytt förhållande med mig. Just för att hon inte kan gå vidare utan att förlåta/glömma det som har hänt förut.

En annan sak är att hon sätter otroligt stor press på sig själv. Hon har en helt underbar familj, sköna kompisar och ingen av dom sätter press på henne utan allt är inbillat. Att hon tänker "Jag måste nog vara lite med dom nu, annars är jag inte bra nog". osv.

Jättesvårt att hjälpa henne (6 månader har det gått fram och tillbaks mellan oss) just för att hon _vet_ allt det här, men kan inte hindra känslorna av att det är på "riktigt" (press mm). Vad ska jag göra? Hon går redan på psyk en gång i veckan, jag pratar med henne så ofta hon orkar osv. Jag tror att det krävs väldigt lite, men rätt sak, för att få henne att ändra sitt tankesätt!

Tack på förhand!
Citera
2007-05-21, 16:30
  #2
Medlem
coolbreezes avatar
Du säger att hon gå på psyk en gång i veckan? Då är det nog så att hon jobbar på dom här problemen som du beskriver, och jag tror det är svårt för dig att som anhörig kunna göra något mer än dom kan göra. Och dom är ju proffs på sånt här.

Såna här saker tar tid och hon behöver nog den tiden för att hitta ett mer avslappnat sätt att vara.

Viktigtast är väl att du förhåller dig lite avslappnad i förhållande till det här och ställer dig ett par frågor av typen: är jag beredd att vänta på att den här tjejen ska mogna och utvecklas eller behöver jag kanske en annan utmaning för att själv utvecklas? Om du finner att du är beredd att vänta.

I så fall: gör ingenting. Det måste ta sin tid. Kanske, kanske kommer hon över det här. Du kan aldrig vara säker nämligen.

Av erfarenhet vet jag att det inte finns några snabba lösningar i sådan här fall. Lycka till ändå!
Citera
2007-05-23, 12:33
  #3
Medlem
Jo, det är just lugna gatan som gäller. Ligger lite på riskzonen nu när hon berättat mer om hur hon känner med just oss. Hon säger att dom på psyket inte gör sån bra nytta ibland, och näst efter det så är jag den som förstår mest (men inte den hon pratar mest med). Försöker bara hitta sätt att hjälpa henne på, vill inte att hon ska gå runt och må dåligt =/
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in