Citat:
Ursprungligen postat av
VEMDÅJAG
Det största försvaret hade väl LA hos sina kollegor. En släkting till mig arbetade på sjukhuset, dock inte på samma avd som LA. Däremot hade min släkting väldigt goda vänner på LA:s avd och dessutom hade han ombytes-skåpet bredvid LA. De på LA:s avd gav LA väldigt goda vitsord.
: Väldigt trevlig och snäll person. Ställde upp för alla som ville ha hjälp (personalen alltså).
: Väldigt kunnig i sitt yrke. Var det en person som kunde lugna oroliga patienter så var det LA. Väldigt psykologisk och ingav trygghet.
: Absolut våldsmotståndare. När det tidigare diskuterats våld och övergrepp så framgick att LA avskydde alla slags övergrepp och brott.
: Alla visste såklart om separationen med Johans mamma, men det var inget LA ville prata om. På jobbet var han som vanligt, glad och trevlig. Han ältade inget privat bekymmer utan var en bra arbetskamrat om vanligt. Han ville absolut inte ventilera tankar med sina kollegor.
: Och därmed säger kollegor att LA inte var svartsjuk. Kanske önskar A-C att LA saknade henne mycket mer och önskar att han var så svartsjuk som hon påstår, säger en kollega. A-C blev en slags driftkucku på sjukhuset, medan LA sågs som trygg och godheten själv. Han var ju människa så det är klart att han inte tog separationen med en axelryckning, men det har inte påverkat honom på jobbet i alla fall. Och han umgicks mycket med vänner och kollegor på fritiden/kvällar/helger. Aldrig att han ältade eller ville prata illa om A-C eller någon annan.
: LA stal lugnande medicin på avd. Inte heller detta verkar kollegor brytt sig om. Han var absolut inte påverkad på jobbet, så det var inget negativt på arbetsplatsen, säger dem. Överhuvudtaget hade LA alltid tyckt väldigt illa om droger eller berusningsmedel.
Känns inte det som lite märkligt? LA stal lugnande medel från avdelningen - och arbetskamraterna ser mellan fingrarna, även om han inte var påverkad på jobbet. Hur kan man godta detta - och på ett sjukhus? Anmäldes inte detta? Och, lite paradoxalt, han tyckte väldigt illa om droger och berusningsmedel, ändå STAL han lugnande medel från avdelningen. Vem skulle använda dem? Om han hade varit i behov av sådana, hade väl en läkare kunnat skriva ut dem till honom. Legalt.
Att LA inte skulle vara svartsjuk, hur kunde hans arbetskamrater veta det? Det behöver inte ha märkts utåt. Om han tog lugnande kan han ha framstått som lugn och stabil. Om han dessutom var en människa som inte ville ventilera tankar och känslor, så kan detta ha varit en anledning till att inte "ältade" och pratade om separationen. Han kanske inte ville visa att han tagit detta hårt, och därför framställde sig som glad, trevlig och nöjd?
Jag har ingen uppfattning om sakfrågan, och om LA var inblandad i Johans försvinnande eller inte. Jag reagerar bara på att jag tycker att uppgifterna kan verka lite motsägelsefulla. Kan det ha varit kollegors önskan att vilja prata om sin trevlige, duktige arbetskompis på ett så positivt sätt för att skydda honom, för att de inte ville/kunde tro att han kunde vara inblandad?