Den kliffotiska kabbalan

Först måste du själv komma underfull med vad du är intresserad av.
Är du intresserad av den traditionella, ljusmagiska kabbalan eller den kliffotiska, mörkmagiska?
Eller kanske av båda delarna?

Jag är intresserad av kunnande inom båda, och utövande av den traditionella, om det nu är så det funkar.

Finns det bra litteratur på svenska? Tips uppskattas, helst svenskt, men engelska går också bra.
En liten grund är vad jag söker.


Mvh Undertecknad

Thomas karlsson och Tommie Erikssons böcker om du är intresserad av Mörker magi. Ljusmagisk litteratur (som inte är Wicca relaterad) är det dåligt med.
Poul Ferslings "Naturligt Övernaturligt" är en gammal bok som ger en bra svepande översikt över ockultism och paranormalt, den kan fås tag på antikvariskt. Sedan har det skrivits någon enstaka svensk bok om Golden Dawn (minns ej titeln) som också ev kan fås tag på antikvariskt.
Annars är det tyvärr engelska som gäller.

Personligen gillar jag följande författare LonMilo Du Quette (Thelemit, skriver väldigt bra och enkelt om ceremoniell magi i allmänhet, men även Henokiansk Magi, Tarot, Solomonisk Magi, osv), Frater U.D. rekommenderas om du är intresserad av syntes mellan ljus och mörk magi. Kenneth Grant (f.d. elev till Crowley) har också arbetat med syntes av ljus och mörk magi men kan vara lite svår för nybörjaren.
Sedan har vi alla (ljusmagiska) klassiker som H.C. Agrippa, Crowley, Israel Regardie, Eliphas Levi, Dion Fortune, Paul Foster Case, W.E. Butler, Gareth Knight, Denning & Philips, Franz Bardon, William Gray, Frater Achad, m.fl. m.fl.

Om man är specifikt intresserad av kabbala, så rekommenderas att börja med den urspungliga judiska kabbalan. Den judisk-kristna kabbalan som den hermetiska magin baseras på är ju en utveckling av denna.
Då ska du läsa böcker som Gershom Scholem och Aryeh Kaplan. Scholem finns översatt på svenska, och hans böcker är väldigt bra. Kaplan är lite mer avancerad, han var rabbin och praktiserande kabbalist själv, men är fascinerande.

[quote=symbolisten]textQUOTE]


Tack för ett bra inlägg!


Har lite frågor;

Du skrev ljusmagisk/mörkmagisk kabbalah, men man praktiserar väl inte magi i själva kabbalan, utan använder snarare kabbalan som grund när man väl sysslar med magi? (som du skrev senare)

Jag har fått bilden att kabbalah är en skola om hur världen vi lever i, och våra själar, är uppbyggda och fungerar, och det är egenligen det jag är mest intresserad av. Visst, magi intresserar mig egentligen mer, men jag är lite tveksam till om det är moraliskt rätt att praktisera det.
Det mesta jag har läst om det (minimalt) pekar åt samma håll; egen vinning, och jag har väl en ganska kristen inställning till det.
Sen kanske jag har fått en helt snedvriden bild av det hela.
Magi kanske praktiseras i de högre nivåerna av kabbalan, och kan vara av god art?
Förklara gärna hur.


Så Crowley kan man kalla för ljusmagiker? (Han är självklart den enda som är tillräckligt mainstream för att jag ska ha hört talas om honom).
Hans filosofi, Thelema, verkar extremt egoistisk. Gör "vad som krävs" för att nå din sanna viljas mål.
Han borde väl kallas för neutral, eller ego-magiker ungefär?

Vad kännetecknar ljus respektive mörkermagi?

Den vanligaste bilden, vilken är den jag alltid haft är väl ljusmagi - goda gärningar, och mörkermagi - onda, handlingar för att skada.
Därav frågan om Crowley.

Jag har förmodligen fått en del saker om bakfoten. Tacksam för rättelser!

