Citat:
Känns inte det som lite märkligt? LA stal lugnande medel från avdelningen - och arbetskamraterna ser mellan fingrarna, även om han inte var påverkad på jobbet. Hur kan man godta detta - och på ett sjukhus? Anmäldes inte detta? Och, lite paradoxalt, han tyckte väldigt illa om droger och berusningsmedel, ändå STAL han lugnande medel från avdelningen. Vem skulle använda dem? Om han hade varit i behov av sådana, hade väl en läkare kunnat skriva ut dem till honom. Legalt.
Att LA inte skulle vara svartsjuk, hur kunde hans arbetskamrater veta det? Det behöver inte ha märkts utåt. Om han tog lugnande kan han ha framstått som lugn och stabil. Om han dessutom var en människa som inte ville ventilera tankar och känslor, så kan detta ha varit en anledning till att inte "ältade" och pratade om separationen. Han kanske inte ville visa att han tagit detta hårt, och därför framställde sig som glad, trevlig och nöjd?
Jag har ingen uppfattning om sakfrågan, och om LA var inblandad i Johans försvinnande eller inte. Jag reagerar bara på att jag tycker att uppgifterna kan verka lite motsägelsefulla. Kan det ha varit kollegors önskan att vilja prata om sin trevlige, duktige arbetskompis på ett så positivt sätt för att skydda honom, för att de inte ville/kunde tro att han kunde vara inblandad?
Att LA inte skulle vara svartsjuk, hur kunde hans arbetskamrater veta det? Det behöver inte ha märkts utåt. Om han tog lugnande kan han ha framstått som lugn och stabil. Om han dessutom var en människa som inte ville ventilera tankar och känslor, så kan detta ha varit en anledning till att inte "ältade" och pratade om separationen. Han kanske inte ville visa att han tagit detta hårt, och därför framställde sig som glad, trevlig och nöjd?
Jag har ingen uppfattning om sakfrågan, och om LA var inblandad i Johans försvinnande eller inte. Jag reagerar bara på att jag tycker att uppgifterna kan verka lite motsägelsefulla. Kan det ha varit kollegors önskan att vilja prata om sin trevlige, duktige arbetskompis på ett så positivt sätt för att skydda honom, för att de inte ville/kunde tro att han kunde vara inblandad?
Som jag skrev förut när jag pratat med min släkting, så blev Johans mamma lite av en driftkucku på sjukhuset också. Hon framställdes där som ett hysteriskt fruntimmer med mycket starka intressen för karlar, för att säga det snällt. En överdrifternas dam milt sagt. Det sas också en hel del om henne som lärare, som var mindre bra. Någon elev där hade ju också sagt något i stil med " idag verkar hon vara glad, hon kanske har skaffat en ny karl igen nu då", i fikarummet. Hon framstod som en lärare som för all del var kunnig, men knappast psykologisk eller pedagogisk, hon kunde ha ett jävla humör där hon fräste ur sig vad som helst till elever. På sjukhuset blev hon något man skojade om, samtidigt som LA framstod som snäll och ingav trygghet och inte alls ville prata om Johans mamma överhuvudtaget. Nej, arbetskamrater ville inte tro något ont om LA, men framförallt hade de svårt att ta Johans mamma på allvar. Någon där hade ju också sagt " Hon kanske har sagt några sanna ord någon gång, men det var nog av misstag det". Väldigt beklagligt allt detta, för hu än Johans mamma var som person eller lärare, så kan ju inte arbetskamraterna veta om LA trots allt var skyldig.
