Sånt är livet. Diverse funderingar och frågor.

Sånt är livet.
Ett barn är ett barn och en grav är en grav. Däremellan finns allt du gjort, alla känslor du haft och alla drömmar som har hjälpt dig att hålla hoppet uppe.

Du blir påtvingad livets gåva och nu ska du ta ansvar för allt du gör. Ditt medvetande utvecklas till att bli medveten om sin egen existens. Du inser att du lever, du älskar, hatar, skrattar, gråter och drömmer. Men i samma ögonblick inser du att oavsett vad du gör så rör sig tiden mot den dag du ska dö.

Du ska komma underfull med hur du vill se på dig själv, du ska kalibrera din moraliska kompass, du ska hitta något som känns meningsfullt i en meningslös värld, du ska vara fri inom väldigt strikta ramar. Är det inte ironiskt att detta tar mer än en livstid?

Stora och små stenblock i fina rader sträcker sig så långt ögat kan nå. På varje sten finns ett namn och ett nummer. Någonstans finns ditt namn. Alla dessa människor dog ensama, lika tomhänta som när deras liv började.

Borta för alltid, sakta men säkert tynar allt du är och var bort i evighetens ocean. Inte ens andra människors minne av dig finns kvar. Du har aldrig existerat.


Diverse funderingar och frågor.
Hur hittar man motivation i en värld där summan av alla handlingar är noll? I en värld där man tillslut aldrig har existerat oavsett vad man gör.

Även om man hittar något som för stunden utlöser serotonin så känner man att det inte räcker. Man vill något mer men när man funderar på vad detta skulle vara så känns allt lika meningslöst.

Rent filosofiskt så kan man iofs säga att om allt är meninglöst så är allt så meningsfullt som det kan bli.

Frihet handlar i slutändan om hur man förhåller sig till sin omgivning. Hur man använder och ser på det man fått. Hur man spelar sina kort. Men vad händer om man lever i en värld där man är totalt likgiltlig inför alla valmöjligheter?

Jag vill bara leva men vet fan inte hur man gör. Jag vill ha utsatta mål i livet som ger mig lycka när jag uppnått dem. Ungefär som en handlingslista.

1. Utbilda mig och få ett jobb.
2. Skaffa mig en kvinna.
3. Skaffa barn.
4. Hus, Volvo, Hund.
5. Dö.

Fan vad skönt! Men tyvärr är medvetandet självreflekterande och tillåter inte manipulation.

end svammel goto diskussion.

Läs lite om nihilism och existensialism. Det ska nog få dig på en del nya tankebanor.

Själv tycker jag att det enda sättet att göra livet mer meningsfullt än ingenting är att bry sig om nästa generation och sina närmaste. När allt kretsar runt en själv blir allt meningslöst då man slutar i en likkista. Att tänka på nästa generation ger dig motivation att göra något för dem, eftersom det du gör alltid kommer ha betydelse.(Beroende på hur väl du lyckas i livet.)

Jag förstår inte varför så många människor begränsar sin kapacitet. Människan har enorma möjligheter. Varför nöja sig med att slå sig ner, skaffa fru och barn och låta livet passera? Det får mig att tro att sådana människor med vilje missar allt som är fantastiskt. Själv vill ja se pyramiderna, släppa en bok, försöka påverka tankesätt i västvärlden (påverka människor över huvudet taget), bli sjöman och resa jorden runt, läsa minst tusen böcker osv. Jag vågar inte ens börja på de planer jag har för hur jag vill bli som far för mina barn. Jag vill se resturangen som ligger där Nicolas Flamel bodde i Paris, och över huvudet taget testa på alkemi. Jag vill se de flygande trädgårdarna. Jag vill se en blåval IRL.

Skulle jag bara skaffa jobb, slå mig ner och bara åka utomlands så när som på semesterresor, skulle jag nog se mitt liv som ganska misslyckat med tanke på mina drömmar..

DU kommer uppfylla en procent av dina "drömmar". Hans drömmar är mer realistiska och säkert väldigt tillfredställande. Iaf för den som inte har någonting av ett "normalt liv".

Problemet för Dille är att han tänkt på allting innan det har hänt. Du tror att du gått varvet runt och nu är du så att säga fullärd innan du ens börjat. Försök släppa hjärnan och det ebarmerliga, fruktlösa, existensiella grubblet åt sidan. Jag brottas stundtals med samma problem men det gäller att ha ankare i tillvaron så att du inte flyter iväg i galenskap.

Du är nog en person som mår dåligt av för stor personlig frihet, då blir du som nu, nojjig och ångestfylld och rådlös. Du borde därför inordna dig i en gruppering och flyta med lite mer så att du inte känner att allting vilar på dig själv.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Där emot kan jag tänka mig att det kan vara skönt att luta tillbaka till rutiner osv. Det har man då sannerligen när man skaffar fru och barn. Och just denna livsstil är ju faktiskt ett äventyr i sig.

Jag väljer som sagt hellre livstilen som du nämner. Det ger mer mening åt livet.

Jag menar inte att listan är mina drömmar. Jag menar att det vore skönt att leva ett sådant cyniskt, organiserat och riskfritt liv. Men samtidigt så kan jag inte manipulera mig själv att verkligen vilja leva så eftersom att medvetandet är självreflekterande och ger mig ångest. Lite som det Sartre menar med "ond tro".

Detta är dock synen jag har på det rent filosofiskt, men självklart lurar min hjärna mig dagligen. Jag kan tycka att vissa saker är bättre än andra vilket inte är konsekvent med mina tankar. Jag kan tycka att människors val är korkade och konstiga samtidigt som jag tänker att alla val är exakt lika meningslösa. Jag tror mig ha genomskådat samhällets ramar och påhittad moral samtidigt som jag lever i dessa dagligen. Jag har fördommar och förutfattade meningar, men jag har ju sett igenom systemet? Jag är ju fördommsfri! Alla får vara som dom vill!... så länge det inte blir för konstigt.

