ideologikritisk analys av lilla jönssonligan

Idén till Lilla Jönssonligan kom från Mikael Hylin. Hylin kämpar även för att få göra en dokumentär om mordet på Palme.
Det kanske är som att leta efter en nål i en höstack men det hade varit intressant att hitta mer information om Hylin har någon kopling till socialdemokraterna. Jag håller på att göra en analys av lilla jönssonligan och socialdemokratin som genomsyrar den, all information eller tankar kring detta är till hjälp för mig.

kan någon mod lägga in ett frågetecken samt utropstecken i rubriken skulle det vara bra...

En omvänd studie jämfört med de vanliga ideologikritiska analyserna där man letar tecken på "borgerlig" dominerande ideologi i en films berättande, stil och tematik samt brott mot densamma antar jag att det blir i ditt fall ?
Vanligtvis brukar det vara rätt lätt att identifiera sådana filmer. Den så kallade klassiska hollywood-stilen är den som oftast utpekas.

Vad jag minns är filmerna om Lilla Jönssonligan knappast några stil- eller berättarmässigt originella filmer, men så har jag inte heller gått in på djupet i dem.

Ska bli intressant att läsa din analys om du kommer att delge den till forumet.

ja precis, det är det som är tanken. lite för att provocera på seminarium och lite för att göra det hela roligare för mig själv. finns det intresse att läsa den så kan jag lägga upp den här...

Vi är åtminstone två som har intresse av att få ta del av den.
Dessvärre kan jag inte svara på om han har kopplingar till sossarna, men du borde gå in djupare på hur familjen Wallénberg framställs i filmen och hur detta kan kopplas till kritik av den riktiga familjen Wallenberg.

Annars så tycker jag inte att slagord som solidaritet osv. som arbetarrörelsen brukar använda sig av kan kopplas till denna film. Filmen handlar väl om att alla av egoistiska skäl vill få tag i så många filmisar som möjligt åt sig själv. Fast det kanske är sossarnas sanna natur, vad vet jag?

Inte alls fel tankar

Två räcker långt bara kul om någon läser vad man skriver. Den kommer i slutet av veckan...
Det är Lilla Jönssonligan På Styva Linan som gäller alltså inte den med filmisarna. Solidaritet tycker jag är en viktig del i filmen då det flera gånger påpekas att trion måste hålla ihop för att allt ska funka, två gånger tror två stycken av dem dessutom att den tredje ska svika men det händer inte, de måste hålla samman för att vara starka. Wall-enberg är intressant (och väldigt genomskinligt att det rör sig om Wallenberg) men det kommer nog rikta in sig mer på hur Jönssonligans brott rättfärdigas...Som sagt det kommer i slutet av veckan.

Synd, Cornflakeskuppen är annars till stor del inspelad i Hjorthagen, det enda alltid röda valdistriktet på Östermalm om jag inte minns fel. Det har tom skrivits artiklar om "röda Hjorthagen".

Väntar med spänning på att få läsa.

Det tog lite längre tid men här är den

Vi har valt att genomföra en ideologikritisk motläsning av barnfilmen Lilla Jönssonligan På Styva Linan (1997). Detta är uppföljaren till Lilla Jönssonligan och Cornflakeskuppen (1996). I vår undersökning har vi sett båda filmerna men valt att fokusera på uppföljaren då den första filmen kanske är för uppenbar i sin ideologiska ståndpunkt och det är intressant att se vilka teman man tagit fasta på för att upprepa framgången.

Filmen är regisserad av Christjan Wegner som även gjorde den första filmen om Lilla Jönssonligan. Filmen hade en budget på 17 miljoner med sammanlagda intäkter på nästan två miljoner kronor . Den drog en relativt stor publik, 269 715 svenskar gick och såg den .

