2007-04-01, 14:57
#1
Jag har alltid levt efter mottot att man aldrig ska underskatta människans enfald men ändå, jag blir fortfarande häpen över hur dumma många människor ändå är.
För några dagar sedan så kunde man läsa att högerblocket rasar, att sympatierna för sossarna är större än någonsin och att de idag ensamma utan stödpartier är större än hela det borgerliga blocket tillsammans. Man kunde även läsa att många var besvikna på moderaterna, att de aldrig kunde drömma om att de skulle föra sin gamla högerpolitik osv.
-"De sade ju att de var det nya arbetarpartiet, och så beter de sig såhär!"
Som en idiot sade under en intervju.
Visst, jag som genuin moderathatare (Ännu en gång: Detta ska inte tolkas som att jag är sosse) tycker naturligtvis att det är skönt att allt som jag skrev om innan valet bekräftas, att de fortfarande är samma gamla rikemansparti.
Men en statsvetare, eller vad det nu var för något, fick uttala sig om den senaste mätningen:
-"Det är ytterst märkligt att Alliansen nu rasar så mycket med tanke på att de faktiskt genomför den politik som de gick till val på".
Och ja, han har rätt! De var hur tydliga som helst i sitt budskap. De smusslade inte. De framhöll gång på gång att de skulle försämra välfärdssystemen, i varenda intervju så talade de om att de skulle sänka dittan och höja dattan på bekostnad av duttiduttan.
Vilken normalbegåvad människa som helst kunde begripa att vanliga arbetare inte skulle tjäna på deras politik.
Säga vad man vill om högern men de ljög inte. De var ärliga.
Ändå så har de alltså mycket dåligt stöd idag vilket betyder att en massa idioter som röstade på dem inte fattade vad det var frågan om, de lyssnade inte. Alternativt är de hörselskadade analfabeter.
För några år sedan så läste jag att över tio procent av Sveriges befolkningen inte hade någon aning om vad USA:s president hette. Smaka på den... De hade inte en susning om vad världens kanske mäktigaste man heter! Tänk er själva, det är en bedrift i sig att ha lyckats undgå denna information.
Tio procent!
Alltså bör nästan en halv miljon av Sveriges vuxna befolkning inte ha något annat än rotmos mellan öronen.
Det förvånar mig i och för sig inte. Jag är en man som har levt i över fyrtio år. Jag har bott i flera städer och kommuner, besökt över femton länder, haft över trettio olika jobb inom minst tio olika yrkesområden.
Jag har träffat mycket folk i mina dar. Fått många goda vänner och bekanta och för all del även en del ovänner. Lägg därtill alla hastiga möten med folk som t ex jobbarkompisar på kortare vikariat, suparkompisar under ungdomen, dårar på stan, intelligenta människor, dumma människor, fåntrattar, bönder, stadsbor, poliser och myndighetsfolk.
Så mycket människor - så många idioter.
Enligt mina högst personliga beräkningar så har nog drygt åttio procent av alla dessa människor varit kompletta idioter - Idioter med full rösträtt.
Idioter som förvisso har varit läskunniga och har kunnat passa tiden på jobbet men så mycket mer har det inte varit.
Jag har diskuterat valutgången på mitt jobb. Eller, jag har försökt att diskutera. Det går inte så bra eftersom säkert hälften inte bara saknar allmänbildning, de är även helt ointresserade av politik.
-"Sådant där begriper inte jag!"
Är ett vanligt argument. Ändå har de full rösträtt och det mest skrämmande är att de faktiskt går och röstar. Annars hade man ju hoppats att ett sådant genuint ointresse liksom ska gallra ut sig självt, att de helt enkelt struntar i att gå och rösta och att de istället ägnar denna söndag i September åt att sitta i sandlådan och sila sand, bläddra i porrtidningar eller vad nu de Dumma Människorna gör på sin fritid.
Men icke!
De går och röstar.