I teorin är jag den jag vill vara, i praktiken äcklas jag av mig själv!


På ett annat forum så var det någon som skrev att det kanske inte är dom som lever svenssonlivet som är lurade. Det kanske är jag som är lurad som tror att jag står över det livet.

TheGoodDoctor: Du säger att människor begränsar sig. Varför anser du att människor som väljer volvo-villa-hund-livet uppnår mindre än vad du gör? Varför är det bättre att se pyramiderna och en blåval? Menar du att du är mindre begränsad? I slutändan så kommer både du och svensson att dö och era handlingar kommer att väga lika mycket. Så egentligen är ni exakt lika begränsade båda två.

Kanske är det så att människan inte har någon kapacitet eller möjligheter alls. Oavsett vad vi gör så gör vi ingenting. Oavsett vad vi gör så försvinner allt för evigt.

Vilken kapacitet och vilka möjligheter pratar du om?

Med mer inblick av "livet" kan man skapa sig en bredare och bättre bild av hur allt hänger ihop. Och får på så vis större förståelse för allting. Vilket är bra för nästa generation. Obsavera att jag inte är den som egentligen ska svara på inlägget.

Du utgår alltså ifrån att det finns en bild av hur allt hänger ihop. Att det finns sanningar. Jag anser att man inte kan få en större förståelse då allt är subjektivt. Även om man skulle få en större förståelse som är bra för nästa generation så är det fortfarande meningslöst. Nästa generation kommer att dö, och nästa och nästa tills hela mänskligheten dör ut. Vad spelar det då för roll om vi fick en bättre bild av hur det hänger ihop?

Hur kan någon få bättre förståelse av livet än någon annan?

Den bilden man får utav dessa resor är subjektiv, men ändå givande för nästkommande generationer. Det ger mer förståelse för dem och det kommer göra dem nyfikna i filosofi.
Meningen med att göra dem nyfikna är sjlvklart att dem ska bli lyckliga med filosofin. Precis som du och jag blir lyckligare när filosoferar (eller?).
Men om man ska leta efter en mening med att de är lyckliga så blir jag nihilistisk. Det finns ingen mening med att göra en annan människa lycklig men det är ändå något att sträva efter.

Ledsen för sent svar!

Det här inlägget är ett perfekt exempel på vad jag menar med att begränsa sin mänskliga kapacitet. Henkko säger mer eller mindre att "man ska inte grubbla för mycket." Jag håller helt enkelt inte med. Man ska grubbla över allt och upptäcka allt och erfara allt tills man finner en tillfredsställd plats i livet. Jag skulle bokstavligen hata mig själv om jag blev en Svensson. För den delen är jag dock absolut övertygad om att Dilles mål skulle kunna vara väldigt tillfredsställande - för honom.
Lugna dig med dina analyser, Henkko...
Det bestämmer du väl själv? Och anser du själv inte att det finns människor som står över det livet? Vad får dig att tro att du inte skulle kunna tillhöra den gruppen? Jag säger: Lyssna inte till saker som förespråkar någonting mindre än vad människor har gjort tidigare.
Så tiden efter döden har ingen betydelse? Som sagt, jag vill skriva en bok. Jag kommer uppfostra mina barn. Mina lämningar till eftervärlden betyder mer än någonting annat, eftersom de kommer att vara för evigt. Värde på handlingar har ingenting med saken att göra.

Jag är på tok för ung för att påstå att volvo-villa-hund människor uppnår mindre än vad jag gör. Men om en person i min ålder gifter sig, skaffar barn och lever lycklig i alla sina dagar i sin villa i Sverige och dör i den positionen, medan jag - om jag lyckas med vad jag drömmer om - reser runt världen och samlar på mig erfarenheter som man aldrig kan återskapa eller uppleva i Svea fosterland, så anser jag absolut att jag skulle dö som en mer insiktsfull varelse än den som har levt det andra livet.

För den delen har jag aldrig påstått att jag inte vill gifta mig och slå mig ner. Det är dock långt ifrån första prioritet. Och med begränsning menar jag snarare begränsning av tankesätt. Jag tror att många människor gärna skulle göra vissa saker men slår bort tanken eftersom de är övertygade om det inte är möjligt att uppnå drömmen. "Svensson-tänkande".
Svårt att förklara, faktiskt. Hm.. Jag känner mig övertygad om att du skulle sätta dig emot resonemangen i vilket fall som helst. Iaf: Jag vill se pyramiderna: Jag kan se pyramiderna, därför att jag vet att någon har gjort det innan. Jag vill släppa en bok: Jag kan släppa en bok, därför att jag vet att någon har gjort det innan. Jag vill bli diktator: Jag kan bli diktator (fast det vill jag ju inte), därför att jag vet att någon har gjort det innan. Poängen är att om jag både vill och kan, och det har åstadkommits förut - varför inte verkställa? Detta förutsatt att målet är att upptäcka, uppleva och samla erfarenheter, vilket är mitt mål i livet.

Om du har som mål att stanna i Sverige hela livet med din fru och dina barn, fine by me. Inget emot det. Men det är inte vad jag skulle göra med mitt liv. Jag vill se världen ur alla perspektiv och aspekt innan jag slår mig ner för att låta livet gå vidare till nästa generation.

Du svarade perfekt Precis vad jag skrev ovan (och när jag skrev det hade jag inte ens läst dina inlägg). Intressant, verkligen, att vi delar samma syn.