Citat:
Ursprungligen postat av
WilleGarvin
Du har inte lust att utveckla varför du anser att atmosfärisk refraktion är bluff?
Enligt mig är det självklart att refraktion finns. Vi vet att atmosfären har högst densitet vid marken för att därefter successivt avta - vi vet alltså att atmosfärens brytningsindex är högre vid marken än några hundra meter upp. Vilket i sin tur leder till att ljuset bryts ned mot marken.
Exakt vad är det du inte köper i ovan resonemang? Tror du inte att densiteten är som högst vid marken eller tror du inte att högre brytningsindex innebär större brytning?
Varför anser du att refraktion är den dålig förklaring? Hur kan en hypotes att ljuset böjs nedåt vara en dålig förklaring till att vi ser längre? Jag förstår faktiskt inte ditt resonemang så du behöver förtydliga.
Rent konkret så finns det ett kristallklart fotografi på Chicagos skyline, som är taget från andra sidan Lake Michigan. Alltså på ett avstånd som är för långt för att det skulle vara synligt, eftersom det borde vara dolt bakom klotkrökningen.
Då hävdar meteorologerna att Chicago är synligt pga atmosfäriska orsaker som orsakar en sk "mirage".
Det menar jag är intellektuellt oärligt, eftersom sk hägringar pga atmosfäriska störningar aldrig bildar skarpa och distrorsionsfria bilder.
Men då blir det väl samma svar som vanligt från dig. "Nej bilden är såklart inte distorsionsfri, det är bara för obildade ögon som det kan se så ut."
Ungefär som att "månen är gul fast den ser vit ut". Och "stjärnhimlen är inte alls fixerad, det är bara det att den morphar sig så långsamt att vi människor inte kan uppfatta det." Eller "polstjärnan är inte alls fixerad ovanför nordpolen, det bara ser så ut".
Vilket blir lite tröttsamt, och i mitt tycke inte så värst övertygande.