Abortens filosofi

Som Stephen Toulmin påpekat finns det starka skäl att återuppta renässansens verklighetsnära filosofiideal och börja studera konkreta frågor (kasuistik!) till omväxling mot de grandiosa abstraktioner som präglat de senaste århundradenas filosofi. Filosofin är så att säga den överordnade intellektuella disciplinen, som bör komma till användning för att reda ut begreppen i vår alltmer förvirrade och tilltrasslade tillvaro. Härvidlag ser jag ingen mer anglägen fråga än abortfrågan, som under en längre tid varit föremål för en intellektuell och moraliskt fullkomligt genomkorrumperad allmön diskurs. Jag planerar en längre uppsats, som jag sedermera kommer att skicka runt till landets filosofiska institutioner (jag är själv grundligt universitetsutbildad i ämnet och har i årtionden bedrivit självstudier). Som en sjösättning drar jag här i upplistad och koncis form några aspekter.

1. När börjar livet? Själv noterar jag gång på gång att människor genomgående fullkomligt oreflekterat förlägger denna tidpunkt till konceptionen - så länge det INTE handlar om abort! Men så fort det handlar om abort blir det strax annat ljud i skällan, och de mest sinnesförvirrade idéer kommer fram.

2. En del ärthjärnor säger att då får man inte onanera heller. Men spermier är inte människor. En spermie är inte medlem av släktet homo sapiens. En zygot är däremot medlem av släktet homo sapiens. Hela det genetiska programmet och dettas utveckling finns där. Snilleblixt!

3. Vad man aborterar är bara "cellklumpar". - Jaha? - "Älskling, jag är med barn!" - "Cellklump!"

4. Foster är bara potentiella människor. - Det argumentet är direkt virrigt. Foster är manifesta människor. Om vi definierar det som ligger i framtiden som potentialitet, ja då är vi ju alla bara potentiella och kan saklöst avlivas, tralala! - Som värdefull framtid får man definiera den utveckling man strävar att skydda och bevara, och då är ett foster precis lika mycket manifest människa som vem som helst, det är ingen skillnad alls. Snilleblixt 2!

5. Foster lever inte självständigt utan "parasiterar" på kvinnokroppen, vars rätt därför väger tyngre. Detta är förstås alldeles riktigt; det är bara det att fostret i allmänhet inte handlat där genom en slump utan genom kvinnans fria handlande som hon har att ta ansvar för. (Undantagsfallet våldtäkt är bara alltför självklart.)

Det är sannerligen hög tid att dika ut det intellektuella och moraliska träsk abortförespråkarna skapat. Den politiska slutsatsen är inte given på förhand; men det får förbanne mig lov att vara NÅGON djävla ordning på en människohjärna; det duger inte med en "cellklump".

Frågan är å andra sidan INTE så enkel som många abortmotståndare vill göra den till. Och här vill jag anföra två kraftigt modererande aspekter.

1. Människolivets värde är inte absolut. Vi satsar inte hur mycket som helst för att förhindra dödsolyckor. Vi blir mindre villiga att göra uppoffringar ju större avstånd vi på olika sätt har till offret, och så måste det också vara. Till ett nykoncipierat foster har man på motsvarande sätt en emotionell distans som avspeglar sig det förhållandet att missfall orsakar långt mindre sorg än det vi i vardagslag kallar dödsfall. Denna omständighet kan man inte förbise med mindre man riskerar försätta sig i motsägelsefulla ställningstaganden på alla möjliga sätt.

2. Man måste respektera förhållandet att graviditet faktiskt ÄR en katastrof för många kvinnor; inte fan gör de illegal abort för höga nöjes skull heller! De drivs härtill av svåra omständigheter, fattigdom, bristande välfärd, m m. Menar man allvar med sitt abortmotstånd är man i anständighetens och meningsfullhetens namn förpliktad att skapa ett bättre samhälle; annars är det bara skitprat och hyckleri alltihop.

Återigen: den här diskussionen har bara alltför länge överlåtits till moraliskt och intellektuellt samvetslöst åsneskriande från alla möjliga håll. Med en annan bild är det sannerligen är hög tid för utrensning av åtskilligt ogräs!

Bra att fa lasa ett vettigt inlagg om abort, men jag tvivlar pa att du kan lyckas fa nagon av abortforesprakarna att ens reflektera over sakerna du skriver.

Nej, de brukar vara fullkomligt oemottagliga för argument, men så skämmer de samtidigt ut sig inför majoriteten, och det är den jag riktar mig till i första hand.

Man skall vara opartisk som filosof. De radikala abortmotståndarna är moraliskt och intellektuellt förpliktade ANTINGEN att påbjuda massiva ekonomiska resurser till förhindrande av spontanaborter / missfall ELLER medge aborträtt inom den inledningsfas av graviditeten varunder spontanabort är vanligt förekommande samt medför mild sorgereaktion.

