Dejta två/flera personer samtidigt. Är det ok?

Det var ett tag sedan jag var ute på marknaden och idag tycker jag att det låter riktigt kul och oskyldigt att träffa flera samtidigt. Det gjorde jag också och visst var det roligt och spännande. Men, om jag bara tänker efter lite så kommer jag ihåg den ständiga ångesten. Hela spelet när man kom till krogen och såg flera av de man träffade samtidigt och i värsta fall pratade de med varandra. Helt plötsligt närmar de sig tillsammans och ingen av de vet om att jag umgås med båda. Herr Ågren slår till hårt på en gång.
Mitt råd är därför att försöka inrikta sig på en i taget, det är nog bäst både för en själv och de man träffar.
(Tiderna kanske har ändrats och då faller mitt råd platt till marken)

Jag gjorde bara någon slags gränsdragning var gränsen "dejt" för mig är just mer än en kram. Jag kramar ju mina vänner när jag fikar eller umgås med dem.(både killkompisar och tjejkompisar.)

Klart det kan vara en riktig dejt ändå.

Det låter lite småjobbigt.. Fast som någon sa: så länge man säger som det är..
Men orka engagera sig..! Räcker med en åt gången, för mig. Men så är väl inte min simultantkapacitet som den borde.

Diskussionen får mig att undra en sak. Kan man vara otrogen mot någon man inte är tillsammans med? Om man har kul/dejtar/har sex med en person vid ett flertal tillfällen, samtidigt som man har sex med en annan, är det då otrohet, trots att man inte diskuterat med person 1 vilken slags relation man egentligen har med varandra?

Frågan är ju personlig, därför vill jag ha personliga svar för att se vad folk tycker generellt.

Otrogen är man väl inte om man inte "lovat trohet" vilket man gör först när man blir ett "par".

Däremot känns det rätt svinigt. Speciellt när/om det är känslor inblandade.

EDIT (OnT)
Jag tycker att det är självklart att man kan träffa två tjejer samtidigt så länge det inte handlar om en relation. Hur långt man går får väl var och en avgöra, för mig är hångel ett ganska tydligt tecken på att det är dags att välja. Beror såklart på alla inblandades känslor osv.

Jag märker snabbt om det är någon jag gillar, men inte om det är någon jag vill vara mer seriös med. Det är så många egenskaper som måste passa.

För min egen del så skulle jag känna mig otrogen redan innan vi var ett par. Men sån är jag. Känns ju "nästan" som otrohet enligt mina värderingar att bara dejta två pers samtidigt. Men bara nästan, det är okej men det känns ovant när man kommer från ett långt förhållande.



Känner igen mig. Jag träffar två st tjejer nu och trivs otroligt med båda och har jättekul. Helt fantastiska båda två. Både visar intresse tillbaka, Men om det är något mer än så med någon av dom kan jag inte säga. Så svårt att sätta fingret på vad man ska känna????

När jag träffade min förra sambo klickade det inte alls i början men jag blev otroligt kär efter 1år kanske. Var som mest kär efter 5år precis några månader innan hon gjorde slut

En mycket personlig fråga absolut.

Otrogen mot en person man inte är tillsammans med? Formellt, nej tänker jag. Men jag skulle aldrig ha gjort det. Tycker att dessa frågor ofta blir något "tekniskt" i mångas ögon, där jag själv tycker att det är en enbart känslomässig fråga. Otrohet är kanske svårt att platsa det som, men genuint respektlöst som jag ser det. Och i mina ögon något som inte känns vuxet eller seriöst (på någo sätt). Ja, det är en högst personlig uppfattning!

Otrohet är för mig ett absolut tabu. Respektlöshet gentemot en person man funderar på något seriöst med känns som en klar motsättning. Respektlöshet mot någon som inte vet att man väljer mellan personen och en annan känns lite väl grov. Att för egen del inte kunna bestämma sig känns som att man redan har gjort ett val: ingen av dem. Men jag är jag och har vissa "obotlig romantiker"-delar. Därför faller frågan om "vem ska jag välja" bort redan innan jag skulle a tänkt så. Det enda intressanta i en kärleksrelation är att dessa frågor inte existerar. Annars hade jag hellre låtit bli helt.

Man bör inte hålla på och dejta flera stycken. Det är inte bara grisigt mot dom andra utan det är fan så påfrestande för en själv också. Hur man än vrider och vänder på det så även om man själv inte tycker att det är så märkvärdigt och kanske intalar sig att vi är ju bara kompisar och det har ju inte hänt någonting så kan man vara tämligen övertygad om att minst en av ens dejtingpartners har betydligt mera känslor inblandade...
Man gör helt enkelt inte så.
Jag säger ingenting om det som vanligtvis brukar betecknas som otrohet i förhållanden och äktenskap eftersom det kan finnas så många bakomliggande orsaker och att det inte går att generalisera. Det kan vara allmän brist på ömhet,sex,intressen, osv. som driver en person till sådant, men att hålla på och "provköra" olika killar eller tjejer bara för att man "kan" är inte alls något beteende att sträva efter.

Visst e det ok att dejta flera ....
MEN bara om dessa e medvetna om att de inte e ensamma att gå ut med dig..'
Som med allt annat som rör förhållanden etc
allt e ok bara man kör med öppna kort och ger den andre en chans att välja om den e med på riktlinjerna eller ej...
Har blivit bedragen och lurad men haft turen att möta nån som e ärlig oavsett vad o nu e ja bra mer öppen än förr...

Flera intressanta synpunkter, Bonzo666, Fassbinder och ecca.
Exakt, det är det valet jag har gjort. Jag vill inte ha något "seriöst" med någon av dom, men trivs i deras sällskap och de utbyten vi får av varandra. Däremot kan jag börja hålla med om att det är lite väl grovt...


EDIT: Det här blev långt och kanske inte helt relevant... Behöver inte läsas.
Jag har samma synsätt i grundbotten. När jag växte upp var jag inte särskilt populär, inne eller ansedd som attraktiv på något sätt. Fram tills jag var 20 år. Då fattade märkligt nog en otroligt fin tjej tycke för mig, och det var en vändning. Gick upp för mig att jag kanske inte var så värdelös ändå. Var tillsammans i två år tills kärleken tog slut från min sida, och jag ville se hur det var att vara singel. Under vår tid tillsammans gjorde jag inte så mycket som att flörta med någon annan tjej, det hade tagit mig emot ordentligt.

Nu lever jag plötsligt som en ganska populär kille som inte har några problem med att få fina tjejer. Känns fortfarande skumt! Men mycket roligt.. och så här vill jag fortsätta ha det lång tid framöver, tills dess att jag hittar en enstaka person som jag kan ge all min kärlek. Men fram tills dess vill jag bara ha roligt.

Börjar dock fundera på om det är värt det att dejta flera samtidigt, eftersom det säkert är lätt att man själv får en cynisk syn på mänskliga relationer.

Dating är roligt, särskilt när man går ut med flera. Hela grejen är ju att man ska träffa olika människor och bestämma sig för vad man vill ha. Funkar så länge man inte utvecklar djupare känslor för någon av dem. Tycker inte man har skyldighet att berätta att man inte är "monogam". Knappast så man lovat bort sig bara för man ätit middag ihop några gånger, men det är klart att det blir jobbigt när snubben tänker tvärtom.