Piano - Funktionsanalyser

Hur funkar detta egentligen? Jag är med på I, IV, II och sånt, men förstår inte funktionsanalyser. Förklaring, tack. Handlar alltså om T, Sp, D7, etc.

Harmonisk funktionsanalys rör grammatiken (syntax) för tonikala (bättre ord än 'tonala') ackordföljder - inte hur ackorden i sig är uppbyggda. Man använder alltså namn på ackord, men namnen syftar på den roll ackordet för tillfället spelar i relation till ackorden som ligger framför & bakom. Ungefär som skillnaden mellan ordklasser & satsdelar. Det är ganska invecklat, och kan låta jobbigt utan notexempel.

Grundkunskap är t.ex. att parallelltonarternas funktioner speglas mot varandra. Illustrerar med parallellerna C-dur & A-moll:

Tonika: (I = T =) C-dur: Sp = "subdominantparallell" syftar på "det ackord som har subdominantroll i parallelltonarten". Under dominanten (V = D = G-dur) ligger subdominanten (1 diatoniskt steg nedåt; (V - 1 =) IV = S = F-dur), och vi ska ha dess parallell. I dur ligger parallellen 1 liten ters (= 2 diatoniska steg) nedåt, på (IV - 2 =) II = D-moll. I C-durs parallell A-moll är IV = S = D-moll. -Check.

Vi vänder: (I = T =) A-moll, och vi ska ha Sp igen. IV = S = D-moll, och dess parallell 1 liten ters uppåt: ((IV + 2 =) VI = Sp =) F-dur. I A-molls parallell C-dur är IV = S = F-dur. -Check.

Detta exempel använde de 3 beteckningar du nämnt, utom: D7 står för dominantseptimackord (septima = 7), i C-dur sålunda G7. Dess funktion är dock att föregå (leda till) nästa ackord en kvart uppåt (här: C-dur) - eller lura lyssnaren i h*ns förväntan av G7 -> C, och landa någon annanstans (t.ex. A-moll). Just dominantfunktionen kan med fördel dubbleras:
((D ->) D7 ->) D9 -> T = A -> D7 -> G9 -> Cm (eller luras med Ab-moll, eller...)

Svenska Wikipedia har en liten artikel om funktionsanalys,
den engelska en lite större om diatonic function.

Så om jag har förstått det rätt borde alltså funktionsanalyserna T-Tp-Sp-D7-T med C-dur som tonika se ut så här:

(T = C-dur) -> (Tp = A-moll) -> (Sp = F-dur) -> (D7 = C7) -> (T = F-dur)

Stämmer det?

Inte riktigt; Facit [C-dur]:
(T = C-dur) -> (Tp = A-moll) -> (Sp = D-moll) -> (D7 = G7) -> (T = C-dur)

Funktionerna benämns som de ser ut i tonarten C-dur. (Om du modulerar får du "nollställa" och makera ny tonart. Jag tror du ville leda till F-dur. Då inga modulationstecken (Från C-dur -> F-dur tonen Bb -> B) syns bör hela räckan analyseras i samma tonart, och du hade skrivit C-dur.

Vi kan lösa det hela i F-dur också:
(T = F-dur) -> (Tp = D-moll) -> (Sp = G-moll) -> (D7 = C7) -> (T = F-dur)

eller utgå ifrån de ackord du skrev (Då blir T = F-dur, eftersom ingen modulering ägt rum, och man analyserar "baklänges" = identifierar en funktion utifrån vad den leder till):
(D = C-dur) -> (Dp = A-moll) -> (T = F-dur) -> (D7 = C7) -> (T = F-dur)

Hur såg din uppgift ut?

Sent påkommet:
Notera att min översta räcka implicerar dominantdubblering:
(T = C) - (((D7 = A7)) - (D7 = D7)) - (D7 = G7) - (T = C),
men då måste alla ackord bli dur, här dessutom med 7·or. (Ett mollackord kan aldrig ha dominantfunktion.)
Kedjan kan även skrivas: T - DDD7 - DD7 - D7 - T, då vi har dominant till dominant i följd. Kanske var det du var ute efter?