Svenskt kulturliv har länge kritiserats, främst från borgerligt håll, för att vara färgade av socialdemokratiska alt. socialistiska värderingar. Det har sagts och skrivits om bl.a. AB Svenska Ord, Bamse och Bo Widerberg. Vi är inte ute efter att läsa in socialistiska konspirationer och propaganda i det svenska kulturlivet. Snarare vill vi identifiera vissa konkreta markörer i den här barnfilmen som kan härledas till en tänkt dominerande socialdemokratisk ideologi.

Jönssonligan har i filmen drabbats av alienation, ett tema som Bordwell har identifierat som vanligt återkommande i all mänsklig kommunikation. Det är sättet på vilket gänget löser detta problem, de värdegrunder lösningen motiveras genom, och subjektspositioneringen vi i publiken utsätts för som vi vill utreda.

Till denna analys tycker vi att det är intressant att använda den begreppsapparat som har sitt ursprung i marxismen och som alltsedan 60-talet använts för att granska det samtida borgerliga samhället. Film är i stor grad ett uttryck för ideologi. För att få fram de viktiga teman man söker måste man finna de symptomatiska meningarna utan att borste från filmens konkreta form .

Vi vill även i viss mån undersöka om det något vaga begreppet ”ideologikritik” på ett meningsfullt sätt kan tillämpas på annat än just borgerlig kultur.
Med ideologi så använder vi oss av Althussers definition ”ideologi är en representation av den tänkta relationen mellan individen och förhållandena som styr dess existens”. Mänskliga samhällen ”utsöndrar” genom kultur denna dominerande ideologi .

Filmen inleds med en svepande kameraåkning över ett högsommarsverige. Det är idyllisk bild med kvittrande fåglar och en svensk flagga som vajar i bakgrunden. Vår trio, Sickan, Vanheden och Harry, syns i bild när de vandrar ner för gatan i småstaden Wall-entuna. Det är sommarlov och allt är till synes frid och fröjd förutom det faktum att de saknar pengar och då inte kan göra någonting roligt. Ledaren för trion, Sickan, har läst i tidningen att ett tivoli ska komma till stan. Snart så springer hundratals barn ner för gatan för att hälsa tivolikaravanen välkommen. Ett av barnen berättar att man kan hjälpa till att sätta upp tivolit för att få fribiljetter, något som lockar Vanheden och Harry. Här presenteras även Doris, föremålet för Harrys kärlek. Redan nu får vi en antydan till att filmen faktiskt handlar om Harry.

När Harry och Vanheden går till tivolit för att fråga om de kan hjälpa till blir de avvisade av en otrevlig Clown, som senare visar sig vara ledare för skurkarna i filmen. Eftersom de inte har pengar frågar Harry sin morfar om en krona men får bara en femöring. Om det handlar om att morfadern är fattig eller bara snål förtäljer inte historien. De tar sig istället till Harrys trädkoja där deras ledare är. Sickan har redan har en plan för hur de ska kunna ”roa sig kungligt hela veckan”.

Under tiden har tivolidirektören, med följe av Clownen samt hans kumpaner Svärdslukerskan och Den levande kanonkulan, besökt familjen Wall-enberg för att betala markhyra. Familjen Wall-enberg står och packar upp ny konst till deras konstsamling. När Svärdslukerskan frågar om de är konstintresserade ger fru Wall-enberg svaret ”Ja, själv tycker jag mest om blått” varpå herr Wall-enberg säger ”Just det!”. Vi får även veta att den korpulenta Junior, familjens enda barn, inte får gå på tivolit och beblanda sig med ”tattare”.

Senare på kvällen får vi se hur Junior och hans undergivna vapendragare Biffen misslyckas med att smita in på tivolit. Lite längre bort bakom biljettluckan skrider Jönssonligan till verket för att få tag på biljetter.