På mitt jobb så har de flestat röstat på sossarna av gammal vana skulle jag tro, knappast tack vare ett stort intresse och kunskap om deras politik. Sedan så har vi några som har röstat på SD, antagligen för att det har känts lite förbjudet och spännande.
Men en stor grupp som tidigare har traditionsröstat röstade nu på moderaterna. Det är ju lite intressant, eller hur? Låt oss höra vad de har att säga om detta.
-"Jag tyckte det var dags för en förändring!"
Mja, det var ju intressant men ack så vanligt argument. Det har vi hört förr. Och vadå förändring? Är förändring i sig självt ett självändamål även om det innebär en försämring? Tydligen inte eftersom de nu gnäller värre än självaste Calle Bildt. Eller, har jag fel? Är förändring ett självändamål för dessa människor oavsett om det är till det sämre? Varför omsätter de då inte denna märkliga inställning i sina privatliv om de nu tycker att livet har gått i stå?
Jag tror faktiskt att jag ska ge fan i att betala hyran denna månad och köpa toy för pengarna istället. Varför inte? Jag tror fan i mig jag gör det.
En femtioårig karl på mitt jobb har varit anställd i trettio år som vaktmästare. Samma rutiner, år ut och år in.
Tydligen så har han rensat en och annan stupränna för mycket, hans argument till att han lade sin röst på moderaterna var att "de har suttit tillräckligt länge".
Sossarna har suttit i drygt tio år, enligt den logiken så skulle denna vaktis ha rensat sin sista stupränna för tjugo år sedan oavsett om han hade gjort ett bra jobb eller inte.
Men det bästa argumentet sparar jag till sist. Det är helt enkelt oslagbart och lyser som en fyrbåk i sin allra renaste enfald. Dummare än så här blir det inte.
-"De där jävla sossarna för ju rena rama moderatpolitiken nu för tiden. De aldrig gjort något för mig i alla fall. Det är bara de där jävla barnfamiljerna och villaägarna ute vid kusten som det ska daltas med. Nu ska jag rösta på moderaterna! Jajamensan!"
Sagt av en snubbe som för övrigt är välutbildad och borde därför, i alla fall på papperet, vara någorlunda intelligent.
Men här har logik och sunt förnuft rykt all världens väg. Nu handlar det om hämnd, inget annat.
En hämnd som bara drabbar honom själva.
Min fru har alltid nekat mig en gammal hederlig avsugning, jag funderar på att köra kuken i väggkontakten istället. Det ska hon bara ha den jävla subban! Förresten vem vet, det kanske blir till det bättre?
Ju mer folk jag lär känna i mitt liv, ju fler dårar som korsar min väg och ju oftare som jag tvingas lyssna på dem, ju mer övertygad blir jag om att den allmänna rösträtten kanske inte borde vara så allmän trots allt.
Vad jag menar är detta:
Jag förstår om t ex en företagare eller höginkomstagare är moderat.
Jag förstår om en alldeles vanlig arbetare är sosse eller - som det nu håller på att bli - sverigedemokrat.
Jag förstår om en fågelskådande mulltoafantast med långt framskridet skäggskorv är miljöpartist och jag förstår även om en arbetsskygg terroristkramare är kommunist.
Men banne mig om jag förstår varför folk som inte vet vad de talar, som är politiska idioter och i många fall rent stockdumma ska få rösta? Dylika personer som jag beskrev kan avgöra ett val och vår framtid. Rena halvidioter, från alkoholiserade grovdiskare till manlig dagispersonal med tveksam sexuell identitet har genom den allmänna rösträtten en självklar rätt att styra en hel nation rakt ned i diket.
Att släppa in sådana människor som jag tidigare beskrev i vallokalen är lika korkat som att låta flerfaldigt dömda rattfyllon köra timmerbilar på motorvägarna. Förr eller senare så slutar det med katastrofer och personliga tragedier.
