Werner Vögeli har avlidit

Var
Dessvärre har även den gode Wedholm lämnat oss.

Han och hans generation drog upp oss från ett moras av skitmat. Jag minns att mina föräldrar försökte laga Vögelikäk. Och alla deras vänner och släktingar. Sen såg jag honom på TV när han stod i Sarek och lagade mat till kungen på ett trangiakök, nån ren med hjortron och vad det var. Verkade jävligt smarrigt. Respekt!

1. Det är det ingen som bestrider. Det jag sade var att jag personligen med tanke på vad jag läst av honom och sett på TV har svårt att se hans storhet.

Enligt min åsikt så har det alltid varit mycket hype över W. Vögeli. Precis samma hype som du själv ger uttryck för, Golonka.

Vögeli var väldigt glad i uppmärksamhet. Det är ganska uppenbart när man ibland har läst hans uttalanden och iakttagit hans otaliga försök att synas i media på den tiden då hans hälsa var i ordning.

2. Den här jämförelsen är inte logisk. Kokkonsten går inte att likna med sport eller teknik. Snarare med konst. Skulle du vilja påstå att en sådan som Rembrandt var sämre än dagens målare eftersom utvecklingen ju har gått framåt?

3. Varför?

4. Återigen, jag har personligen svårt att se det. Kan du ge några konkreta exempel på matbehandling eller eller udda kombinationer där han har banat nya vägar?

Avslutningsvis. Jag påstår inte att han var en dålig kock. Jag säger att han enligt min åsikt var endast en av många bra kockar som visste att utnyttja det nya mediet "TV". Han var väldigt duktig på att göra bra propaganda för sig själv, oavsett om det var i fransk, svensk eller schweizisk television eller tidningar.

~Paul~

Visst var han som sagt en väldigt duktig kock, men jag håller med dePaul - har svårt att se honom som innovativ. Vad jag vet var han en traditionalist av "det gamla gardet" som inte tog ut svängarna alltför mycket i sina rätter.

WORD!

Du får gärna argumentera lite hårdare På vilka grunder vill du ge Golonka rätt i allt han säger?

~Paul~

Det är också min högst personliga uppfattning.

~Paul~

Kan väl stämma... men det gamla gardet FANNS inte innan han och Wretman och den ligan kom hit. Svenskarna åt jävligt dåligt till och med på krogen. Så respekt åt stofilerna. Dom förnyade det svenska köket en gång, man kan väl inte begära att samma gubbar ska göra det en gång till?

Alltså det jag reagerar mot är att man framhäver en schweizisk kock som har till stora delar en internationell karriär bakom sig, gör honom typiskt svensk och tillskriver honom upptäckter och innovationer inom just det svenska köket. "Innovationer" som i så fall var på hans storhetstid internationella och inte specifikt unika för Sverige eller för den delen i andra länder.

~Paul~

Verner Wögeli, Bengt Wedholm, Tore Wretman, Cattelin och Carl Butler lärde svenskarna att uppskatta och att laga god mat. Starkt influerade av det klassiska franska köket, plockade man fram de unika råvarorna och sammanlänkade dessa med traditionell husmanskost och gick bortom det som var etablerat. Jag är uppvuxen på 60-talet och jag minns när Wretman och Vögeli slog igenom i stugorna och bokstavligen LÄRDE folket att laga mat och dricka vin. Mina egna föräldrar öppnade en helt ny värld för umgänge och social samvaro. Det kanske är svårt att förstå för er yngre som växt upp med mediala stjärnkockar, gourmetkrogar och glättiga tidskrifter om mat och vin, men före dessa herrars gärning var Sverige ett culinariskt rövhål upplyst av enstaka restaurantörer och en handfull duktiga kockar och kokerskor. Just yrket KOCK är intressant. Det var ett fyllejobb för oduglingar när jag var ung. Ofta var det alkade tyskar eller gamla fartygskockar som regerade i köket i någonform av spritindränkt vansinne. Somliga var duktiga hantverkare, men många var bara fyllskallar.

Vad konst beträffar så var Rembrandt DEFINITIVT en större konstnär än.... i stort sett vem fan du vill under 1900-talet och framåt!

Det räcker att kolla vilka kokböcker våra föräldrar har, förutsatt att dom inte är helt unga. Carl Butler, Wretman och Wögeli. Och att alla i min generation som hade matintresserade föräldrar kommer ihåg identiska festmåltider. "Mat och minnen", är det Butler eller Wretman?

Jag tror kanske att det börjar bli på sin plats att jag preciserar lite närmare vad jag menar.

Det är mycket riktigt så att när Vögeli var verksam i Schweiz så var det svenska köket kanske inte mycket att hurra för.

Vögeli jobbade i sitt hemland i ett typiskt kök i en mindre restaurang som kock. Han var inte mer än så. Hans matintresse härstammande från hans mor och mormor. Efter ett tag insåg han att hans karriär inte skulle gå framåt i sitt hemland eftersom det fanns en uppsjö unga kockar som var minst lika duktiga som han själv.

Han flyttade runt lite för att slutligen hamna i Sverige, mycket pga att han träffade sin blivande fru här. 50 talet var precis rätt tidpunkt att hamna här. Man började med TV sändningar och matintresset växte sig större och större uppmuntrat av diverse TV-program.

Det här var själva grogrunden för Vögelis succé. Han kom i exakt rätt ögonblick med exakt rätt typ av matlagning (som inte var speciellt märkvärdig i hans eget hemland) och till råga på allt så lyckades han tack vare sin mediala förmåga att synas i massmedia. Han hamnade på diverse stjärnkrogar och lyckan var självskriven.

Återigen, jag vill inte förta från Vögelis kunskap och skicklighet som kock men för den på den tiden underutvecklade svenska köket så var han som mannen från Mars. Men mätt med mellaneuropeska ögon så anser jag och många med mig att han inte var speciellt märkvärdig.

Jag måste dock erkänna att han blev bättre och bättre, mycket pga att han lyckades blanda sin typiskt mellaneuropeiska matlagning med den genuint svenska. Men cross-over är inget nytt under solen. Det har europeiska kockar sysslat med långt innan Vögeli. Han har helt enkelt kopierat deras nyckel till framgång till svenska förhållanden. Men så otroligt innovativa recept anser jag likväl inte att han stod för.

Återigen, allt är min personliga uppfattning och inget vetenskapligt arbete.

~Paul~