Vanheden, den charmiga försäljande typen, distraherar kassörskan medan Harry håller vakt. Sickan klättrar upp på taket och med hjälp av diverse uppfinningar försöker han få tag på kasserade biljetter. Doris går förbi och ser Harry och får honom att lova en kväll på tivolit. Doris har inte heller råd att gå och roa sig då hennes mamma fått förhöjd hyra på sin skönhetssalong som ägs av Wall-enberg. Till sist så kommer de där ifrån och tar sig till sin trädkoja där Harry bjuder på hemmabryggd saft och de andra limmar ihop de trasiga biljetterna.

Dagen därpå är den glada trion på väg till tivolit men stoppas av Junior och Biffen. Junior förhör dem om vad de ska göra och när han upptäcker biljetterna så stjäl han dem. Herr Wall-enbergs chaufför dyker upp och tar med sig Junior som måste hem och bli fin inför sin pappas invigning av Wall-entunas nya konstmuseum. Biffen får springa efter bilen.

Sickan smider snabbt en ny plan för att ta tillbaka sina biljetter samt för att hämnas på Junior och Biffen. När Jönssonligan är inne i Wall-enbergs hus så märker de att även Clownen, Svärdslukerskan och Den levande kanonkulan är där. De senare har planerat att stjäla familjen Wall-enbergs konst. Genom diverse förvecklingar blir Harry och Sickan misstänkta för konststölden. Wall-enberg utfäster en belöning på 1000 kronor till dem som kan återfinna den stulna konsten. Resten av filmen strävar de efter att dels rentvå sig själva och att sätta dit de riktiga förbrytarna.

Jönssonligan består av Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson, Vanheden och Harry. Sickan är gruppens hjärntrust och han som har svar på allt. Hans svar innebär alltid att de ska göra något kriminellt men inte så pass omoraliskt att de andra inte skulle vilja vara med. Vanheden är en charmig kille som använder sin utstrålning i brist på den intelligens som Sickan bistår med. Vanhedens kusin Harry har mest hamnat i gänget då han umgås med sin kusin. Harry är redan från början ganska nöjd med att de inte har pengar, de har trots allt sin koja och varandra. Han är en godtrogen, oskyldig romantiker som gillar saft smällare och Doris. Vi har identifierat Harry som den egentliga huvudpersonen i berättelsen. Det är hans önskemål och konflikter som är filmens drivkraft. Han är ingen brottsling men måste på grund av omständigheterna ändå stjäla.

De har alla olika anledningar till att de vill stjäla biljetter till tivolit. Sickan är tvångsmässigt fascinerad vid brott och utför dem mest för att göda sitt ego. Vanheden är uttråkad och vill utnyttja sitt korta sommarlov till fullo, en enkel hedonist.

Jönssonligans stora rivaler är Junior och Biffen. Junior Wall-enberg är överviktig, otrevlig och tar vad han vill ha. Biffen kanske ska vara hans kamrat men det framstår i filmen som om han är Juniors slav. Han verkar bo hos familjen och vid ett tillfälle så verkar det som om Herr Wall-enbergs chaufför är hans förmyndare.

Herr Wall-enberg är uppenbart rik och mäktig. Han äger i stort sett hela Wall-entuna bland annat konsten som ställs ut på museet, marken som tivolit står på och skönhetssalongen som drivs av Doris mamma. I filmen nämner han även att det är valår så vi kan anta att han är politiskt aktiv.

De tre konsttjuvarna är egentligen obetydliga i det här sammanhanget då den återkommande kampen i alla filmer står mellan Jönssonligan och Wall-enberg.

Filmen utspelar sig i en tid, 1950-tal, som kan beskrivas som socialdemokratins höjdpunkt. 1947 infördes barnbidraget och reformarbetet fortsatte i rask takt med implementeringen av allmän sjukförsäkring, arbetsförkortning och utbyggnaden av studiestödet. Per Albin Hanssons svenska folkhem var i stort sett realiserat. Efter krigsslutet genomsyrades det svenska samhället av makalös optimism. De tre kamraterna har det egentligen ganska bra med sommarlov och allt som hör där till men de är lätt uttråkade.

Med tivolit som kommer till stan ser de möjligheten till hederligt arbete samt belöning för det.

