Dödsstraff och demokrati?

Vet inte riktigt om detta egentligen borde ligga i PU, om moderator så vill så kommer jag inte att protestera, men jag anser dock att fråga är mer filosofiskt än politisk.
Innan jag börjar vill jag för övrigt säga att jag är personligen vänligt inställd gentemot Amerika och att tråden i fråga inte är syftad till att skapa debatt angående deras system. Detta är inte ett forum där politik ska diskuteras, detta görs i PU.
Håll er till sakfrågan eller skit i att skriva i tråden.
Tack.

Nu till ämnet:
Är dödsstraff demokratiskt funktionellt i ett samhälle?
Om vi bortser från de rent moraliska objekteringarna i att ta livet av en människa och istället ser på de rent juridiska aspekterna så bör väl en människa enbart kunna dömmas till döden av folket (eller deras representant) för att detta ska kunnas kallas för demokratiskt?
Enligt mig: Ja.
Bör inte i så fall varje dödsdom utföras med ett godkännande utav majoriteten av folket? Och om det nu är så att folket av rent praktiska skäl anser att anskaffandet utav en representant för utförandet utav deras vilja. Så vilar väl huvudansvaret i grund och botten trots allt hos dem som ansvariga för dennes aktioner?
Enligt mig: Ja.
Om nu denne representant dömmer en människa till döden. Är inte då det folk som står bakom, lika mycket ansvariga till denne dom?
Enligt mig: Ja.
Vad händer då om en dom visar sig i efterhand vara felaktig? Då har ju folket i teorin bevisat sig vara skyldig till mord. Ansvaret kan inte enbart läggas på representanten eftersom denne agerat som förlängd arm utav folkets vilja. Därav vilar den avkunnade domen på folkets ansvar, och det är från detta jag vill gå vidare till ett sidospår i mitt resonemang:
För att förhindra att en dödsdöm ska avkunnas bör det därför finnas en rätt till att avsäga sitt ansvar tillika en dödsdom emot en anna människa. Men detta skulle inte kunna ställa sig i kontrast till andra lagar eftersom den demokratiska uppfattingen är att liv inte ska vara mätbart i materiella ting, d.v.s. att ens egna liv är ens existensiella rättighet som inte skal kunnas tas ifrån utav någon. Men att sammtidigt så är ens tillvaro i sin existens inte självklar, d.v.s. att ens handlingar ska få konsekvenser i tillvaron. Därav bör det vara ens rättighet att vägra låta någon avrättas i ens namn med i princip alla medel, så länge en annan människas existens inte kränks.
Som del av folket bör det därför vara en självklar rättighet i att kunna få avbryta varje försök till demokratisk avrättning om man själv ynstar minsta tvivel eftersom man själv inte ska behöva ansvara om vad som i folkmun kallas för justitsiemord.
Om nu en avrättning sker med ett folkligt stöd där bakom (vilka då är ansvariga) och dommen sedemera visar sig vara felaktig, är då inte de dömmande (foket) ansvariga? Har dessa då inte gjort sig skyldiga till mord av en människa och bör därefter dömmas? Rent moralisk?
Den paradox som byggs runt dödsstraff är svår förståelig kan tyckas; vi bygger samhällen där rätten till liv är den mest fundamentala och grundande utav vårat samhällens struktur. Liv är ovärdeligt på det vis i att det aldrig går att retunera. Men vi (kollektivet) tar det om du enligt vår tro gör dig ovärdig det.
Men det är ju fortfarande genom vårt kollektiv som dennes existens är ovärdig.


Oj, jävlar vad långt det här blev, så går det när man snöar inväg lite på fylleriet. Jag önskar verkligen att ni som svarar gör det genom kritik eller annan debatt, och jag vill inte se detta utvecklas til någon form av utrikespolitisk debatt. Jag vill prata om moraliskt ansvar inget mer.

För övrigt (inte för att ni kanske bryr er men) så vill jag även påpeka att jag fortfarande till mången del är för dödsstraff.
Jag vet bara inte hur.

Många av de män som dömts till dödsstraff i historien har vi, med den kunskap vi har nu, kunnat förstå dömts på grund av sin överlägsna klokhet eller för att de kommit på en obekväm sanning. Dessutom har folk rent juridiskt blivit feldömda.

Du pratar om konsekvenser och ansvar. Men om mannen eller kvinnan i fråga (den dödsdömde) begått sitt straff som en konsekvens av de sammhälle han/hon lever i, hur blir det då? Exempel: En pojke växer upp med en ensamstående far som misshandlar och våldtar honom, i skolan blir han mobbad och utfryst och han tvingas på grund av detta tillbringa långa perioder i fängelset. Han har aldrig kunnat koncentrera sig på skolarbetet och med de psykologiska defekter han dragit på sig av alla slag så är han oförmögen att söka jobb. Så han gör ett väpnat rån och olyckligtvis dör tre personer. Han är helt klart farlig för sammhället och att rehabilitera en så svårt skadad man kommer sorgligt nog kosta för mycket i det samhälle vi lever i nu. Så nu finns det som jag ser det tre vägar att gå; fängelse (för att få bort honom från sammhället och straffa honom), kriminalvård (för att få bort honom från sammhället utan att straffa honom) eller dödsstraff (för att få bort honom från sammhället).