Mvh ut


EDIT:

Jag läste igenom den här:

http://gyllenegryningen.blogspot.com...liffotisk.html

Min bild av magi är inte riktigt lika sagoinfluerad nu.

Allt får dock stå kvar, och jag vill gärna ha svar på frågorna angående kabbalan.

Själv skulle jag personligen också klassa Crowley som en neutral magiker.
Dvs varken god eller ond.
Allt han gjorde i magiskt arbete var för att gynna sig själv.
Så ditt uttryck "ego-magiker" är faktiskt en ganska passande beskrivning av honom.
Crowley använde sig av en mängd olika praktiska traditionella system, och anpassade dem för att passa in i sin egen filosofi.
Som exempel kan ju nämnas tarot, där han gjorde en del kritiserade förändringar i Stora Arkanan, och även applicerade andra attributer till symboliken i sin Thoth-kortlek än de som de traditionella kortlekarna nyttjade.
Dessa förändringar av ett beprövat system - som av många traditionalistiska ockultister anses inte behöver vidareutvecklas - skapade givetvis turbulens och diskussion inom de ockulta kretsarna.
Men just att skapa turbulens var ju lite av Crowley:s kännetecken och livskall som den excentriker han var.

...

Det som kännetecknar ljus-, respektive mörk magi är att mörkmagikern strävar efter att bli sin egen gud, medan ljusmagikern strävar efter att komma i kontakt med den gudomlighet som redan finns.
Detta är förstås en väldigt förenklad förklaring, men oavsett så är det respektive vägs slutmål.

...

Angående kabbalans natur så måste man skilja på den traditionella grekisk/judiska-kabbalan och den kabbala som är anpassad för mysterietraditionerna.
Vanligtvis så brukar de lärda inom ämnet skilja på dessa båda naturer genom att kalla den magi-inspirerade kabbalan för "Qabalah".
Förutom dessa två varianter så finns det även den kristen kabbalan som är inriktad mot kristendomens läror.
Som kuriosa kan nämnas att det även finns en variant av kabbala som praktiseras tillsammans med run-magi, och som utvecklades av den svenska 1500-talsmystikern och runologen Johannes Bureus.

Sedan så måste man även definiera vilken form av kabbala man talar om.
Det finns praktisk kabbala och teoretisk kabbala.
Den praktiska kabbalan är - som namnet avslöjar - mer inriktad mot meditativa övningar och även ritualer.
Den teoretiska kabbalan är helt och hållet inriktad mot studier av & kontemplation över de heliga skrifterna och tolkningar av dessa ur ett kabbalistiskt perspektiv.
Den teoretiska kabbalan är således en djupare form av gnosticism än den praktiska varianten, även om givetvis kabbalan som helhet är gnostisk i sin natur.

...

Jag skulle faktiskt rekommendera dig att försöka få tag på Thomas Karlssons bok "Kabbala, Kliffot Och Den Goetiska Magin" (ISBN: 91-974102-2-5).
Thomas beskriver mycket pedagogiskt och bra både den traditionella kabbalan och den kliffotiska.
Han tar även upp historiken kring kabbala och definierar dess olika riktningar.
Det bör dock tilläggas att Thomas lägger tonvikten vid den kliffotiska kabbalan, då han ju är praktiserande mörkmagiker och grundare av Dragon Rogue.
Men oavsett detta så är det en mycket välskriven introduktionskälla till kabbala; kanske den bästa som går att få tag på skriven på svenska.

