2007-04-27, 20:10
				
				
				
	
					
					 
					#1
					
				
				
		
	
				Har skrivit lite om detta tidigare men har nu fått lite distans så att jag kan skriva om det mer utförligt.
Det hela började för en månad sedan.
Jag märkte att jag helt olötsligt inte kunder fokusera på något.
Jag såg normalt och så men kunde som sagt inte fokusera eller ta till mig saker.
Bäst kan det beskrivas som om jag inte fick någon stimuli alls.
Känner mig väldigt avskärmad från omvärlden och hänger inte alltid med när flera personer runt om mig pratar.
Ett par gånger har jag fått jobbiga attacker där jag brytit ihop. Vet ej om det kan kallas ångestattacker men det är lite jobbigt.
Jag har ett väldigt pixligt synfält. Framförallt i utkanten av synfältet.
När jag fäster blicken på saker i lite mörkare omgivningar så smälter allt ihop och det svartnar för ögonen. Detta försvinner dock när jag blinkar till. Typ om jag tittar på himlen så är det helt pixligt och saker flyter runt.
Jag har mycket svårt för att sova. När jag försöker somna in så snurrar det till i huvudet och ibland vet jag inte om jag är vaken eller ej och är i ett drömlikt tillstånd. Brukar ta 5 gånger innan jag lyckas somna.
Då och då får jag existensiella jobbiga tankar typ där jag får orosliknande känslor helt spontant och det är jobbigt. Jag vet inte om det är ett resultat av att jag känner mig avskärmad. Känns som om världen är ett fängelse utan själ.
När jag sitter och pratar med någon så blir det som om allt runt omkring personen försvinner men ansiktet på personen blir som om det vure utklippt, alltså skarpa kanter.
Jag vet inte riktigt vad detta kommer ifrån. Är det stress som gör det eller håller jag på att gå in i en deprission/ångest?
Vill verkligen inte hamna i en deprission eller liknande då jag har så mycket att leva för.
Om det skulle vara det, vad har jag för förutsättningar att ta mig ur det?
Som sagt, har hållit på en månad och jag är 20 år gammal
Ska sägas det att jag har bra och dåliga stunder. Kan gå en hel dag när jag mår bra och så kommer det där.
Svårigheten att fokusera är konstan samt det rubbade synfältet.
Alla känns bättre om jag får sova bra.
			
			
		Det hela började för en månad sedan.
Jag märkte att jag helt olötsligt inte kunder fokusera på något.
Jag såg normalt och så men kunde som sagt inte fokusera eller ta till mig saker.
Bäst kan det beskrivas som om jag inte fick någon stimuli alls.
Känner mig väldigt avskärmad från omvärlden och hänger inte alltid med när flera personer runt om mig pratar.
Ett par gånger har jag fått jobbiga attacker där jag brytit ihop. Vet ej om det kan kallas ångestattacker men det är lite jobbigt.
Jag har ett väldigt pixligt synfält. Framförallt i utkanten av synfältet.
När jag fäster blicken på saker i lite mörkare omgivningar så smälter allt ihop och det svartnar för ögonen. Detta försvinner dock när jag blinkar till. Typ om jag tittar på himlen så är det helt pixligt och saker flyter runt.
Jag har mycket svårt för att sova. När jag försöker somna in så snurrar det till i huvudet och ibland vet jag inte om jag är vaken eller ej och är i ett drömlikt tillstånd. Brukar ta 5 gånger innan jag lyckas somna.
Då och då får jag existensiella jobbiga tankar typ där jag får orosliknande känslor helt spontant och det är jobbigt. Jag vet inte om det är ett resultat av att jag känner mig avskärmad. Känns som om världen är ett fängelse utan själ.
När jag sitter och pratar med någon så blir det som om allt runt omkring personen försvinner men ansiktet på personen blir som om det vure utklippt, alltså skarpa kanter.
Jag vet inte riktigt vad detta kommer ifrån. Är det stress som gör det eller håller jag på att gå in i en deprission/ångest?
Vill verkligen inte hamna i en deprission eller liknande då jag har så mycket att leva för.
Om det skulle vara det, vad har jag för förutsättningar att ta mig ur det?
Som sagt, har hållit på en månad och jag är 20 år gammal
Ska sägas det att jag har bra och dåliga stunder. Kan gå en hel dag när jag mår bra och så kommer det där.
Svårigheten att fokusera är konstan samt det rubbade synfältet.
Alla känns bättre om jag får sova bra.