Det är sammhällets (eller som du uttrycker det; folkets) fel att han blivit den han är och alltså är det sammhället som borde straffas, inte han. Man kan straffa ett sammhälle med skatt för att betala hans psykvård (dra inte upp kolektiv bestraffning här, det passar inte in, pasivitet är också ett brott).

Slutsatsen då: Moraliteten i att en stat dömmer en människa till döden utan hans eller hennes medgivande eller moraliteten i att de egentliga brotslingarna (folket) dömmer en människa till döden utan hans eller hennes medgivande är teksam.

Om en valdsman som kommer att morda igen slapps fri blir konsekvenserna att oskyldiga manniskor blir mordade.

Det ar varje manniska och samhalles ratt att forsvara sig.

Så praktiskt att jag redan bemött saken här: http://prometheus.blogg.se/301106212...sstraffet.html

Om felaktiga dödstraff ska räknas som ett mord begått av folket ska väl också felaktigt utömda fängelsestraff räknas som olaga frihetsberövande begått av folket och felaktigt utdömda böter räknas som rån begått av folket?

Visserligen blir jämförelsen haltande eftersom man normalt brukar kräva att det finns ett uppstå bakom handlingen för att den ska anses brottslig.

Mycket bra skrivet!

Dodsstraffsmotstandare: Ar det fel att doma en manniska till doden som erkanner sig skyldig till brottet?

Trådskaparens pratar om direktdemokrati.

Det är fullt förenligt med representativ demokrati att delegera hanteringen av dödsstraff till politiker och domstolar på samma sätt som vi delegerar andra ärenden.

Tyvärr har demokratibegreppet blivit så fluffigt att det snart inte går att använda. Jag skyller på vänstern.

Personligen saknar jag tillräckligt förtroende för människor i allmänhet, och politiker samt rättsväsendet i synnerhet, för att skriva under på ett förslag som lägger ansvaret för mitt liv i diverse dömande myndigheters händer.

Det är som bekant mänskligt att fela. Domstolarna består av människor. Förr eller senare avrättas alltså en oskyldig stackare. Be till makterna att det inte blir du.

Vad ar ditt alternativ till dodsstraff?

Frågan är inte vad som är rätt eller fel utan vad som är bäst för majoriteten av medborgarna.
Eftersom jag uppskattar att vara levande, försöker jag bidra till samhällen där medborgarna hålls vid liv så länge som möjligt. Ett förbud mot dödsstraff behöver dock inte betyda att man ska släppa ut patologiska brottslingar på gatan utan straff.

En annan aspekt av detta är att vi ger staten, med sina möjligheter till korrumption, ett potentiellt redskap till förtryck instiftat i lagen. En stat med möjlighet att förtrycka kommer för eller senare att förtrycka..

Folk begår brott av tre olika anledningar.

1. De är psykiskt sjuka.

2. De gör det för pengar.

3. De gör det i affekt.

De som är psykiskt sjuka avskräcks inte av tanken på ett dödsstraff. De som begår brott för pengar räknar inte med att åka fast. De som begår brott i affekt påverkas i stunden inte av om de kan dömas till döden eller inte. Därför har dödsstraff ingen som helst effekt på brottsligheten. Då återstår i så fall bara dödsstraff som hämnd, och det tycker jag är primitivt och hör hemma i stenålderskulturer, inte i ett modernt, upplyst samhälle.

Khepera: din blogg var så full av "jag är 19 år och har förläst mig på Ayn Rand och Robert Nozick och vet därför bäst"-svamlande att jag bara vill spy.

Jag utgår ifrån principen att ansvar inte kan läggas på den som inte haft möjligheten att med ett medvetet val förändra situationen. Skulle ett rättssystem utformas representativt, som du föreslår, ser jag inget annat orsakssamband än följande:

Folket förmedlar sin makt till representanter som de (i den bästa av världar) har valt ut omsorgsfullt och efter sin bästa förmåga, och hoppas ska göra ett bra jobb. Där tar folkets ansvar slut - att välja goda representanter.

Representanterna tar del av informationen om brottet, och fattar därefter, efter bästa förmåga, ett beslut. Skulle beslutet visa sig vara felaktigt, faller skuggan på dessa representanter, vilka var de att fatta det avgörande beslutet - leva eller dö. Folkviljan hade ju lika väl stött en fällande som en friande dom, och kan därför inte sägas ha influerat endera riktningen mer än den andra, och måste således räknas som ovidkommande (och därmed ansvarslös) för straffets utgång. Inte sant?