Har sett filmerna många gånger men vilken är det sista scenen du refererar till? En unge med en glass?
En vidrig ungjävel på Big Jeff's som inte förstått vad man ska göra med glass, kolla första igen.
Edit: Slog mig precis att det finns fler glass-scener, en väldigt vacker scen i TSCC när John firar födelsedag och får en present av Derek Reese, fick mig att börja gråta första gången jag såg den. Väldigt stark scen.
Derek tar i nutid med John till parken där Derek och Kyle lekte när dom var små barn, så John får se sin pappa som barn. Vill dessutom minnas att det är just Kyle som kommer fram till honom och ber om bollen, eller om det var en frisbee?
All this while eating ice cream.
__________________
Senast redigerad av pumahunter 2022-01-05 kl. 12:25.
För fans av uppföljaren T2, som anser den vara bland det bästa som finns, men samtidigt är öppensinnade filmälskare och inte likt en knarkare låst vid att bara konsumera moderna CGI-plastiga filmer från senaste 30åren, så kommer tre T2-relaterade filmtips, sett till en specifik aspekt i T2, och några sekundära.
För den som vågar lita på mig blint, läs inte spoilern, utan låt det bli en överraskning som ni kommer bli uppspelta över och igenkännande le åt, med ett "-Jaaahaaaaa, var det därifrån det kom!".
Det kommer inte göra att ni ser ner på T2 efteråt, tvärtom kommer ni förstå mer av vad jag är övertygad om var Cameron's avsikt med Arnold's karaktär i uppföljaren och viken no-nonsense-skådis som förebilden i viss mån måste varit, inte bara sett till den tekniska detaljen.
Det rör sig om tre filmer med John Wayne, specifikt följande:
Stagecoach (1939) regisserad av John Ford, enligt Akira Kurosawa, Ingmar Bergman & Orson Welles en av historiens bästa regissörer.
El Dorado (1966) med James Caan i andra huvudrollen, regisserad av Scorsese/Tarantino/Carpenter-influeraren Howard Hawkes
True Grit (1969) som senare gjordes om med Jeff Bridges, Matt Damon och Josh Brolin.
Den tekniska detaljen är sättet Arnold's T800 snurrladdar(spincocking) sitt vapen på när han kör runt på sin nyinskaffade FatBoy, detta var ett knep som både John Wayne använde i ovan tre nämnda filmer och även Chuck Connors i TV-serien The Rifleman (1958–63). Fler likheter finns mellan Terminatorn och Wayne's karaktärer, skador som gör deras ena arm obrukbar, den ensamme hjälten som skyddar en yngre, som inte backar ner, är beredd att dö för att slutföra uppdraget, och sällan rör en min.
OffTopic så får aspekten att hjälten blir skadeskjuten av en tonåring i El Dorado mig även att tänka på Robocop 2 (1990), där en liten droglangade unge skjuter Robocop i nyllet, till den grad att hans system havererar.
Likheterna mellan aspekter av dessa tre filmer och T2 är slående och flera, och karaktärens förebild var sannolikt inte bara Chief Master Sergeant William Candy, utan även en av få som kunde backa med sitt fordon.
Jag är tveksam till hur många av dagens yngre svenskar som förstår storheten hos Wayne, men vad Stallone's Rambo och Arnold's karaktärer i Conan/Terminator/Commando/Predator/The Running Man kom att bli för många från 80-talet och framåt, det var vad Wayne var för amerikaner under dom 30-40 föregående åren.
Som kuriosa kan nämnas att den allra första långfilmen Arnold såg som ett litet österrikiskt barn var just en John Wayne-film, även om han själv inte minns vilken av dom det var.
För fans av uppföljaren T2, som anser den vara bland det bästa som finns, men samtidigt är öppensinnade filmälskare och inte likt en knarkare låst vid att bara konsumera moderna CGI-plastiga filmer från senaste 30åren, så kommer tre T2-relaterade filmtips, sett till en specifik aspekt i T2, och några sekundära.
För den som vågar lita på mig blint, läs inte spoilern, utan låt det bli en överraskning som ni kommer bli uppspelta över och igenkännande le åt, med ett "-Jaaahaaaaa, var det därifrån det kom!".
Det kommer inte göra att ni ser ner på T2 efteråt, tvärtom kommer ni förstå mer av vad jag är övertygad om var Cameron's avsikt med Arnold's karaktär i uppföljaren och viken no-nonsense-skådis som förebilden i viss mån måste varit, inte bara sett till den tekniska detaljen.
Det rör sig om tre filmer med John Wayne, specifikt följande:
Stagecoach (1939) regisserad av John Ford, enligt Akira Kurosawa, Ingmar Bergman & Orson Welles en av historiens bästa regissörer.
El Dorado (1966) med James Caan i andra huvudrollen, regisserad av Scorsese/Tarantino/Carpenter-influeraren Howard Hawkes
True Grit (1969) som senare gjordes om med Jeff Bridges, Matt Damon och Josh Brolin.
Den tekniska detaljen är sättet Arnold's T800 snurrladdar(spincocking) sitt vapen på när han kör runt på sin nyinskaffade FatBoy, detta var ett knep som både John Wayne använde i ovan tre nämnda filmer och även Chuck Connors i TV-serien The Rifleman (1958–63). Fler likheter finns mellan Terminatorn och Wayne's karaktärer, skador som gör deras ena arm obrukbar, den ensamme hjälten som skyddar en yngre, som inte backar ner, är beredd att dö för att slutföra uppdraget, och sällan rör en min.
OffTopic så får aspekten att hjälten blir skadeskjuten av en tonåring i El Dorado mig även att tänka på Robocop 2 (1990), där en liten droglangade unge skjuter Robocop i nyllet, till den grad att hans system havererar.
Likheterna mellan aspekter av dessa tre filmer och T2 är slående och flera, och karaktärens förebild var sannolikt inte bara Chief Master Sergeant William Candy, utan även en av få som kunde backa med sitt fordon.
Jag är tveksam till hur många av dagens yngre svenskar som förstår storheten hos Wayne, men vad Stallone's Rambo och Arnold's karaktärer i Conan/Terminator/Commando/Predator/The Running Man kom att bli för många från 80-talet och framåt, det var vad Wayne var för amerikaner under dom 30-40 föregående åren.
Som kuriosa kan nämnas att den allra första långfilmen Arnold såg som ett litet österrikiskt barn var just en John Wayne-film, även om han själv inte minns vilken av dom det var.
Ska kolla in dina tips!
T2 är förövrigt fortfarande möjligtvis den bästa filmen någonsin, 15 år senare
Såg T2 på premiären på Rigoletto.
Den var ett sånt kliv framåt effektmässigt så det var som att hoppa från NES till en PS2a.
Otroligt välgjord. Musiken, humor, action och känslofylld med ett djup om människans natur.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
