En polare...

Tja! Så här är fallet:

En polare jag har haft sedan barndomen har börjat bete sig mycket mycket underligt...

Denne polare (låt oss kalla honom Kurt) har börjat ljuga värre än en häst travar, han ljuger om saker han absolut inte behöver göra, han ljuger dessutom dåligt, eftersom de personer som är med i hans "rövare" är vänner till mig och vänners vänner, alltså extremt lätt att kolla upp om det är sanning eller lögn han snackar, och detta borde han kunna räkna ut...

Kurt har redan som barn ljugit mycket, men då var det hela inte så dramatiskt, ni vet "haha, barn ja, dom har fantasi", det vanliga snacket. Men nu är det andra bullar, nu är han inne på sitt 18:e år! Dessutom är det så att dom senaste veckorna nu vet han att "vi" (bekantskapskretsen) vet att han ljuger, men han ignorerar det totalt, som att ingenting har hänt liksom, helt galet...

Detta är en sida av denna Kurt. Den andra sidan är att han jämt och ständigt byter personligheter beroende på vem han umgås med, vad han lyssnar på för musik e.tc e.tc Jag tror att ha i stort sett har "varit" det mesta av de extrema livsstilarna man kan vara, men han har ju egentligen aldrig "varit" något av detta, alltså han vet inte vad han sysslar med över huvud taget, men är något beroende på hur folk han ser upp till resonerar och tolkar olika situationer.

Detta har lett till att det absolut inte går att umgås med honom längre, han verkar totalt osäker och har tappat greppet om verkligheten...

Men nu till själva frågan: Vad i helvete ska man göra? och vad lider han av? man vill ju liksom att det ska bli bra för honom i livet, att han ska bli "frisk".

O.B.S Det är ganska svårt att förklara in i detalj hur det är men jag hoppas ni förstår

Känner igen fallet. Hade en kompis som mytoman. Jag kan säga dig att desto fortare du lämnar honom bakom dig ju bättre. Tro mig.

Ett förslag skulle kunna vara att på ett juste sätt konfrontera honom med detta, någon gång då ni är själva och har tid att prata. Anklaga inte, utan uttryck att du tycker det är jobbigt att han gör som han gör. Fokusera på hur du känner så att han inte känner sig (alltför) anklagad, och var tydlig med att du inte vill ha det så. Tala om för honom att du gärna hjälper honom söka hjälp, är det så illa som det låter skulle han nog må bra av lite professionell hjälp.

Lycka till!

Tack så mycket, ska kanske testa detta

om man är mytoman är man väl sjuk? Man ska väl inte lämna en person bara för att den är sjuk??!
Men man kan väl få hjälp mot detta?? JAg är ite säker, men tror de.

Grejen är den. att är han mytoman så fattar han inte själv att han ljuger, hans fantasi och verklighet. SÄger han tillexempel att han ska till Stockholm, så tror han att han varit där efter ett tag. Det är en sjukdom.

Prata med honom istället och kolla ifall det finns någon stans han kan vända sig.

överge honom inte!

Lycka till!!

Det är bäst att lämna personen bakom sig. Så tidigt som möjligt helst då det blir enklare då. Det låter kanske jobbigt och taskigt men det är det inte. Det är det enda rätta. Om det finns hjälp? Jag snackade med personen i slutat av bekantskapen och sa till honom att han borde söka hjälp för sin mytomani. Gissa vad han svarade? "Det har jag redan" Jo säkert. Hej då, ha ett kul liv.

Låter som din s.k. polare är en "snackare".
Jag hade själv en sån polare, men tröttnade till slut och sa inofficiellt upp bekantskapen med honom.

Han höll på och snackade en massa om att folk i Usa gör ditt o datt b.la., Sånt som han själv inbillade sig, men som vilken annan människa med sund logik själv inser att det är osannolikt.
Inte heller kunde han referera till några källor när jag frågade var han fått det ifrån


Vissa vill bara inte växa upp och få ett liv.

du kanske hade kunnat följa med honom/henne? så hade personen inte kommit undan

Ganska interessant det här med myomani, konstigt att det inte finns med i någon "känd" psykriatrisk diagnos då det verkar vara relativt vanligt förekommande..

Någon som vet något om eventuella teorier om dyamiken bakom det?

Nej, ljug efter ljug, undanflykt efter undanflykt. Det är ingen ide.

Men om de ljuger så gränslöst måste de ju fatta vad som är fel själva eller? Om tom. mytomanen själv vet om att han bara ljuger om saker som alla vet inte är sant men inte kan sluta, måste det inte vara något allvarligt fel då?

Jag menar någon hjälp måste väl finnas, psykolog? De vill väl ha hjälp?

Eller kanske inte, han lär ju ljuga huvudet av sig för psykologen också kanske

När man var liten brukade man ljuga om saker ibland som totalt saknade grund, jag vet andra som var likadana, inte för att jag ljög så särskillt mycket som barn men det kanske finns något samband mellan upväxten och mytomani?

Men va personen verkligen din vän, så hade du tagit tag i personen och tvingat upp den. Personen hade kanske då varit arg, men tackat dig sen.