I början märker man ingenting, det rullar på och sågverken och pappersbruken får sina leveranser i tid. Men efter ett tag börjar de komma lite för sent. Ibland kommer de inte alls och hoppsan, jag tror minsann att det har varit en dödsolycka strax utanför Sundsvall. Och vad var det nu Flis-Gustavs pojk Janne hade sagt? Hade det inte varit någon timmerbil som hade tömt hela sin last rakt ned i Trollhättans sluss?
Pappersbruket i Åsens Bruk står i lågor efter att en timmerbil dammat rakt in i nya sodapannan och åkeri efter åkeri går i konkurs eftersom chaufförerna envisas med att hellre sitta vid rastplatserna och dricka sprit istället för att köra sin last dit den ska.
Detta är exakt vad som håller på att ske med Sverige. Jämför gärna med hur Sverige såg ut under sextio och sjuttiotalet. Då flöt det på rätt så bra. Under åttiotalet så började det att hoppa och guppa lite men inte så att det störde. Men under nittiotalet började det hända saker och idag ser det ut som det gör. Vi sitter inte och krökar på någon rastplats ännu, landet står inte ens i lågor som bruket i Åsens Bruk. Men vi är snart där. Leveranserna har inte passat tiderna på länge nu.
Jag vet mycket väl att jag nuddar vi fascismen just nu men jag tycker verkligen att rösträtten är något som man borde förtjäna.
Jag skulle verkligen vilja tillhöra de högavlönade, men ska jag ha en chans till att tillhöra denna avundsvärda skara så måste jag naturligtvis förtjäna det. Jag måste utbilda mig, jag måste lägga ned mig lite, jag måste offra något och framför allt: Jag måste ha kompetensen till att utföra de sysslorna som genererar dessa höga inkomster.
Gör jag inte det så får jag nöja mig med att ha en dålig lön. Inget konstigt med det och jag tror nog att få ser någon orättvisa i detta system. Få, förutom inbitna och halvtokiga kommunister vill nog ändra på detta system.
Så vad säger ni, har jag rätt eller fel och om ni tycker att jag har rätt, hur ska man då kunna förtjäna dessa rösträtt?
Och vad anser ni om alla dessa som röstade på högern utan att begripa vad de röstade på? Har de rätt att gnälla nu när de får den politik de röstade på, eller?
För några dagar sedan så kunde man läsa att högerblocket rasar, att sympatierna för sossarna är större än någonsin och att de idag ensamma utan stödpartier är större än hela det borgerliga blocket tillsammans. Man kunde även läsa att många var besvikna på moderaterna, att de aldrig kunde drömma om att de skulle föra sin gamla högerpolitik osv.
-"De sade ju att de var det nya arbetarpartiet, och så beter de sig såhär!"
Som en idiot sade under en intervju.
Visst, jag som genuin moderathatare (Ännu en gång: Detta ska inte tolkas som att jag är sosse) tycker naturligtvis att det är skönt att allt som jag skrev om innan valet bekräftas, att de fortfarande är samma gamla rikemansparti.
Men en statsvetare, eller vad det nu var för något, fick uttala sig om den senaste mätningen:
-"Det är ytterst märkligt att Alliansen nu rasar så mycket med tanke på att de faktiskt genomför den politik som de gick till val på".
Och ja, han har rätt! De var hur tydliga som helst i sitt budskap. De smusslade inte. De framhöll gång på gång att de skulle försämra välfärdssystemen, i varenda intervju så talade de om att de skulle sänka dittan och höja dattan på bekostnad av duttiduttan.
Vilken normalbegåvad människa som helst kunde begripa att vanliga arbetare inte skulle tjäna på deras politik.
Säga vad man vill om högern men de ljög inte. De var ärliga.
Ändå så har de alltså mycket dåligt stöd idag vilket betyder att en massa idioter som röstade på dem inte fattade vad det var frågan om, de lyssnade inte. Alternativt är de hörselskadade analfabeter.
För några år sedan så läste jag att över tio procent av Sveriges befolkningen inte hade någon aning om vad USA:s president hette. Smaka på den... De hade inte en susning om vad världens kanske mäktigaste man heter! Tänk er själva, det är en bedrift i sig att ha lyckats undgå denna information.
