Vad göra åt lönedumpning?

I ett libertarianskt samhälle kan det låta bra att företag som är schysstast vad gäller villkor för de anställda helt enkelt konkurrerar ut skumma företag. Likaså att löntagaren inte vill sälja sin arbetskraft till ett företag med låga löner. Därför blir det omöjligt för företaget att sänka lönerna till en allt för låg nivå.

Men problemet är att det alltid finns någon människa som är beredd att ta jobbet även vid låga löner. En tvåbarnsfarsa med villa kanske vill försörja sig som snickare, men om en ungkarl i lägenhet som inte har lika höga utgifter blir erbjuden samma arbete fast för en mindre penning, så kan han ta det för det går ihop med hans ekonomi.

Företagen behöver givetvis betala ut hyfsade löner för att det skall bli en konsumtion av varor och tjänster men världen är inte direkt jämlik så det finns ju ingen dragen gräns.

Hur skulle det te sig i dagsläget utan minimumlön om familjefadern ville bli snickare utan att han hade en personlig relation till arbetsgivaren? Minimumlön kan ju inte drivas igenom demokratiskt i ett liberalt samhälle eftersom den enskilda människan (arbetsgivaren) av naturen styr sin egna kropp och har fri vilja.

Tacksam för svar.

Nu har jag ju inte den gudagivna gåvan att "se strukturerer i samhället"; för alla mänskliga relationer är just det - mänskliga relationer. De är dynamiska och inte några ditsatta konstruktioner - i de flesta fall (Undantaget är naturligtvis när lagar är ditsatta).

Detta är just ett sådant fenomen. En naturlig företeelse som icke skadar någon, men som då stämplas och klassifieras som en struktur som man måste bruka våld emot.

Helt enkelt, om en ungkarl i lägenhet vill jobba för låg lön så har han all rätt att göra det. Om familjefadern då också vill sadla om till snickare så är även han fri att sätta sin egen lön - han kan försöka bli anställd med ett högt lönekrav (vilket kanske är mindre troligt om det finnes många ungkarlar som gör det för lägre, men om han gör ett mycket bättre jobb så finns det även alltid de som är beredda att betala för kvalitét). Han kan ju även jobba för sig själv snarare än att vara fast anställd, och på det sättet också styra sina inkomster mer enkelt efter vad som krävs.

Liberalism, eller ett "libertianskt samhälle" som du kallade det; skiter fullkommligt i specifika öden. Trådar som denna är därför fullkommligt irrelevanta, då de bara diskuterar individers gagn. Liberalism har inte med vem som tjänar mest på det (Ty isåfall skulle jag nog knappast vara liberal, eller hur? Liberalism kommer lika lite införas som mig som diktator, och skulle jag drömma om egoism skulle jag göra det fullt ut). Det handlar om var och ens frihet att leva sina liv.

För familjefadern gör sina val, likväl andra gör sina. Kanske behöver ingen hans tjänster om han kräver hutlösa pengar för dom. Ger det han rätten att bruka våld mot andra? Nej, snarare får han göra något som folk är beredda betala mer för, eller höja kvalitéten på sina verk till den grad att folk är beredda betala för hans snickartjänster.

För varför tror du att jag betalar 150kr för en chokladkaka när det finns Marabou för 15kr?

Man ska inte göra något åt lönedumpning. Sålänge människorna i den liberala staten inte dödar varandra eller så för att få jobb ska man(staten) inte lägga sig i. Om du vill anställa någon för 30kr i timmen får du göra det, precis som du får anställa någon för 3000kr i timmen.
Jag ser inte riktigt var konflikten ligger, över allt annars så konkurreras det(se på bredbandsabbonemang, fraktavgifter,elektronik osv) så varför skulle det inte tillåtas när det gäller arbete?

Tycker du skall läsa denna tråden som handlar om samma ämne. Herr_Jernkrok ställde sig i princip samma fråga som dig och förstod tillslut svaret!

http://www.flashback.org/showthread.php?t=437905

Har kollat den men precis som att socialisten inte skrivit recept för framtidens kockar framställs givetvis andra samhällsformer som luddiga i mångas ögon. Libertarianism och liberalism är trots allt väldigt radikal och det är väl en förklaring till att samhället inte förs i någon riktning utan står mittemellan två vägval.

Var tidigare inne på en mer frihetlig socialism/anarkism på grund av att jag tror på ett "elitsamhälle" först när alla medborgare har de grundläggande förutsättningarna för att själva kunna utvecklas ekonomiskt och socialt.

Intresserat mig en del för John Locke och att människan helt enkelt ska få leva som de själva vill utan att sätta hinder för andras frihet. Men jag kan inte förstå varför vissa liberaler försvarar immateriell egendom.

Det undrar jag med. Här är för övrigt en läsvärd text på ämnet: http://www.mises.org/journals/jls/15_2/15_2_1.pdf

Det borde vi starta en tråd om.

Genom lagvägen införa Minimilöner .inget som jag igentligen eftersträvar ,i Sverige har ju än så länge arbetsmarknadens parter lyckats lösa sådana här saker förhandlingsvägen samt via avtal ,men framtiden vet vi inget om ,redan idag har ju utländska firmor med utländsk personal som jobbar för svältlöner börjat bli mer vanligt förekommande.

hörs ju omtänksamt mot dem som har det knapert men är i verkligheten en politik för att stöta ut lågpresterande.

Det moderna samhället vill inte veta av andra än elitproducenter och minimilöner garanterar att alla trötta och slitna som inte kan prestera över en viss nivå, stöts ut ur arbetslivet och inte längre behöver räknas med.

Med nivån på minimilönerna kan man exakt reglera graden av arbetslöshet som med en kran.

I realiteten finns bara ett verktyg till att effektivt förhindra underbudskonkurrens på lönemarknaden. Det är att upprätthålla en lönekartell genom ett avtalsförfarande.

Kalla det för vad det är åtminstone, svin. Ett avtal är en överrenskommelse mellan alla inblandade parter.

Det du syftar på är att med våld hindra att någon, arbetsgivare såsom arbetstagare; bildar ett avtal där lön ligger under dom nivåer du anser "rätt".

Alltså har sådana aktiviteter inte i ett liberalt samhälle att göra. Om man inte vill bilda en kartell ihop med villiga företag förstås, då är det helt ok. Man kan dock inte tvinga på någon annan det.