Varför är grafitti så fult

Kreativiteten bara flödar ut!

Kreativt o slå sönder grejjer? Sen när? ^^

http://img165.imageshack.us/img165/7031/nugbu0.jpg

http://img166.imageshack.us/img166/4852/pikeie7.jpg

Kolla in dem du, DET är kreativt.

Vi spelade musik när vi ville vara kreativa.
Jag klottrade också på den tiden. Anarkistiska slagord med vit färg mot mörk bakgrund. Tydligt och snyggt.
Ni har ju inte ens något budskap, bara egotrippade tags som ser ut som en cp skadad försökt skriva sitt namn.
Sharp up kids! Ni får ju ingen respekt om ni gör sån skit ni gör.

Vi har alla olika sätt att uttrycka våran kreativitet på. Du har föresten inte tänkt på att det kanske inte är din respekt som folk är intresserade av.

Blir lite OT nu. Men du gick runt och skrev saker som du själv inte hade hittat på eller ens trodde/tror på med vit färg och pensel och tycker det är snyggt. Medans du tycker att dagens klottrare inte gör snygga saker eller är så värst kreativa?
Men att klinka på en gurra är riktigt kreativt för det har ju folk inte gjort förut. Men det är lugnt jag respekterar dig

Jag har aldrig påstått att slagord är en konstnärlig yttring.

Förstå mig rätt. jag har inget emot klottrare som företeelse.
Jag vet att ni är tekniskt skickliga och har en konstnärlig begåvning.
Jag förstår även att det inte är respekt eller ni vill ha, eller att ni är ute efter att underhålla allmänheten. Ni är "rebeller" Visst.
Det är bara så tråååååååkigt att det är samma samma samma hela tiden.
Naivistisk typografi i barnsliga färger. Särskilt dessa tags. Vad är grejen med de?
"Rebels without a clue"

Jag skulle, trots allt, vilja tacka dej litegrann. Du är i stort sett den enda "graffitimotsåndaren" som faktiskt vill föra en seriös diskussion i stället för "Jag hatar alla klottrare, jag ska slå in skallen på dem"-attityden (se Gammal Hårdrockare).
I viss mån håller jag faktiskt med dej. Det finns mycket fanstasilös skit, men precis som med allt annat så är vissa jävligt bra medan andra inte är lika duktiga.
Och jag kan tänka mej att för folk som inte är insatta så ser graffitin likadan ut nu som den gjorde for 20 år sen, men så är det väl alltid. Jag tycker att all dansbandsmusik låter likadant, jag kan inte skilja på alla Picassos målningar och jag tycker alla kinerser är likadana (obs. ingen diss mot kineser)

Det är ganska stor skillnad, men ändå inte typ Precis som med de flesta konstformer så är det svårt att skilja en "intern stil" från en annan, om man inte är insatt. Många tags ser väldigt lika ut, men de flesta skiljer sig åt tillräckligt mycket för att det ska variera (enligt mig) fast självklart är det kul att se saker som sticker ut som fan. (http://www.deviantart.com/deviation/49905365/)

http://www.aerosolplanet.com/BOOKSOVERGROUND.jpg

Där har vi ändå en fin bild över hur olika tags kan vara. Det finns ju definitivt en stor skillnad.

Hursomhelst så tycker jag att tags är skitmysigt. Graffstilar förändras både internationellt och lokalt, det gället bara att hålla ögonen öppna och se sig omkring :P

Eller, om det trots allt inte lever upp till dina förväntningar, så köp dig ett par burkar och gör det du tycker att nån annan borde ha gjort innan! Du verkar ju inte vara the average surgubbe som nån sa :P

Peace.

Om jag var grafittist (eller vad det heter) skulle jag måla fraktala mönster.
Gärna på Globen

Graffiti är en konstform man måste vara insatt i för att förstå.
Det ser för många ut som lite humbug, lite pilar och saker som sticker och spretar. Men för någon som förstår och lärt sig uppskatta det ser man allting bakom. Många konstformer såhär. En svår vektoranalys i matte är för den oinvigda samma humbug som en omständigt utförd integral. Någon som däremot förstår matte sätter sig inte och pekar och säger "vad är meningen med alla dessa siffror?!".