Detta skarpa argument är jag skyldig

http://louisep.com/node/1469#comment-24112

En blogg av kvalitet "höga berg och djupa dalar".

Spelar tidpunkten det diffusa "livets" startpunkt någon roll för den icke-troende?


Visst är det inkonsekvent, men ur en hedonistisk synvinkel mår ingen bättre av att vi humaniserar det vi just ska "döda".


Självklart är foster människor. Foster är däremot inte subjekt som omfattas av våra kollektivt egoistiska lagar av praktiska skäl. Jag kan hålla med om att en hel del människor har en hållning där de värderar liv som något heligt och drar en gräns vid 20 veckor eller födsel. Hyckleri, då allt liv antingen heligt eller inte.


Du pratar en del om moraliskt och filosofisk inkonsekvens. Min givna följdfråga blir om all filosofisk och moralisk konsekvens verkligen är av godo?
Varför ska den icke-troende hålla sig till en moralisk konsekvent hållning om detta får personen att må dåligt?

Din argumentation håller om man pratar personer om icke-värdenihilistiska. Men du ska inte tro att du någonsin kan övertyga en troende med logisk bevisföring under premisser de inte går med på.

livet börjar när det blir självmedvetet. något som inte kan känna/uppleva har inget existensberättigande.
i praktiken borde man alltså även ha rätt att döda väldigt unga spädbarn. dock så krävs det att dessa bebisar saknar föräldrar, anhöriga eller överhuvudtaget någon medveten person som står i förhållande till dem (vilket i princip kräver en ensam, ensamstående mamma som dör i barnsäng), alternativt att alla som står i relation till spädbarnet vill att det ska dö.

"Icke-troende"? Manniskor som inte tror att det finns liv?

Vilket skitsnack. Lever inte djur kanske? Lever inte spadbarn?

Varfor inte det, om man far fraga?

I sa fall ar det ratt att doda vem man vill.

Syftar på människor som inte tror på absoluta objektiva värden, exempelvis människovärdet.


Citerar du någon annan?


Som jag beskrev ovan är det varken rätt eller fel att döda någon. Det är enbart en handling. De subjektiva värden du/jag tillskriver handlingen säger ingenting om dess egentliga värde.

OK


Jepp, kolla inlagget mellan vara.

jo, självklart. men jag trodde här vi pratade om liv med ett intrinsikalt värde värde. (till exempel växter, bakterier och virus är ju också levande men knappast relevant i en abortdebatt) dessutom är jag fullkomligt övertygad om att de flesta däggdjur är medvetna och har en egen vilja, så inte ens om vi tolkar mitt påstående bokstavligt blir din slutsats fullt korrekt. och som jag skrev lite längre ner anser jag det inte vara fel (utifrån givna förutsättningar) att döda spädbarn.


därför att om allt är likgiltigt spelar det heller ingen roll vad som händer. du kan ju knappast påstå att det är fel (utifrån ett moraliskt perspektiv) att tex sparka på en sten?!


nej, man har rätt att döda allt levande som inte är medvetet och som saknar förmågan att uppleva; växter, spädbarn, bakterier, virus, svampar, maskar osv osv. hur kan du dra slutsatsen att man isåfall kan döda vem som helst? att döda något som inte kan känna (en morot) är inte det samma som att döda något som kan känna smärta, har önskningar om framtiden, relationer till individer den bryr sig om osv...

Och var ska vi dra gransen for nar en manniska ar medveten eller har formagan att uppleva?

Eftersom det inte logiskt gar att dra nagon annan grans an befruktningen ar jag mot abort.

om en människa inte är medveten om vare sig själv eller sin omvärd, inte har vare sig önskningar eller viljor - eller på något annat sätt skiljer sig från en levande köttklump (eller morot) så är det inte fel att döda denna klump. (dvs om inte någon, förälder eller annan närstående, har emetionella band till detta liv, läs: liv i biologisk mening, inte i meningen moraliskt signifikant individ).
därför är jag för abort, samt i princip även dödandet av spädbarn (men då det här blir svårt att dra en gräns mellan då det bara är ett liv och då det blir ett medvetet liv kan man för enkelhetens skull dra gränsen vid själva förlossningen) och hjärndöda, komaserade människor (här blir det de anhöriga som får ta beslutet, finns inga anhöriga och inget hopp om rehablitering anser jag att man borde döda personen, eller kanske före detta personen, i fråga).

du menar alltså att man har begått en lika moraliskt förkastlig handling om man på artificiell väg insiminerar ett ägg men en spermie och sen förstör provet som om man skulle skjuta en ensamstående trebarnsmor i huvudet? i båda fallen rör det sig om, i din definitionsvärd, om likvärdiga mord..