Mordet i Karlskoga

Karlskoga tingsrätts dom den 24 augusti 2007 i mål B 303-07 och Göta hovrätts, avd 1, dom den 26 oktober 2007 i mål B 2306-07

Gärningsmannen och offret hade en sexuell relation. Den aktuella dagen åt de
och drack alkohol i mannens bostad. När offret blev berusad och högljudd
och inte ville lämna bostaden uppstod ett tumult mellan dem. Mannen slog
kvinnan med tre-fyra slag i ansiktet så att de båda föll i golvet. Eftersom kvinnan
skrek satte han sig gränsle över henne och tog med sina händer ett tag
runt hennes hals. Han höll kvar händerna så att hon ströps. När han märkte
att hennes bröstkorg fortfarande rörde sig gick han och hämtade ett skärp som
han lindade i runt hennes hals. När han såg att det inte gav någon effektivt
gjorde han en snara av skärpet som han lade runt hennes hals och drog åt.
Efter dödandet våldtog han kroppen. - Rätten noterade ett antal förmildrande
och försvårande omständigheter och fann vid en samlad bedömning gärningen
vara av så allvarlig karaktär att påföljden inte kunde bestämmas till annat än
fängelse på livstid.

Gärningsman
29-årig man som hade en sexuell relation med offret sedan något år.

Inställning
Den misstänkte erkände att han bragt offret om livet men ansåg att det borde
bedömas som dråp. Han erkände att han våldtagit kroppen.

Gärning
Den misstänkte och offret hade tidigare på dagen ätit lunch tillsammans och
druckit vin. De skildes därefter. Senare på kvällen kom offret hem till mannen
och de åt mat och drack alkohol igen. Enligt gärningsmannen blev kvinnan
mycket berusad och missade bussen hem. Hon spelade hög musik vilket
han tyckte störde grannarna. Han försökte förmå henne att vara tyst och lämna
lägenheten men misslyckades och det blev tumult mellan dem. Han slog
henne med tre-fyra slag i ansiktet så att de båda föll i golvet. Eftersom hon
skrek satte han sig gränsle över henne och tog med sina händer ett tag runt
hennes hals. Han höll kvar händerna så att hon kvävdes. Efter ett tag blev han
trött i händerna av greppet och gled ned bredvid henne men höll henne alltjämt
runt halsen med armen.
När han märkte att hennes bröstkorg alltjämt rörde sig gick han och hämtade
ett skärp som han lade runt hennes hals men när han märkte att det inte var
effektivt lindade han skärpet som en snara. Hans avsikt var att döda henne
eftersom hans liv ändå var förstört med hänsyn till det som hänt. När han
ströp henne såg han chock och förståelse i hennes ögon.
Efter gärningen hade han samlag med den döda kroppen för att straffa hennes
själ som han upplevde fanns kvar i rummet. Han släpade sedan in kroppen i
duschen för att tappa den på blod då han avsåg att senare stycka kroppen.
Han gick dock istället till polisen och berättade vad som hänt.

Tingsrättens bedömning
Skuldfrågan
Tingsrätten ansåg att erkännandet styrktes av övrig utredning. Han hade varit
kvinnan helt överlägsen och hon hade ingen chans att värja sig. Gärningsmannens
tillvägagångssätt och ådagalagda effektivitet fick enligt tingsrätten dödandet närmast att likna en avrättning. Han hade uppsåt att döda. Med hänsyn
därtill och i beaktande av att dödandet varit effektivt men likväl långdraget
ansågs han ha ådagalagt sådan hänsynslöshet och uppkallat sådan långvarig
dödsångest för offret att gärningen skulle bedömas som mord. – När det gällde
griftefrid ansåg tingsrätten att gärningen till sin natur var så skändlig och
allvarlig att den inte skulle anses konsumerad utan särskilt citeras.

