2007-02-26, 22:20
#1
Jag har lite fungeringar kring nationalistisk media, vad är vad i djungeln egentligen?
Vilka olika tidningar finns det och vart står dom politiskt etc?
Mainstreammedia brukar stämpla det mesta som nazistiskt, vad är sant och vad är falskt?
Folkets Nyheter, Nationellt Motstånd, Nordisk Frihet är dom jag hört talas om.
Sen läste jag den här artikeln som var lite intressant.
http://www.patriot.nu/DÄRFÖR TIGER MASSMEDIA OM MOTSTÅNDSRÖRELSEN
Frågan hur mycket som är propaganda och hur mycket som är sanning?
Onekligen har dom vissa poänger:
"Vem i sina sinnens fulla bruk kan anse att Nationellt Motstånds intervju med Jan Bernhoff, läraren som bevistade förintelsekonferensen i Iran, skulle vara obetydlig och sakna nyhetsvärde? Man tycker, med all reson, att denna intervju kunde förväntas skapa stora rubriker, i stil med ”Förintelseförnekande lärare medverkar i nazisttidning”. Men inte ett ord hördes från medierna. Inte den kortaste notis skrevs."
"Man har likaså tystat ner det faktum att Motståndsrörelsen är i full färd med att överklaga en rättsvidrig dom till Europadomstolen, något som är tämligen unikt och kan leda till att Högsta domstolen drar tillbaka sin, oenigt fällande, dom om hets mot folkgrupp. När Åke Green efter sin anti-homopredikan bara övervägde att ta upp saken till Europadomstolen blev det ett fasligt liv från massmedia, som placerade nyheten på förstasida under flera dagar. Följaktligen borde våra aktivisters överklagan vara av stort nyhetsvärde, inte minst med tanke på medias förkärlek för nyheter berörande så kallade ”nazister” och ”homofobi”. Men likt intervjun med Bernhoff har varenda antydan till reaktion från massmedia uteblivit."
"Trots uppdagandet av att Google News publicerar artiklar från Nationellt Motstånd har massmedia förblivit tysta, sånär som för ett fåtal pc-tidningar. Detta är bara några få fall av många som den senaste tiden helt och hållet tystats ner av massmedia."
Likaså är Nationellt Motstånd det idag absolut främsta nationella nyhetsorganet. Våra fiender vet det och de fruktar detta faktum. De vet att vi genom en ihärdig gatukamp och en frekvent uppdaterad tidning når ut till tusentals svenska män och kvinnor, varje dag. Män och kvinnor som med tiden kan bli mer än bara sympatisörer och tidningsläsare.
Det går inte att förneka att det finns nyhetsvärde i dom exempel dom tar upp ovan, särskilt i intervjun med Jan Bernhoff vilket torde kunna slåss upp på löpsedeln, med lämplig "skandalrubrik"!
Men så har ju inte skett, så då blir man ju lite nyfiken på om Nationellt Motstånd har rätt i att det är en medveten samordnad mörkläggning av nyheter som annars skulle ge Nationellt Motstånd gratispublicitet?
Sen undrar jag om det stämmer att Nationellt Motstånd är den "ledande" nationalistiska/högerextrema tidningen eller hur man nu ska formulera det?
Vad har dom för upplaga? Hur många är det som läser tidningen? ÄR DEN, någon form av reellt hot så tillvida att dess spridning börjar bli ansenlig? Givetvis med den relativa utgångspunkten att tidningar av det här slaget i Sverige är pyttesmå i jämförelse med mainstreamtidningar.
Vilka olika tidningar finns det och vart står dom politiskt etc?
Mainstreammedia brukar stämpla det mesta som nazistiskt, vad är sant och vad är falskt?
Folkets Nyheter, Nationellt Motstånd, Nordisk Frihet är dom jag hört talas om.
Sen läste jag den här artikeln som var lite intressant.
http://www.patriot.nu/DÄRFÖR TIGER MASSMEDIA OM MOTSTÅNDSRÖRELSEN
Frågan hur mycket som är propaganda och hur mycket som är sanning?
Onekligen har dom vissa poänger:
"Vem i sina sinnens fulla bruk kan anse att Nationellt Motstånds intervju med Jan Bernhoff, läraren som bevistade förintelsekonferensen i Iran, skulle vara obetydlig och sakna nyhetsvärde? Man tycker, med all reson, att denna intervju kunde förväntas skapa stora rubriker, i stil med ”Förintelseförnekande lärare medverkar i nazisttidning”. Men inte ett ord hördes från medierna. Inte den kortaste notis skrevs."
"Man har likaså tystat ner det faktum att Motståndsrörelsen är i full färd med att överklaga en rättsvidrig dom till Europadomstolen, något som är tämligen unikt och kan leda till att Högsta domstolen drar tillbaka sin, oenigt fällande, dom om hets mot folkgrupp. När Åke Green efter sin anti-homopredikan bara övervägde att ta upp saken till Europadomstolen blev det ett fasligt liv från massmedia, som placerade nyheten på förstasida under flera dagar. Följaktligen borde våra aktivisters överklagan vara av stort nyhetsvärde, inte minst med tanke på medias förkärlek för nyheter berörande så kallade ”nazister” och ”homofobi”. Men likt intervjun med Bernhoff har varenda antydan till reaktion från massmedia uteblivit."
"Trots uppdagandet av att Google News publicerar artiklar från Nationellt Motstånd har massmedia förblivit tysta, sånär som för ett fåtal pc-tidningar. Detta är bara några få fall av många som den senaste tiden helt och hållet tystats ner av massmedia."
Likaså är Nationellt Motstånd det idag absolut främsta nationella nyhetsorganet. Våra fiender vet det och de fruktar detta faktum. De vet att vi genom en ihärdig gatukamp och en frekvent uppdaterad tidning når ut till tusentals svenska män och kvinnor, varje dag. Män och kvinnor som med tiden kan bli mer än bara sympatisörer och tidningsläsare.
Det går inte att förneka att det finns nyhetsvärde i dom exempel dom tar upp ovan, särskilt i intervjun med Jan Bernhoff vilket torde kunna slåss upp på löpsedeln, med lämplig "skandalrubrik"!
Men så har ju inte skett, så då blir man ju lite nyfiken på om Nationellt Motstånd har rätt i att det är en medveten samordnad mörkläggning av nyheter som annars skulle ge Nationellt Motstånd gratispublicitet?
Sen undrar jag om det stämmer att Nationellt Motstånd är den "ledande" nationalistiska/högerextrema tidningen eller hur man nu ska formulera det?
Vad har dom för upplaga? Hur många är det som läser tidningen? ÄR DEN, någon form av reellt hot så tillvida att dess spridning börjar bli ansenlig? Givetvis med den relativa utgångspunkten att tidningar av det här slaget i Sverige är pyttesmå i jämförelse med mainstreamtidningar.
