Äcklad av allt och alla

Känns som att ingenting är 'bra' längre... Känns som att jag börjar bli helt rubbad i huvudet... Tappar ordförådet mer och mer för varje dag som går.. Svårt att tänka..Tappat aptit för all mat.. Känner inte för att göra något..
Undviker kontakt med människor och blir äcklad av att ens tänka på någon. Även om jag tycker om människorna (Får kräknigar av att tänka på vännerna).. Vill inte gå in på det för mycket, men känner mig som ett schizofren ibland...är rädd jag jag utvecklar ngn form av det ...

Uhm... Låter självklart jätte stört, saken är att jag kan inte förklara mitt problem, för mitt tänkade känns primitivt som en apa nästan varje dag nu.. Och det blir värre och värre... Om det är i fel forum får det gärna flyttas. Annars vill jag bara veta vad jag borde göra, är detta alvarligt? Vet någon vad jag pratar om? För denna känslan tycks bara bli värre och värre.. har försökt låta den försvinna med tiden utan resultat.. Kännt såhär sen sommras, och satan vad jag skäms för denna posten, så va snälla tack...

Bör kanske tilläggas att jag tror inte problemet ligger i mitt själv förtroende...

Depression kanske? Du borde söka dig till vården, jag vet att det är jobbigt, speciellt när man är misantrop. Vill du bli "lycklig" har du dock inte många val.

Knappast schizofreni då du har sjukdomsinsikten dom saknar.

Jag menade mer att jag har sånna drag, men jag ville inte gå in på det här...får hoppas du har rätt iallafall

Filantrop, du har nog rätt... Vet inte om jag kommer orka göra detta, men hoppas det.

Om någon annan också känner igen det jag skrev, och vet vad det är som händer med mig så svara gärna. All hjälp är uppskattad...

Det bästa är nog att du försöker prata med någon professionell. Då kan du utveckla dina tankar mer ingående utan att känna dig utlämnad än att med kryptiska meningar försöka förklara dig här. Det går inte.

Tror jag vet vad du menar, jag känner då igen mig själv i "känslan" du beskriver.. Jag dämpar skiten med ssri (zoloft) vilket jag gjort många år. Varje gång jag slutar kommer dessa jobbiga känslor + ångest tillbaks, så då hoppar jag på tåget igen och mår bättre

Så jag vet inte riktigt, för mig funkar det med antidepp. Du kanske borde testa detsamma?

Får du sponsorspengar för de här uttalandena kanske?

Inser du inte att du dels är läkemedelsberoende (trots att när man lanserade SSRI så försäkrade man att de inte var beroendeframkallande), dels försöker lura på någon annan i samma fälla.

Varje uttaget recept göder de redan feta läkemedelsbolagen!

Haha, japp jag får fett med pengar från ZOLOFT för att få andra med problem att bli fast i den stora läkemedelsfällan.

Pucko alltså.. Jo jag är faktiskt VÄLDIGT medveten om att jag är hooked på ssri, eftersom jag käkat dom i ungefär 10 års tid. Försöker inte lura någon. Dom hjälper mig, så jag berättar ju bara sanningen.. (för att tjäna sponsor-pengar)

Hade jag försökt vara kryptisk så hade jag kommit med något bättre. Jag har aldrig varit bra på att förklara mig, prata öppet. Stick och mobba någon annan istället.

magg0t, tack för svar... Känns faktist som att ssri skulle vara det jag borde prova. Har svårt att tro på något annat... funkar det så verkar det ju vara en helt ok lösning. problemet är väl att övertyga någon som kan skriva ut det. : P

Sorry om du uppfattade det jag sa som kränkande: jag ville bara rekomendera professionell hjälp.

Men är du inte förbannad på att dom har lurat dig då? Hade du börjat om du vetat att du skulle behöva äta i tio års tid?

Hör efter med din husläkare/vårdcentral eller vad det heter nuförtiden, jan tror nog att dom har möjlighet att skriva ut ssri till dig, men jag är inte helt säker.

Även jag har ätit ssri i snart tio år, har aldrig ens prövat att sluta, vill absolut inte tillbaka till den kroniska depression som jag hade då.
Vissa människor har en medfött låg serotoninhalt, och för oss är ibland enda alternativet att äta ssri livet ut. men det har jag ingenting emot, jag trivs med mitt liv på ssri, till skillnad från utan dessa preparat. "nykterhet" och "drogfrihet" är inget självändamål, varför sluta med en medicin som gör mitt liv värt drägligt och t.o.m roligt ibland?

[quote=Psykologen*]Sorry om du uppfattade det jag sa som kränkande: jag ville bara rekomendera professionell hjälp.

Oh ok, my bad... Sorry för det. Tack vare alla svar här så har jag nog bestämmt mig för att ta tag i detta.. Har aldrig sett någon andledning innan, inte trott att det funnits hjälp.. Så tack alla.