Påföljdsfrågan
Tingsrätten inledde med att konstatera att det vid brottsbalkens införande
anmärktes att normalpåföljden är fängelse på livstid medan förmildrande omständigheter
kunde medföra ett tidsbestämt straff. Högsta domstolen har i
NJA 1985 s. 510 förespråkat en mer nyanserad bedömning där samtliga omständigheter
bör tillmätas betydelse (jämför NJA 1999 s. 531) och i NJA
2007 s. 194 att livstidsstraffen bör förbehållas de allvarligare fallen av mord.
I förevarande fall ansåg tingsrätten att det var förmildrande att gärningsmannen
själv anmält sig och tidigt erkänt gärningarna. Det ansågs försvårande att
det varit fråga om ett långsamt dödande där ångest uppkommit hos offret.
Gärningsmannen hade varit överlägsen och dödat utan misskund. Han hade
inte visat ånger utan lagt skuld på offret.
Tingsrätten konstaterade att det vid valet av påföljd livstids fängelse eller ett
tidsbestämt fängelsestraff i lagförarbetena har särskilt anförts vissa efterföljande
gärningar som en försvårande omständighet. Tingsrätten fann vid en samlad
bedömning gärningen vara av så allvarlig karaktär att påföljden inte kunde
bestämmas till annat än fängelse på livstid.
Tingsrätten anmärkte särskilt att det av Högsta domstolen förda resonemanget
om regeringens varierande praxis i nådehänseende inte längre kan äga relevans
i och med att lagstiftaren numera har överlåtit åt domstolar att utveckla
praxis rörande tidsomvandling, vilket bör medföra större praxisenhetlighet.

Domslut
Mord och brott mot griftefriden. Fängelse på livstid.
Domen överklagades.

Hovrättens bedömning
Skuldfrågan
Hovrätten delade tingsrättens bedömning både i skuld- och rubriceringsfrå-
gan.

Påföljdsfrågan
I fråga om påföljd anförde hovrätten följande. I förarbetena till straffbestämmelsen
(NJA II 1962 s. 92 ff.) angav straffrättskommittén att påföljden i regel
bör vara fängelse på livstid, men att det kan förekomma fall där ett sådant
straff framstår som alltför strängt. Straffrättskommittén utgick dock från att
dråp skulle vara huvudstadgandet vid uppsåtligt dödande och att rubriceringen
mord skulle förbehållas dråp som var att bedöma som grova. Ordningen i
brottsbalken blev emellertid den omvända.
Hovrätten kommenterade därefter NJA 1999 s. 531 i vilket sägs att det inte
framgår av 3 kap 1 § brottsbalken vad som är normalstraffet utan att detta måste grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda
fallet. I NJA 2007 s. 194 ansåg Högsta domstolen att livstidsstraff bör förbehållas
de allvarligaste fallen av mord.
Som förmildrande omständighet beaktades att mannen frivilligt angett sig. De
försvårande omständigheter som hovrätten angav var att parterna, även om de
inte var närstående i egentlig mening, haft ett tämligen långt förhållande samt
att kvinnan som var avsevärt mindre och berusad befann sig i en skyddslös
situation och saknade möjlighet att försvara sig.
Hovrätten konstaterade att gärningen skett utan närmare planering. Gärningsmannen
ansågs dock ha varit medveten om hur hans olika strypgrepp
påverkade offret. Under händelseförloppet gick han systematiskt tillväga och
hans agerande, i vart fall i slutskedet, bar närmast prägel av en avrättning.
Händelseförloppet var inte helt kortvarigt och gärningsmannen hade flera
möjligheter att besinna sig och avbryta gärningen. Offret insåg vad som höll
på att hända och måste ha haft dödsångest. Hovrätten ansåg att även om brottet
inte kunde anses ha utförts med sådan synnerlig grymhet som nämns i
förarbetena innefattade det moment av sådant slag att brottet framstod som
särskilt grovt. Till detta kom att mannen hade samlag med den döda kroppen.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna fann hovrätten att påföljden
borde bestämmas till fängelse på livstid.

Domslut
Hovrätten fastställde tingsrättens dom.