Bipolär sjukdom - leva ett normalt liv?!?

Min psykiatiker säger att jag har bipolär sjukdom. Sedan jag fick det beskedet så har jag känt mig allmänt värdelös.

Trots min sjukdom har jag fungerat väl; skött skola och jobb.

Finns det några andra personer här på forumet med bipolär sjukdom? Är ni med i balans?

Fel av din psykiatriker att ge dig en sjukdom. Men det är deras jobb: de måste skapa problem och sjukdomar för människor för annars skulle de inte ha några problem att lösa, så de skulle inte kunna vara psykiatriker.

Jag går aldrig till psykiatriker, "terapi", eller nåt sånt, därför har jag inga bekymmer, sjukdomar eller rädslor.
--
Om någon är sjuk så är det alla de där psykiatrikerna och doktorerna som kallar andra sjuka (den som sa det var det).

Frankelius: Vilken grad av bipolär sjukdom har du? I, II, III...?

Problemet med bipolär sjukdrom och andra syndrom är att de överlappar varandra. Vilka symptom har du? Vilka mediciner har du blivit reckommenderad?

Men snälla någon, ta av foliehatten och kom in i matchen. Att psykiatrikerna skulle vara grunden till människors rädsla var dagens mest skrattretande.

Menar du på fullt allvar att du inte någonsin blir rädd eller har bekymmer? Låter som ett livslångt morfinintag....

Vad gäller din diskussionsteknik måste jag säga att även den förtjänar att hyllas. "Den som sade det han var det" är ett argument som levt i skuggan av vetenskapen alldeles för länge.

Om du har fungerat väl, varför har du då varit hos en psykiatiker?

Ptja varför skulle det vara skrattretande? Var det inte carl rogers som antog att ingen var psykiskt sjuk, bara för att inte skapa uppfyllbara profetior och en stigma mot "psykiskt sjuka".

Skärp dig för fan. Du har inte rätt om något. Bipolär sjukdom (eller manodepressiv sjukdom som den kallades förr) är ärftligt och inget man får av psykiatrikern. Tror du man får cancer av läkare också, eller benbrott?

Kan verka som en lite omogen fråga, men: är det inte jävligt kul att vara manisk? Eller finns det nått som gör upplevelsen plågsam snarare än rolig?

min mamma har bipolär sjukdom, skitjobbigt , men har blivit bättre då hon äter massor med piller, tror jag har fått en släng av det också, har mycket i släkten tyvärr...

De maniska faserna blir om än inte jobbiga under faserna för att folk reagerar negativt ett plågsamt minne efteråt. Inte en clean jämförelse men kanske åt det hållet är att tänka sig väldigt full och hur ens tankemönster på oövervinnlighet etc sätter in. Skillnaden kan dock i de bästa fall vara så att omgivningen faktiskt uppskattar de maniska perioderna.

Du kan ju inte mena att psykiatrikerna ligger bakom allt psykiskt lidande du med? Att mena att en person som drabbats av bipolär sjukdom skulle vara frisk är både kontraproduktivt och korkat. Att man sen inte skall stigmatisera de sjuka är en helt annan femma, vilket inte har särskilt mycket med den kliniska diagnosen att göra.

Jag tror Mengele-anklagelserna har med första inläggets formulering att göra:

1. Frankelius påstår sig vara "i balans", hon har "skött skola och jobb" och "fungerat väl".

2. En psykiatriker säger nu att hon (?) har bipolär sjukdom.

3. Efter att hon (?) fått beskedet känner hon (?) sig allmänt värdelös.

Så om hon nu fungerade så jävla bra känns det ju ganska onödigt att ge henne en diagnos. Lite som att få reda på att man lider av osynlig AIDS.

Skulle det stå nått i stil med "efter att jag i ett maniskt skov försökt döda mina föräldrar och sälja mig själv som sexslav till en Saudiarabisk oljeschejk har jag fått reda på att jag lider av bipolär sjukdom..." vore det ju en annan femma. Nu låter det som att själva diagnosen är problemet.