Utilitarismfresprkaren Torbjrn Tnnsj har ppekat att mnniskor som tillfrgas vad man br gra i "the trolley problem" tenderar vara mycket mer villiga att offra en person fr att rdda fem om de upplever den offrade personens dd som en onskad men ofrnkomlig sidoeffekt av sitt handlande n om de upplever offrandet av personens liv som ett medel fr att rdda liv. Relativt mnga r sledes beredda att, fr att rdda fem mnniskor som ett tg r p vg mot, styra in tget p ett annat spr, dr en ensam mnniska ligger fastspnd (detta allts trots att de p s stt skulle dda en mnniska medvetet och med handling). Lngt frre r beredda att knuffa ned en tjock mnniska p rlsen, med vetskap om att det kommer att dda honom, fr att p s stt rdda livet p fem spinkiga personer som ligger fastspnda lngre fram p rlsen. Likas r det relativt f som r beredda att styra in tget p ett tillflligt sidospr, p vilket det ligger en tjock person fastspnd, fr att p s stt rdda livet p fem personer, om det r s att om den tjocke personen inte hade legat dr han lg s skulle tget, om man kopplade in det p sidospret, ha fortsatt via sidospret tillbaka in p huvudspret och d ddat de fem personerna.
I de tv sistnmnda fallen mste s att sga den tjocke ligga dr han ligger, fr att de fem personerna ska verleva, och mnga tycks uppleva att den omstndigheten innebr att man, om man offrar den tjocke, ddar honom som ett medel fr att rdda liv - medan man i det frstnmnda fallet (dr sidospret dr den tjocke ligger inte leder tillbaka till dr de fem ligger) s tycks man mer uppleva det som att man ddar den tjocke som blott en onskvrd men ofrnkomlig sidoeffekt av att man handlar p ett stt som rddar liv, och denna skillnad tycks, i Tnnsjs gon, vara vad som fr mnniskor att se det som moraliskt mer acceptabelt att dda i det frstnmnda fallet n i de tv sistnmnda.
Men om man tnker efter: r det inte egentligen helt fel att, i de tv sistnmnda fallen (dr de fems verlevnad hnger p att den tjockes stora kropp stter stopp fr tget), se det som att det r den tjocke personens dd, eller ens handlandes ddande av den tjocke, eller ens den tjocke som person, som man anvnder som medel fr att rdda liv? Det r hans kropp man anvnder. Att anvnda ngons kropp fr att rdda liv r ngot annat n att dda eller anvnda en person fr att rdda liv. Den tjockes kropp r inte detsamma som den tjocke som person. Om det hade varit s att den tjocke som person inte skulle ta ngon som helst skada att bli pkrd av tget, men nd stoppa tget s att de fem andra verlevde, skulle mycket f ha ngot emot att anvnda hans kropp fr att stoppa tget. Att man har ngot emot att anvnda hans kropp fr att stoppa tget r fr att det ven leder till hans dd. Men det r i princip jmstllbart med att han ligger p ett sidospr som inte leder tillbaka in p huvudspret dr de fem ligger, och att man allts bara ddar honom som en onskad bieffekt av att man handlar p det stt som rddar de fem personernas liv.
En vanlig invndning mot utilitarism r att en mnniska inte ska anvndas som blott ett "medel" (utan som ett ml i sig). Men nr man knuffar ned den tjocke p rlsen, r det inte honom som person man anvnder som medel fr att rdda liv, utan bara hans kropp. Och att hans kropp tar skada r inte ngot problem i sig, s lnge han inte tar skada som person. Nu r det visserligen s att han ven tar skada som person, men han som person r inget medel fr rddandet av de fems liv, utan det r bara hans kropp som r ett sdant medel, och hans kropp har inget moraliskt egenvrde, bara instrumentellt vrde - precis som ett sidospr som behvs fr att leda undan tget, till exempel.
Jag hittar ingen frklaring till varfr mnniskor anser det vara moraliskt rtt att handla olika i "the trolley problem" beroende p hur omstndigheterna r. Det r svrt att vid en nrmare titt se relevansen i de omstndigheter som mnniskor verkar lta avgra vad de vljer. Varfr skulle det spela avgrande moralisk roll huruvida det som anvnds fr att rdda fem mnniskors liv r en tjock persons kropp eller om det som anvnds r ett sidospr dr det ligger en tjock person? I bda fallen r det vl rimligare att se den tjocke som person som ngon som dr som blott en onskad sidoeffekt av ens handlande, n som ngon man "anvnder som medel" fr att rdda liv?
Fr vrigt frstr jag inte heller varfr det dr med huruvida ngot kan ses som "att anvnda som ett medel fr att rdda liv" skulle vara moraliskt avgrande fr nr man fr offra ngons liv. Om jag skulle ha att vlja mellan 1) att "som medel" knivmrda en oskyldig mnniska som enda stt att rdda en miljon oskyldiga mnniskors liv, och 2) att blott som "onskad men ofrnkomlig sidoeffekt" dda ettusen personer i samband med att jag handlar p ett stt som rddar en miljon mnniskors liv, tnker jag i frsta hand p skillnaden i antal mnniskor som mste offras i 1 respektive i 2. Antalet mnniskor som dr som effekt av ens handlande mste vl spela en vldig roll. Om inte antalet spelade ngon roll, skulle en seriemrdare inte ha ngon moralisk anledning att sluta mrda nr han vl brjat; han har ju redan gjort s mycket ont som en mnniska ngonsin kan gra i s fall, han kan ju i s fall inte ytterligare ka mngden ont-grande i sitt liv, allts betyder hans fortsatta mrdande ingenting moraliskt. Nej, en sdan syn r ju fullstndigt orimlig. Men redan med fregende stycken kan man avfrda det dr med att man inte skulle f anvnda en mnniska "som medel" fr att rdda andra mnniskors liv.