Givetvis så kommer det förr eller senare bli ofrånkomligt att du lägger beslag på böcker i ämnet skrivna engelska författare, och Symbolisten gav en mycket bra lista på sådana.
Jag skulle vilja rekommendera följande två böcker som har gett mig väldigt mycket:

A Practical Guide to Quabalistic Symbolism (Gareth Knight, ISBN 1-57863-247-1)
The Shining Paths (Dolores Ashcroft-Nowicki, ISBN 1-870450-30-2)

Dessa två verk hänger lite ihop.
Gareth Knight:s bok är en väldigt djup och komplett teoretisk beskrivning av Qabalah:n och dess symbolik med en stark anknytning till Tarot.
Dolores bok beskriver de 22 stigarna på Livets Träd ur ett visualiserings-, och praktiskt meditationsperspektiv.

[quote=Rymdpsykologen]
Jo, praktisk kabbala=magi. Men det har varit lite kontroversiellt inom judiska kretsar, ex kabbalister som Abulafia varnade för det.
ceremoniell magi använder sig av den judisk-kristna kabbalan som är en utveckling ur den judiska kabbalan.

Enklast är att se kabbalan som en karta (Livets Träd) eller ett arkiv över gudomens olika aspekter. Varje sefirot är som en kategori med under kategorier där man kan samla olika mytologier. Ex Tiphareth (Sol) kan rymma såväl Re, Apollon, Jesus Kristus, Oden, Helios, Mithra.
Samma sak med stigarna som förbinder varje sefirot.
Mörker magi fokuserar på Sithra Ahra (Livets Träds skuggsida) medan ljusmagiker fokuserar på dess ljusa balanserade framsida.

Ceremoniell Magi ser jag personligen (och det gör andra ceremoniella magiker också) snarare som en form av mystik, dvs praktiska metoder att nå kontakt med gudomen. Iom att allt ses som gudomligt (om än i mindre koncentrerad form) så finns det ingen egentlig moralisk motsättning mellan att vara kristen och ockultist. Många av de ljusmagiska systemen är starkt influerade av kristen mystik, ex Aurum Solis och Golden Dawn.
Aurum Solis och dess systerorden Astrum Sophiae är östkyrkligt/bysantiskt influerade medan Golden Dawn/rosenkorsarna är mer västkyrkligt influerade.

Men det där är ju en HHV-definition. Naturligtvis kommer YHVH:s tjänare att säga att inget kan existera utanför Ain. Ain representerar ju de skapades oförmåga att till fullo förstå skaparen.

Men om allt detta är en lögn, och skaparen - YHVH - är en demiurg, så finns det ju något högre, något ursprungligt som YHVH inte skapat. Inom gnosticismen så var det ju Sophia som skapade demiurgen, till exempel.

Ja, precis. Förstår dock inte vart denna idé om en skiljd skapargud ska ha uppstått från. Är det mest en förklaring på teodicéproblemet?

Vad jag har förstått från VHV-definitioner betraktar även dessa Ain som det yttersta Intet - det som förelåg skapelsen. Härifrån ska sedan YHWH brutit sig loss och skapat hejvilt.

Personligen så anser jag att allt detta är en tjock konceptjungel, och kanske inte mycket mer. Beskrivningen av ett yttersta Intet/en nollpunkt innan skapelsen är något vi finner i väldigt många traditioner. Personligen är jag av åsikten att allt fortfarande är tomt, och denna värld är inte ens verklig - en dröm som råkat misstas för verklighet. Utan separata individer är allt fortfarande ett och samma - utan Jaget existerar bara en. När medvetandet uppstår och världen träder fram är det något som betraktar detta, likväl som något betraktat frånvaron av medvetande. Detta är enligt mig vad som bör menas med Ain - det Absoluta och den enda konstanten. För när allt kommer till kritan: vem är det egentligen som ogillar sin livssituation och skyller på en lymmel till skapargud? Den separata individen, som förmodligen inte är verklig/konstant eftersom många människor har upplevt bortfallet av ett Jag. Vad är då bortom detta?

Hur fungerar det att arbeta med detta system parallellt med exempelvis den indiska tantran? (vamachara)

Fet tråd. Läser T Karlssons nu. Finns pdf att tanka. Hjärnblåsande och outtömligt ämne men tror jag kör höger.