Vädret här i Helsingfors är underbart och jag vill gärna tillbringa dagen utomhus, men känner att jag ändå borde skriva några ord först.
Citat:
Ursprungligen postat av
Tom.Of.Finland
Om man söker på "Routsi" på Youtube, som betyder "Sverige" på finska. Då hittar man enormt mycket kommentarer där finländare i praktiken önskar ett helvete åt Sverige.
Kommentarerna är exempelvis att Svenskar är korkade som tar in de "drabbade". Självklart håller jag med att de invandrare som kommer hit lurar oss och älskar inte alls oss, men att Finländare vill verkligen bete sig lika illa som icke-europeiska invandrare får mig på några tankar om finländares lojalitet som grannland.
https://www.youtube.com/results?search_query=ruotsi
Utan Sverige så skulle Finland vara ett Ryskt land och därmed hade Finska identiteten utplånats på 20 år under Sovjet. Sverige skickade Tyskarna med tåg till Finland och Sverige tog hand om Finska barnen som flydde från ett riktigt krig i Finland.
Svenskar, Norrmän och Danskar kastar inte skit på vandra bara för att ett land har problem. Istället hjälps folket varandra...utom Finland. Notera att det förekommer vissa skämt från Danmark om Sverige, men då handlar det om att driva med PK-eliten exempelvis feminister och vissa politiker.
Då är min fråga till er övriga nationalister: Varför finns det en sådan olojalitet och ointresse från Finländare emot Svenska folket och Svenska landet?
Vart kommer den ifrån? Är det inte meningen att Svenskar och Finländare ska vara eniga med varandra och stå på samma sida, trots att Sverige har enorma problem med utomeuropeisk invandring? Hjälpas åt kanske för att bli av med problemen?
Eller behövs det att kasta skit på sitt broderfolk bara för att utomeuropeiska invandrare gör det?
Snälla Tom - de finska kommentarer du återger i Google Translate-översättning är i min mening inte bevis på något utbrett svenskhat.
Ruotsi on säälittävä betyder snarast
Sverige är ömkansvärt, .
Ruottalaiset on perseestä betyder sannerligen inte
kakerlakorna är knullade utan
svennarna suger, eller ordagrant
svennarna är från röven. Inget vänligt yttrande direkt, men heller inget glödande och oblidkeligt hat.
Den mellersta av dina "svenskfientliga" kommentarer ser jag uteslutande som ett tecken på det medlidande många finnar känner för svenskarna, och på vår förundran och oförståelse och skräck över den utveckling som Sverige genomgått.
Jag instämmer i vad som tidigare sagts i denna tråd. Det finns bland finnar ett lillebrorskomplex mot det forna moderlandet. Men Sverige är också det land (vid sidan av Estland) som står oss närmast, och som vi helst jämför oss med.
Under de decennier som Finkland levde i Sovjetunionens skugga var kontakterna till Sverige och övriga Norden livsviktiga. Det var genom dem som vi höll uppe samhörigheten med västvärlden.
När järnridån öppnades, Sovjetunionen föll samman, Baltikum blev fritt och Finland gick med i EU blev det på modet att nedvärdera det nordiska samarbetet, och det kunde framhållas att Sverige inte längre behövde vara Finlands föredöme i allt. Senare har utvecklingen gått i en ganska oförutsägbar riktning. EU-samarbetet är fyllt av slitningar. Det "demokratiska" Ryssland som vi trodde vi skulle få som granne har visat sig vara lika oberäkneligt och buffligt som det gamla Sovjet. Nej, det är nog bra med nordiska kumpaner ändå. Det är tur att Sverige finns där som en gammal kär partner att bedriva samarbete med - även militärt.
Men den fullkomligt hisnande utveckling som Sverige undergått de senaste åren gör många finländare upprörda och oroade. Kommer ett Sverige med no go-zones och islamister i regeringen att vara samma trygga, pålitliga, kanske en smula löjliga partner och "storebror" vi lärt oss känna?
Men om du väljer att läsa dina citat som prov på svenskhat, kan jag som motvikt relatera en episod från mitt eget stormiga liv, med exempel på svenskt finnehat.
För tjugo år sedan (våren 1998) vistades jag en termin vid Stockholms universitet. Jag luffade runt i staden och dess omgivningar alltid då jag hade tid. Jag upptäckte en massa vattenhål, bland annat Skärholmens loppmarknad. Där kunde jag tillbringa timmar.
Men mitt första besök på platsen var inte vidare angenämt. Alldeles vid ingången fanns ett bås där det såldes gamla böcker och seriealbum. Jag stod och rotade bland varorna på ett bord, när försäljaren, en äldre "herre", kom fram och frågade vad jag sökte. Jag svarade på "sjungande finlandssvenska" (som det tycks heta i Sverige) att jag är intresserad av allt möjligt, och att man aldrig kan veta vad man hittar på en sån här plats. "Du är från Finland" sa karlen utan något speciellt tonfall i rösten, och jag nickade glatt. Efter en stund sa han något i stil med: "Nu får du gå härifrån, jag vill inte att du stökar och rör om här". Något förbluffad och illa till mods gick jag därifrån. Loppisets övriga försäljare var dock bra mycket trevligare typer, och jag gjorde som sagt flera besök i Skärholmen, både under mina månader vid SU och senare, i samband med mina kryssningsbesök till Stockholm. Men till den där förste gubbens butik gick jag aldrig mer.
Kan du förklara varför han betedde sig så ovänligt mot mig? Var det för att jag inte var svensk? Begår jag en svår synd om jag tycker att en sån där skitgubbe gärna kunde sparkas ner av några skäggbarn, eller att det vore rätt om han finge tillbringa sina återstående år på ett underbemannat serviceboende där klienterna får ett halvt ägg i veckan?
Nu drar jag ut i vårsolen!