Citat:
Hade en finsk kollega förut. Han verkade aldrig intresserad av någon annan människa. Jag minns att om man hjälpte honom med något sa han aldrig tack, bjöd på en öl en gång, han sa inte tack. Efter det så undvek jag honom. Ingen aning om det var för att han var finsk, eller bara allmänt ouppfostrad/otrevlig.
Som det heter på internationellt tungomål: Believe me, I know them. I met one once.
Antagligen hade din kollega träffat på en och annan otrevlig och dryg svennejöns, och bittert insett att det helt enkelt inte var värt att försöka spela snäll och vänlig mot sådana. Kanske han hade haft en likartad upplevelse som den jag relaterat i ett par andra FB-trådar.
Citat:
I slutet av förra årtusendet vistades jag en termin vid Stockholms universitet. Jag luffade runt i staden och dess omgivningar alltid då jag hade tid. Jag upptäckte en massa vattenhål, bland annat Skärholmens loppmarknad. Där kunde jag tillbringa timmar.
Men mitt första besök på platsen var inte vidare angenämt. Alldeles vid ingången fanns ett bås där det såldes gamla böcker och seriealbum. Jag stod och rotade bland varorna på ett bord, när försäljaren, en äldre "herre", kom fram och frågade vad jag sökte. Jag svarade på "sjungande finlandssvenska" (som det tycks heta i Sverige) att jag är intresserad av allt möjligt, och att man aldrig kan veta vad man hittar på en sån här plats. "Du är från Finland" sa karlen utan något speciellt tonfall i rösten, och jag nickade glatt. Efter en stund sa han något i stil med: "Nu får du gå härifrån, jag vill inte att du stökar och rör om här". Något förbluffad och illa till mods gick jag därifrån. Loppisets övriga försäljare var dock bra mycket trevligare typer, och jag gjorde som sagt flera besök i Skärholmen, både under mina månader vid SU och senare, i samband med mina kryssningsbesök till Stockholm. Men till den där förste gubbens butik gick jag aldrig mer.
Kan du förklara varför han betedde sig så ovänligt mot mig? Var det för att jag inte var svensk? Begår jag en svår synd om jag tycker att en sån där skitgubbe gärna kunde sparkas ner av några skäggbarn, eller att det vore rätt om han finge tillbringa sina återstående år på ett underbemannat serviceboende där klienterna får ett halvt ägg i veckan?
Men mitt första besök på platsen var inte vidare angenämt. Alldeles vid ingången fanns ett bås där det såldes gamla böcker och seriealbum. Jag stod och rotade bland varorna på ett bord, när försäljaren, en äldre "herre", kom fram och frågade vad jag sökte. Jag svarade på "sjungande finlandssvenska" (som det tycks heta i Sverige) att jag är intresserad av allt möjligt, och att man aldrig kan veta vad man hittar på en sån här plats. "Du är från Finland" sa karlen utan något speciellt tonfall i rösten, och jag nickade glatt. Efter en stund sa han något i stil med: "Nu får du gå härifrån, jag vill inte att du stökar och rör om här". Något förbluffad och illa till mods gick jag därifrån. Loppisets övriga försäljare var dock bra mycket trevligare typer, och jag gjorde som sagt flera besök i Skärholmen, både under mina månader vid SU och senare, i samband med mina kryssningsbesök till Stockholm. Men till den där förste gubbens butik gick jag aldrig mer.
Kan du förklara varför han betedde sig så ovänligt mot mig? Var det för att jag inte var svensk? Begår jag en svår synd om jag tycker att en sån där skitgubbe gärna kunde sparkas ner av några skäggbarn, eller att det vore rätt om han finge tillbringa sina återstående år på ett underbemannat serviceboende där klienterna får ett halvt ägg i veckan?
__________________
Senast redigerad av Ördög 2025-02-05 kl. 08:26.
Senast redigerad av Ördög 2025-02-05 kl. 08:26.