De fundamentala villkoren för den fria marknaden sätter käppar i hjulet för dem då Tivolit hellre anställer få till att göra mer. De hade kunnat ge alla möjligheten att på ett rättvist sätt tjäna ihop till en fribiljett. Vanheden och Harry förstår inte varför inte de skulle behövas och börjar arbeta för att visa sig duktiga. Trots detta något missriktade försök att ändå hjälpa till möts de enbart av avvisande blickar och arga tillrop. På grund av marknadens brist på arbete tvingas de att be om pengar från Harrys morfar. Tivolit som representant för den fria ekonomin leder alltså kusinerna till att gå utanför det annars trygga systemet och tigga. Något som i sig är nästintill otänkbart i välfärdsstaten Sverige.

Alternativet som nu återstår är att rådfråga den patologiskt kriminella Sickan som suttit ensam och väntat i den mörka trädkojan. Sickan har redan en plan på hur den nu helt igenom rättfärdigade brottet ska genomföras. De biljetter som stjäls är de redan förbrukade biljetterna. De måste därefter tillbringa en hel natt med att noggrant limma ihop halvorna. Det blir därmed uppenbart att hederligt manuellt arbete är en förutsättning för att kunna roa sig inne på området. De tre ägnar inte en tanke åt att lömskt smita in, vilket Junior utan tvekan försöker sig på (och ursäktar med att hans far faktiskt äger marken tivolit står på). Tidigare i handlingen publiken fått förstå att även Junior vill gå på tivolit men förbjudits av sin rasistiske och fördomsfulle far, som mycket väl har råd att betala. Ingen sympati kan väckas för Juniors situation då han inte ansträngt sig eller visat sig villig att arbeta för sin biljett.

När Junior och hans hantlangare, som står och tjuvröker bakom ett hörn, råkar stöta ihop med Jönssonligan använder de sig av klassiskt fascistiska metoder för att tillskansa sig biljettbunten. Biffen, som i sin uniformsliknande utstyrsel påminner mycket om en polis, hotar den evigt oskyldige och av allt att döma pacifistiske Harry med våld. Han utnyttjar sin styrka och överlägsna kroppshydda på ett mycket orättvist sätt. Senare i filmen går Junior klädd i en brun kostym kombinerat med en slickad sidbena. Med tanke på hans kroppsform kan man ganska lätt komma att tänka på nazistgeneralen Hermann Göring. I ett avsnitt får vi se hur Junior hetsar en stor grupp barn till att jaga Jönssonligan i sina lådbilar. De andra barnen har ingenting med Jönssonligan att göra utan följer bara Junior i hans jakt på att sätta dit våra hjältar. Junior och Biffen utgör därför ett konservativt och fascistiskt förtryck gentemot den anspråkslöse Harry och hans kamrater. Vi har nu identifierat symboler för både borgare och konservativa som i den socialistiska teorin är arbetarklassens fiender.

Jönssonligan är inga revolutionärer och accepterar lätt situationen där Wall-enberg, som representant för borgerligheten, dominerar samhället. De ifrågasätter inte Wall-enbergs ekonomiska makt men när de själva utsätts för orättvis behandling måste de ställa saker och ting till rätta igen. Skillnaden mellan socialdemokraten och den revolutionära socialisten är att den första vill förändra samhället med långsamma demokratiska medel. Jönssonligan blir aldrig belönade för sina brott utan snarare för de aktioner de gjort i samhällets tjänst och för samhällets bevarande.

Jönssonligan är barn av den nya arbetarklass som har det socialdemokratiska folkhemmet att tacka för sin lycka. De arbetar inte längre i gruvor och fabriker men är fortfarande i viss mån förtryckta av borgerligheten. Sickans är pappa är en uppfinnare tillika lägre tjänsteman som arbetar för Wall-enberg. Vanhedens pappa, som dock inte roll i den här filmen, är bilförsäljare. Harry bor med sin gladlynte morfar i en lägenhet. De lever inte på något sätt i materiellt överflöd men kan nog finna sig i den situationen.

