Det här med Morrissey...

En tråd om Morrissey, underbart.

Det hela handlar för mig iallafall om identifikation. Till skillnad från all kass musik som produceras idag står han för någonting äkta. Man kan verkligen känna igen sig i texterna, och jag kan ärligt säga att jag inte skulle vara som jag är idag om det inte vore för honom. Om det är en bra grej eller inte kan ju diskuteras. Eftersom han är man och följdaktligen skriver låtar ur det perspektivet är det väl ganska givet att fler män tycker om honom. Fler män än kvinnor gillar av samma anledning Bob Dylan, Bruce Springsteen eller Nick Cave.

Det som är såpass speciellt med just Morrissey är ju hans kultstatus som uppnåtts genom alla dess år av fantasiska skivor och fenomenala liveuppträdanden. Den asexualitet/erotik som han utstrålar kan vi ju ta i en diskussion om i en annan tråd. Det går inte att se honom live utan att ryckas med, och bli tagen av musiken. Nu börjar jag komma långt från pudelns kärna, men vafan... Fler killar gillar honom enligt mig beroende på att han är en av de människor som det verkligen går att identifiera sig med.

Angående hans livekapacitet. Ett smakprov.

Det är förövrigt lite spännande att den berömda Julia faktiskt är kvinna. Det slår ju lite hål på min teori, eller så är hon undantaget so bekräftar regeln.

Både metallica och ramones har ju haft massor av fans sen de började lira ju, en trend är väl mer en fluga.

Men det är också den som jag vill diskutera! Tråden ska inte handla om hur bra han är, tråden handlar om denna manskult kring honom, som enligt mig inte finns kring någon annan artist, manlig eller kvinnlig.

Man kan inte vara pretto utan morrissey!

Jag är stort Morrisseyfan (bland mkt annat) men jag tycker att min syrra verkar hålla honom lika högt.

Däremot så är jag nördigare som män brukar vara, men jag skyltar inte med det utåt... klipper ur intervjuer och sånt, köper mer skivor, som min syrra inte orkar hålla på med.

I media tycker jag att jag har sett nästan lika mycket kvinnliga mozfans som män. Nästan... men jag spårar samma fascination faktiskt.

Har inte direkt något eget att tillföra tråden utan vidare utan vill bara tipsa om Fredrik Strages bok Fans där b.la ett Morrissey-fan intervjuas rätt grundligt och visar sin kärlek i ett kapitel, rekommenderas likaså boken i övrigt.

Är inte Morrissey Andres Lokkos största runkobjekt? Jag har för mig att jag har läst artiklar där han mer eller mindre ville starta en ny religion...

Den där generaliseringen håller jag definitivt inte med om...
Har aldrig ens fattat varför man ska göra det heller.
Vi tjejer lyssnar väl på lika musik som killar allt som oftast.Det handlar väl mer om vilka man väljer att hänga med.
Samma med killar som tjejer.

Var för övrigt en god tjejkompis som fick mig att upptäcka Morrissey för flera år sedan...
Att fler killar skulle finnas bland publiken har jag definitivt inte märkt av heller.

När det gäller Morrissey så finns det inga mellanlägen. Antingen så vet man inte vem snubben är eller så vet man allt.

Jag är förvisso fan och har stått och ylat gamla Morrisseydängor med snubben i Weeping Willows på nån efterfest i flera timmar, men jag tillhör inte den skara som tävlar i att vara mest fan. Dom som är fanatiska är lite jobbiga faktiskt. O visst är det lite gay, nästan lika gay som att ha tjej..

Här har du ett filmbevis med Moz och manlig kärlek (grymt klipp och hans bästa låt).
http://www.youtube.com/watch?v=l65dmfEasyA

Morrissey är såklart fantastisk och visst verkar det vara fler män som uppskattar honom. Vad det beror på vet jag inte. Nu var ju detta inte helt topic men är det inte lite skumt att det finns så många som höjer Moz till skyarna men sällan nämner Smiths.
Moz OCH Johnny Marrs gitarr...

Morrissey är inte gud. Jag har lyssnat på honom i alla år utan att läsa in en massa politik eller filosofi. Han är en obotlig romantiker som älskar att uttrycka sig musikaliskt. Räcker inte det?

Fast han är ju väldigt politisk. Meat is murder plattan, han ställde ju in spelningarna i Kananda på grund av att de klubbar sälar och rader som "And if the USA doesn't bomb you, I belive I will see you in far off places" gör det väl ganska svårt att inte läsa in politik?