Tittar du på graffiti för 20 år sedan och idag så ser den invigda direkt skillnaden, förutom om någon snubbe verkligen går in för att köra retro. Kollar du på olika länder och förhållanden med ordningsmakter i olika städer ser stilarna olika. Olika platser ger olika stilar, det är inte alls bara naivt utförda bokstäver utan så mycket mer. Kulturen växer upp och förändras efter hur övriga kulturen på platsen ser ut - det tar sin egen utveckling och detta är en av de absolut intressantaste och varierande aspekterna med graffiti.

Ditt iaktagande är vanligt utifrån. Jag kan säga samma sak om många saker, många sorters musik är för mig ett jävla humbug. Jazz-onani förstår jag mig inte alls på, men jag går inte fram till en jazzmusiker och säger till honom att sluta mata ur sig fjantiga improvisationer som inte ger mig ett piss - jag står bara brevid och konstaterar att jag inte uppskattar den konstnärliga yttringen.

Att hoppa på graffi för dess utförande som står helt i strid med äganderätten förstår jag, men attackera det för det stilistiska pråket är bara tramsigt. Det är bara att inse att man inte kan komunicera med alla bildspråk och acceptera det och själv undvika dem. Skönheten ligger ju i betraktarens ögon snarare än massans bedömning.

Sant. Jazzonani och dansbandsmusik är inget för oinvigda.
Bara för inskränkta. Ingen stor utveckling.
Jag menar att genren i sig borde utvecklas med fler uttryckssätt.
Nu uppfattar jag det mest som en tekniksport.

Graffitin har tagit många steg, kolla t.ex post-graffiti som stenciler, klistermärken o.sv. Det är inte graffiti utan en ren sidogren och har ofta mycket mer av ett budskap. (Tyvär ofta bara något fjantigt kvasibudskap men ändå).

Graffitin utvecklas väl annars i den takt som graffitin kan utvecklas. Betänk att tiden du har för att göra en målning har minskat radikalt på många platser och att det handlar om en mycket tidsbegränsad konstform med väldigt tighta ramar. Det vackra är väl kanske att kunna göra något grymt innom graffitins alla ramar och tänja på gränserna.

Du har inte 20 timmar i en atilje utan några sekunder eller 30-minuter och en stor yta att fylla. Graffitin har en ganska begränsad yta och därför alltså en långsamare utveckling. Typsnitten är väl helt enkelt så att det finns väldigt, väldigt många olika typsnitt. Men man vill hålla en viss kontakt med det gamla och det känns estetiskt fördelaktigt att använda sig av lite klassiska influenser. Att du inte ser old-english inspererad graffiti i så stor utstreckning, eller annan typ av formgivar-typografi-onani är helt enkelt för att grunden och källorna ser helt olika ut.

Tittar man tillbaka till rötterna så har det hänt mycket och många sidogrenar har hoppat av, men grundidén är ändå väldigt lik. Precis som i annan kultur. "Getting up your name". Där har du det - 29 bokstäver eller ett väldigt klart bildspråk.

Men titta gärna på såkallad postgraffiti. Det är en form av graffiti men med ändrade uttrycksätt, nya möjligheter och andra ramar. Allt ifrån att skapa bokstäver med träplankor, sätta upp klistermärken, spraya upp färdigskurna stenciler på en husvägg till att bygga ett hus på en kulle och hänga t-shirts med sitt tag-namn på. Det är bara att då uppfattar man det inte riktigt som graffiti och det går obemärkt förbi.

"Varför har det inte hänt så mycket med bluesen på 50 år? Titta på rockmusiken - där händer det hela tiden nya saker". Lite samma tanke, tillslut växer de nya förgreningarna nästan av trädet och blir egna små träd för sig själva - men grunden är densamma och utvecklingen av det nya fortsätter. Problemet är väl att avgöra när det lämnar graffiti och blir något annat - behåller du tanken enbart tags och målningar så är det klart utvecklingen inte springer iväg eftersom det är precis samma grundtanke och därför utvecklas enbart inom sina egna snäva ramar.

Sorry jag är rätt trött och seg - lite upprepningar eller felaktiga formuleringar kan vara kvar. Låt gå till imorgon .