Genom hela filmen inser man att de tre karaktärerna i Jönssonligan är helt beroende av varandras färdigheter och tillit. Vid ett tillfälle i filmen bryts förtroendet dem emellan vilket resulterar i att Sickan sätts i husarrest. Vanheden är övertygad om att Sickan tjallat på honom och Harry, vilket Harry också uppgivet accepterar. Det är tydligt att solidariteten är deras styrka och att bristen på den är förödande.

För att återknyta till Althussers definition av ideologi så är inte det socialdemokratiska inslaget nödvändigtvis en medveten handling utan utgör ett ofrånkomligt avtryck i svensk kultur. Sverige har alltsedan sin demokratisering (och även filmmediets framväxt) med få och korta avbrott styrts av en vänsterinriktad socialliberal regim. Vi har en lång tradition av statsunderstödd film. Att detta inte skulle få konsekvenser för den svenska filmindustrin och de ideal som den förmedlar vore egentligen ganska otänkbart.

Det är heller inte särskilt orimligt att barnfilm, och barnkultur, använder sig av dessa teman. Rättvisa och solidaritet och medvetenheten om ett socialt skyddsnät skänker en grundläggande trygghet för barn. Vi känner däremot att en tillämpning av en misstankens hermeneutik på den idévärld som barnkulturen förmedlar är något eftersträvansvärt. När en film som den vi nu redovisat motiverar brott genom att marknaden inte med detsamma erbjuder
Jönssonligan det de vill ha, uppstår det i våra ögon, ett problematiskt förhållande till vår representativa demokrati.

Vi vill här peka på det sätt som filmen motiverar och rättfärdigar brottsliga handlingar. Varför ska man bli upprörd när Junior stjäl de redan av Jönssonligan stulna biljetterna? Varför är konsttjuvarna i en högre grad omoraliska än de tre hjältarna?

Junior och Biffen utmålas som rika och fascistiska översittare som med rå styrka försöker roffa åt sig belöningen för ligans hårda arbete. Mycket riktigt är det de som också i slutet blir bestraffade och förnedrade för sina handlingar. De blir dragna i örat och kissar ner sig offentligt samtidigt i samma veva som Jönssonligan mottar folkets hyllningar och belöningen på 1000 kronor.

De tre konsttjuvarna som i kontrast med deras betydligt yngre motståndare framstår som obotligt korkade och arroganta, får löpa gatlopp genom tivolibesökarnas burop när de leds till fängelset.
Förutom det nämnda återstår några uppenbara kopplingar mellan familjen Wall-enberg och den förhatliga borgerligheten. Herr Wall-enberg är givetvis en avbild av flera generationer Wallenbergspatriarker och det faktum att han inrett hela sitt hus med blåa tapeter och gör en poäng av att han gillar just blått skänker en extra övertydlighet.

Vi tycker att vi kommit fram till att en ideologikritisk hållning kan tillämpas på alla verk där den dominerande ideologin lyser igenom, oavsett om det rör sig om kritik åt höger eller vänster. Det grundläggande är att man kan påvisa en hegemonisk värdegrund, med sitt ursprung i samhället där verket är skapat.

Filmen avslutas med att Harry frågar de andra ”Ska vi bli hederliga nu?”. Det har i hela filmen påvisats att Harry är den som helst vill ta det lugnt. Han är nöjd med livet så som det är. I slutändan har knappt någonting förändrats utan är i stort sett som det var från början. Den enda egentliga förändringen är att de vunnit ett slag i kriget mot Wall-enberg (borgerligheten).

Intressant. Jag återkommer med synpunkter senare.

Skulle dock gärna veta mer exakt vilka teoretiska verk ni anknyter till i er analys då namnen är bekanta. Det är några år sedan jag läste dessa herrar senast så minnet behöver friskas upp en aning.