Doktorera

Doktorand.
Det finns två huvudsakliga löneformer för doktorander: utbildningsbidrag och doktorandtjänst. Det förstnämnda ger ~15 000/mån före skatt. Doktorandtjänst är en riktig anställning och ger en lön mellan ~19-25 000/mån före skatt. Den lägre summan i början av doktorerande och den högre just innan disputation.
Utbildningsbidrag kan även kombineras med en 20% anställning som assistent vilket innebär att du kan få undervisa på grundutbildning, handleda projektstudenter/ex-jobbare och kan även inbegripa administrativt arbete åt institutionen. Den 20%-iga tjänsten genererar några tusenlappar extra varje månad.

Finns även mer tvivelaktiga och svårkontrollerade löneformer som stipendier och extern finansiering.

1. Nej
2. Heltid nu under slutspurten
3. Nu ligger jag på steg fyra i doktorandstegen typ 22,500.

Lönen för anställda doktorander är olika på olika universitet, CTH betalar nog bäst och där går man in på 23 300 och stegar upp till ca 29 000.

Herregud! Avis....

Det är bra att ha löneförhandlig i högkonjunktur

Om du med heltid menar 40 timmar per vecka så verkar det enklare att disputera inom samhällsvetenskap än inom teknik. (Vet ingen som legat under 60 timmar per vecka på slutet - och många som legat långt över.)

Det är nog ingen större skillnad. Många av mina kollegor hade jävulska upplopp. Själv tänker jag ta det lugnt då jag vet att jag hinner hyfsat ändå. Ser ingen anledning till att ta i så jag spricker och jag ligger rätt bra till i tiden. Jag var väldigt produktiv i början av mina forskarstudier vilket spelar in.

Konstigt fråga kanske, men... Är det roligt att doktorera? För tillfället deltar jag i ett forskningsprojekt som en del av min ordinarie utbildning. Vissa delar av projektet är iof rätt intressanta, men mycket tid ägnas ju åt att sitta och bläddra i snustorra artiklar.

Är livet som doktorand samma lidande under 5 år?

Jag vet att det säkert är olika beroende på vad man forskar inom, men de med erfarenhet får ju gärna ge sin uppfattning.

Det går i vågor. Ibland är det tråkigt ibland är det kul. Det är ju alltid roligt när man är ute på fältet så att säga. Doktorandkurser kan vara både roliga och tråkiga. De flesta kollegor jag har som skrivit klart sin avhandling tycker dock att tiden som doktorand var mer bekymmersfri och harmonisk än livet som forskare. När man är klar så är det ju i allmänhet en jävla massa ansökningar, artiklar för sin docentmeritering osv. Publish or perish är ju det som gäller internationellt och det börjar bli mer så även här. Det är vanligt på universitet i USA att man anställer t ex två post doc och säger att de få ett år på sig att tävla om ett fast jobb. Den som lyckas få in flest och bäst artiklar får jobbet.

Personligen är jag inte orolig över framtiden. Jag har gott om kontakter om det inte löser sig med finansiering eller lediga lektorat.

Det är inte överdrivet svårt men det finns stora skillnader mellan olika områden. Teoretisk fysik och astronomi är väldigt populärt, materialfysik och optik är mindre populärt (och har bättre finansiering). Gör du ditt exjobb i en forskargrupp där du vill doktorera och gör bra ifrån dig så brukar det lösa sig till slut.


Det finns givetvis mängder av matematisk forskning. Titta på matematikinstitutionen på några universitets hemsidor. Låt oss ta Stockholm som exempel, här finns Stockholms universitet och KTH. Förutom matematisk statistik och optimeringslära finns forskargrupper inom ex. analys, algebra och geometri, kombinatorik och logik. Bara på avdelningen för ren matematik på KTH finns över 30 doktorander.



Men att bläddra i snustorra artiklar får man nog se till att vara lite intresserad av, annars blir det jobbigt. Är du experimentalist spenderar du mycket tid med att få utrustning att fungera (som du vill att den ska fungera), mycket tid med standardexperiment som tar lång tid, kräver stor noggrannhet och som inte är jättespännande, och du läser sedan dina snustorra artiklar. Har du sedan tur ser du något du väntade dig, eller inte väntade dig, i dina mätningar och kan knyta ihop det med teori på ett tillfredsställande sätt. Sedan har du undervisning, seminarier, konferenser, administrativt arbete, och vanliga kurser som ska läsas.

Man ska inte heller underskatta vikten av att ha en bra handledare. Lyssna på gamla doktorander som du tror är ärliga och försök utröna vad det är för typ. Det är ganska vanligt att folk ger upp och då har det ofta mycket med deras handledares brist på handledande att göra.

Jag tror att det beror på att det i många fall tar ett bra tag innan de vet vad de skall skriva sin avhandling om. Det verkar som att man i många experimentella vetenskaper mest är med som hjälpreda i experimenten och läser doktorandkurser i början. Sedan är det bara att hålla tummarna för att dessa experiment kommer leda till något som man kan skriva en avhandling om.
Kan även tillägga att det åtminstone för några år sedan fanns drygt 300 forskarstuderande i matematik och matematisk statistik i hela Sverige, så det finns som sagt absolut en hel del matematisk forskning i Sverige.

Eller också har samhällsvetarna varit bättre på att ta till sig en av de viktigaste bitarna i forskarutbildningen: projektplanering