2000-06-06, 21:59
#1
Kommunister är personer som inte kan ta hand om sig själva. Det vill ha ett feedback i ryggen. Ett kollektiv som man kan luta sig emot, som även om man inte orkar göra rätt för sig ger sitt stöd.
Kommunister i Sverige är det som är låginkomstagare, det bor i sämre områden, det som inte orkar ta tag i någonting. Det klagar på samhället pga att det i ett tidigare stadium ignorerat att forma ett eget liv.
Hur det gått till? Titta på det här exemplet! Trots att det är en generalisering, för det finns naturligtvis undantag, så tror jag att jag fått en ganska bra bild av helheten!
Här är det första åren i den "Berras" liv. Man har redan tidigt i skolan (7 - 9 klass) visats sitt ointresse i olika ämnen, man har föredragit att spela biljard på fritidsgården i stället för att gå på lektionerna, inte haft sommarjobb. Börjat kröka i tidig ålder, Aldrig sportat.. etc etc..På så sätt har man kommit utanför samhället.
När man blivit runt tjugo år har tydliga skillnader uppkommit hos denna individ och resten av samhället. Om man har ett jobb så är det ett lågavlönat monotont slitjobb. Man utvecklas inte, utan istället så går man tillbaka som människa. Helgerna är krökarhelger med hembränt och det billigaste ölalternativet. Pengarna tar snabbt slut på bykrogen, som man hamnar på varje fredag och lördag. Maten blir spagetti med fattilapp-pastasås. (felix ketchup med salt och peppar)
En dag gör man tjejen Lena på smällen och vips sp har man två ungar på halsen. Lena som på sin tid inte var skolan ljushuvud och har heller inga riktiga ambitioner i livet och bara ett deltidjobb på ICA. Man flyttar ihop och börjar leva ett familjeliv.
Efter några år, när Berra skaffat en 240 disel och ett radhus för 50.000 kr i Upplands Bro så säger chefen på jobbet att det måste skäras ned i personalstyrkan och pga att Berra inte varit en exemplarisk gosse så måste han gå.
Kapitalistsvin - tänker Berra och lämnar företaget utan att säga tack för alla år. Nu börjar bråket om pengar hemma. Pengar som var ett hett debattämne tidigare är det nu ännu mer. Det blir värre och värre och inte blir det bättre när grannen skaffar en splitterny volvo v70. Men Berra har tur, han vänder sig till det lokala vänsterpartiet. Där träffar han likasinnade som råkat ut för liknande öden eller är nära dithän. Där får han hjälp att mildra sin vrede och han får veta vems fel det är - det är företagen - död åt dem - döda kapitaliet.
Från den dagen är Berra fast. Han kommer aldrig att ändra sin livsituation.
När människor råkar ut för hemskheter så måste man hitta en syndabock att klaga på. Så funkar människor. När det går fel för dig är det Malins fel!! Så gjorde Hitler när Tyskland befann sig på ruinens brant och så göra alla - även Berra!!
Berra får a-kassa och om han skärper sig lite, ett nytt monotont slitarbete. Så rullar åren och med åren åsikterna, om alla dem där kapitalistsvinen som krossar vårt samhälle och möjligheten till en vettig tillvaro!