Kollat igen. Felet du begick är att behandla varje nytt ackord som tonika, inför steget till nästa ackord. Då fås din räcka som resultat, med den lilla modifikationen att slutföljden ska bli C7 - C.

Tonarten & dess funktioner ligger till dess man markerar ny tonart. Det brukar se ut ungefär:
[C-dur:] T - ... - (D7) - [Bb-dur:] T - ...
Man nollställer först vid ny, etablerad tonart. Utvikningar härifrån görs inom parentes. Därav (((D -) D -) D -) D - T

Okej, då är jag med, förutom det att det blir G7 -> C-dur;

(T = C-dur) -> (Tp = A-moll) -> (Sp = D-moll) -> (D7 = G7) -> (T = C-dur)

För D7 borde väl bli A7? Och varför blir det inte moll? Man kan tänka sig att det borde bli det i och med att föregående ackord är D-moll.

Sen får du gärna elaborera angående ledande ackord som D7, D3, D6/4, etc.
Hängde inte riktigt med på det.

Tack så mycket för hjälpen i alla fall!

hmm nu känner jag mig dum
varför är dominantsjuan till ett C A7? borde inte det bli dominantdominantdominant eller subdominantparalellens dominant? hoppas du fattar jag menar

Tänk baklänges: Du ska inte ha dominanten från D-moll (vilken vore A7), utan dominanten till C-dur (vilken är G7). Vi har aldrig lämnat tonarten, men parenteserna kanske luras lite; De syftar underförstått inte på harmoniska utvikningar, utan håller bara ihop funktion & ackord till par. Normalt skriver man funktion under(/över) notation, men det skulle inte fungera med vBulletins textredigeringsmöjligheter. Lite olyckligt.

Dominanten blir inte moll, eftersom funktionen kommer av stora tersens ledtonsverkan - och mollackordet har liten ters.

I naturlig eller fallande melodiös A-moll är ackordet på kvinten E-moll, och kallas dominantens mollvariant, EJ att förväxlas med dominant.

Ledtonsfunktion:
Detta innebär att i en D7-T-kadens så faller dominantens 7 till (dur-) tonikans 3 (i G7-C tonerna F-E). D9 är vanligare i moll, eftersom man i dur tappar ledtonsverkan (stor sext till kvint = helton); Alltså, i t.ex. A-molls D9-t-kadens (E9-Am) faller (den lilla!) nonan till tonikans kvint: F-E som i förra exemplet, men med annan innebörd.

Med D6/4 menar du det s.k. kvartsextackordet. Det är enkelt uttryckt en tonika som tolkas som en dominant med förhållning ("sus"-ackord; av en. suspension). Tänk T = C-dur. Dominanten blir G, och för G är 4 = C och 6 = E; tonerna bildar C-dur, men fungerar inte som tonika utan som förhållning i dominanten. 4/6 faller alltid till 3/5, vilket ger G/B/D = G-dur. Den normala följden brukar vara D4/6/8 - D[3/5/]7 - T, och spelas sålunda C - G7 - C.

Återigen, tänk baklänges; inte vad det kommer från, men vad det leder till: A7 är inte D7 till det vänstra C-dur, men DDD7 till det högra via de andra dominanterna. Det är parenteserna som gör det, och du själv sade det:
dominantdominantdominant = (((dominant -) dominant -) dominant - tonika
d.v.s.
(((A7 är dominant till) D7 som är dominant till) G7 som är dominant till C som är tonika.

det är när man börjar fatta sådana här grejer som man funderar över att skaffa sig ett liv.

Lite andra frågor när vi ändå är på gång:

Hur tolkar man analysen S5? Och blir D3, om C-dur är tonika, ett B-dur?

Hur är detta användbart i praktiken?

Mvh,
självlärande hobbypianist