Tio procent!
Alltså bör nästan en halv miljon av Sveriges vuxna befolkning inte ha något annat än rotmos mellan öronen.
Det förvånar mig i och för sig inte. Jag är en man som har levt i över fyrtio år. Jag har bott i flera städer och kommuner, besökt över femton länder, haft över trettio olika jobb inom minst tio olika yrkesområden.
Jag har träffat mycket folk i mina dar. Fått många goda vänner och bekanta och för all del även en del ovänner. Lägg därtill alla hastiga möten med folk som t ex jobbarkompisar på kortare vikariat, suparkompisar under ungdomen, dårar på stan, intelligenta människor, dumma människor, fåntrattar, bönder, stadsbor, poliser och myndighetsfolk.
Så mycket människor - så många idioter.
Enligt mina högst personliga beräkningar så har nog drygt åttio procent av alla dessa människor varit kompletta idioter - Idioter med full rösträtt.
Idioter som förvisso har varit läskunniga och har kunnat passa tiden på jobbet men så mycket mer har det inte varit.
Jag har diskuterat valutgången på mitt jobb. Eller, jag har försökt att diskutera. Det går inte så bra eftersom säkert hälften inte bara saknar allmänbildning, de är även helt ointresserade av politik.
-"Sådant där begriper inte jag!"
Är ett vanligt argument. Ändå har de full rösträtt och det mest skrämmande är att de faktiskt går och röstar. Annars hade man ju hoppats att ett sådant genuint ointresse liksom ska gallra ut sig självt, att de helt enkelt struntar i att gå och rösta och att de istället ägnar denna söndag i September åt att sitta i sandlådan och sila sand, bläddra i porrtidningar eller vad nu de Dumma Människorna gör på sin fritid.
Men icke!
De går och röstar.
På mitt jobb så har de flestat röstat på sossarna av gammal vana skulle jag tro, knappast tack vare ett stort intresse och kunskap om deras politik. Sedan så har vi några som har röstat på SD, antagligen för att det har känts lite förbjudet och spännande.
Men en stor grupp som tidigare har traditionsröstat röstade nu på moderaterna. Det är ju lite intressant, eller hur? Låt oss höra vad de har att säga om detta.
-"Jag tyckte det var dags för en förändring!"
Mja, det var ju intressant men ack så vanligt argument. Det har vi hört förr. Och vadå förändring? Är förändring i sig självt ett självändamål även om det innebär en försämring? Tydligen inte eftersom de nu gnäller värre än självaste Calle Bildt. Eller, har jag fel? Är förändring ett självändamål för dessa människor oavsett om det är till det sämre? Varför omsätter de då inte denna märkliga inställning i sina privatliv om de nu tycker att livet har gått i stå?
Jag tror faktiskt att jag ska ge fan i att betala hyran denna månad och köpa toy för pengarna istället. Varför inte? Jag tror fan i mig jag gör det.
En femtioårig karl på mitt jobb har varit anställd i trettio år som vaktmästare. Samma rutiner, år ut och år in.
Tydligen så har han rensat en och annan stupränna för mycket, hans argument till att han lade sin röst på moderaterna var att "de har suttit tillräckligt länge".
Sossarna har suttit i drygt tio år, enligt den logiken så skulle denna vaktis ha rensat sin sista stupränna för tjugo år sedan oavsett om han hade gjort ett bra jobb eller inte.
Men det bästa argumentet sparar jag till sist. Det är helt enkelt oslagbart och lyser som en fyrbåk i sin allra renaste enfald. Dummare än så här blir det inte.
-"De där jävla sossarna för ju rena rama moderatpolitiken nu för tiden. De aldrig gjort något för mig i alla fall. Det är bara de där jävla barnfamiljerna och villaägarna ute vid kusten som det ska daltas med. Nu ska jag rösta på moderaterna! Jajamensan!"
Sagt av en snubbe som för övrigt är välutbildad och borde därför, i alla fall på papperet, vara någorlunda intelligent.
