Vad händer? Jag är rädd

Hej

Vet inte riktigt vad som händer med mig just nu. Har en känsla av att jag håller på att bli galen.

Har varit deprimerad de senaste veckorna och inte gjort ett piss, legat i sängen och känt mig värdelös typ. För några dagar sedan så började jag må bättre och fick plötsligt mycket mer energi. Somnade inte förrän vid 11 på förmiddagen och sov inte många timmar, men kände mig inte heller trött. Tvärtom mycket piggare, mer social och mer uppåt än vanligt, stundtals väldigt rastlös.

Nu har jag inte sovit alls de senaste tre nätterna, endast 4-5 timmar dagtid. Är inte trött. Uppåtkänslan finns delvis kvar, men jag har även börjat få rätt starka overklighetskänslor som är svåra att beskriva, men det känns som jag håller på att bli galen och det leder till panik. Dessa känslor kommer tätare och tätare och jag gör att jag känner mig väldigt rädd och ångestfylld.

Har även svårigheter med koncentrationen och hör ibland knäppningar och andra diffusa ljud, har svårt att avgöra om ljuden verkligen finns där eller bara i mitt eget huvud.

Har haft varit deprimerad i perioder en längre tid nu och i vintras blev jag hypomanisk under en period. Håller jag på att utveckla en ny hypomani, en psykos eller vad fan är det som händer med mig? Har tagit en fluanxol (antipsykotiskt) när det har kännts som värst och den har hjälpt.

Du kanske är manodepressiv?

Jo, de misstankarna finns väl, men jag mår ju inte bra på det sättet som hypomaniska personer brukar göra. Känner mest oro och rädsla liksom, det är väl inte så vanligt bland hypomana personer?

I eftermiddags tog jag några fluanxol och antihistamin vilket ledde till att jag sovit fram tills nu. Och nu mår jag relativt bra och känner mig rätt stabil. Så det kanske bara var vanlig ångest orsakat av att jag sovit så dåligt den senaste tiden.

Blir det jobbigt igen så åker jag in till närmaste psykiatriska akutmottagning.

Det tycker jag du ska göra. Hoppas det blir bättre!

Jag har upplevt liknande efter flera dagar utan sömn, orsakat av ångest. Overklighetskänslor där man inte kan lita på några sinnen. Har som du säger löst sig när jag har kunnat sova.

Jag känner igen känslan från när jag vänt på dygnet. Sover jag på dagen sover jag mycket mindre för att man lurar kroppen. Däremot behöver ju hjärnan egentligen fortfarande sin riktiga dos sömn och därför kan man börja känna sig konstig och den kan spela en några spratt.
Bara vad jag tror alltså.

Hypomani upplevs inte alltid som behagligt, i synnerhet inte om man får psykossymtom.

Rekommenderar att du talar med ngn anhörig eller kompis, de kan vara bra bollplank för att diskutera skillnader i hur Du mår.

En annan variant är någon på en psykiatrisk mottagning.

Visst kan du använda fluanxol för att dämpa symtomen men det är en hel del annat man kan göra också, men då är det bra med stöd från vården och att anhöriga är med på tåget. Sömn är superviktigt om man ska vända på en hypomani.

Har du fått hjälp tidigare genom KBT? Annars tror jag att du kan ha mycket att hämta därifrån.

Kognitiv beteende-terapi alltså.

hjäp..du verkar dock ha allt för stor insikt för att lida av psykos..obs! inget expertutlåtande bara min egen fundering.

Av ren nyfikenhet undrar jag mer hur dina "glada" perioder är mot dina "nedstämda"? Om du orkar och vill är jag alltså nyfiken på att höra dig beskriva dem båda lite mer ingående