Men här har logik och sunt förnuft rykt all världens väg. Nu handlar det om hämnd, inget annat.
En hämnd som bara drabbar honom själva.
Min fru har alltid nekat mig en gammal hederlig avsugning, jag funderar på att köra kuken i väggkontakten istället. Det ska hon bara ha den jävla subban! Förresten vem vet, det kanske blir till det bättre?
Ju mer folk jag lär känna i mitt liv, ju fler dårar som korsar min väg och ju oftare som jag tvingas lyssna på dem, ju mer övertygad blir jag om att den allmänna rösträtten kanske inte borde vara så allmän trots allt.
Vad jag menar är detta:
Jag förstår om t ex en företagare eller höginkomstagare är moderat.
Jag förstår om en alldeles vanlig arbetare är sosse eller - som det nu håller på att bli - sverigedemokrat.
Jag förstår om en fågelskådande mulltoafantast med långt framskridet skäggskorv är miljöpartist och jag förstår även om en arbetsskygg terroristkramare är kommunist.
Men banne mig om jag förstår varför folk som inte vet vad de talar, som är politiska idioter och i många fall rent stockdumma ska få rösta? Dylika personer som jag beskrev kan avgöra ett val och vår framtid. Rena halvidioter, från alkoholiserade grovdiskare till manlig dagispersonal med tveksam sexuell identitet har genom den allmänna rösträtten en självklar rätt att styra en hel nation rakt ned i diket.
Att släppa in sådana människor som jag tidigare beskrev i vallokalen är lika korkat som att låta flerfaldigt dömda rattfyllon köra timmerbilar på motorvägarna. Förr eller senare så slutar det med katastrofer och personliga tragedier.
I början märker man ingenting, det rullar på och sågverken och pappersbruken får sina leveranser i tid. Men efter ett tag börjar de komma lite för sent. Ibland kommer de inte alls och hoppsan, jag tror minsann att det har varit en dödsolycka strax utanför Sundsvall. Och vad var det nu Flis-Gustavs pojk Janne hade sagt? Hade det inte varit någon timmerbil som hade tömt hela sin last rakt ned i Trollhättans sluss?
Pappersbruket i Åsens Bruk står i lågor efter att en timmerbil dammat rakt in i nya sodapannan och åkeri efter åkeri går i konkurs eftersom chaufförerna envisas med att hellre sitta vid rastplatserna och dricka sprit istället för att köra sin last dit den ska.
Detta är exakt vad som håller på att ske med Sverige. Jämför gärna med hur Sverige såg ut under sextio och sjuttiotalet. Då flöt det på rätt så bra. Under åttiotalet så började det att hoppa och guppa lite men inte så att det störde. Men under nittiotalet började det hända saker och idag ser det ut som det gör. Vi sitter inte och krökar på någon rastplats ännu, landet står inte ens i lågor som bruket i Åsens Bruk. Men vi är snart där. Leveranserna har inte passat tiderna på länge nu.
Jag vet mycket väl att jag nuddar vi fascismen just nu men jag tycker verkligen att rösträtten är något som man borde förtjäna.
Jag skulle verkligen vilja tillhöra de högavlönade, men ska jag ha en chans till att tillhöra denna avundsvärda skara så måste jag naturligtvis förtjäna det. Jag måste utbilda mig, jag måste lägga ned mig lite, jag måste offra något och framför allt: Jag måste ha kompetensen till att utföra de sysslorna som genererar dessa höga inkomster.
Gör jag inte det så får jag nöja mig med att ha en dålig lön. Inget konstigt med det och jag tror nog att få ser någon orättvisa i detta system. Få, förutom inbitna och halvtokiga kommunister vill nog ändra på detta system.
Så vad säger ni, har jag rätt eller fel och om ni tycker att jag har rätt, hur ska man då kunna förtjäna dessa rösträtt?
Och vad anser ni om alla dessa som röstade på högern utan att begripa vad de röstade på? Har de rätt att gnälla nu när de får den politik de röstade på, eller?
