Citat:
Ursprungligen postat av
Sagacity
Väl formulerat, aLphaCurL!
Något som jag inte tycker har diskuterats tillräckligt mycket här är vad LA:s ursprungliga avsikt med att föra bort Johan var. Det har ju tidigare diskuterats huruvida avsikten verkligen var att mörda Johan eller ej, och som skäl till att det inte skulle ha varit hans ursprungliga plan har bland annat anförts att LA i så fall inte skulle ha kört runt i Bosvedjan och visat sig för Anna-Claras grannar så mycket som han gjorde under veckorna innan Johan försvann.
Har du någon teori om detta? Jag tycker, efter att ännu en gång ha läst domarna, att LA:s beteende efter försvinnandet – vilket särskilt framgår av det förtäckta hotet gentemot Kent, då de två samtalade i den senares bil – tyder på något slags Gudskomplex; han visste vad han hade gjort, var inte rädd för att bli misstänkt och tvekade inte heller för en sekund inför att hota Kent. Samtidigt så förnekade han konsekvent att han skulle ha legat bakom försvinnandet.
Jag vill minnas att BA konfronterade LA i samband med att LA vägrade delta i skallgången och anklagade honom då för att ha mördat Johan. LA svarade med vad BA har beskrivit som ett inåtvänt leende och verkade till synes oberörd. LA har gång på gång betett sig på ett sätt som har fått honom att verka skäligen misstänkt, själv varit medveten om detta och ändå inte slutat bete sig underligt. Det gör jag att jag ändå inte helt vill avskriva att LA:s motiv verkligen var att mörda Johan.
Vad tror du om detta?
Kloka och välformulerade tankar, Sagacity!
Det hade ju inte förflutit så lång tid sen LA bott där i lägenheten med Johan och ACA. Man kan fundera på om han behövde så många tillfällen för att kartlägga och reka morgonrutinerna i Bosvedjan, eller om han satt där gång på gång utan att kunna samla mod tillräckligt att skrida till verket.
Jag anar att LA led av en personlighetsstörning - troligen en narcissistisk sådan - som i kombination med visst missbruk kan bli mycket obehaglig. Hans kränkta känslor gentemot ACA, som hade ett tämligen utsvävande kärleksliv, och hans tilltufsade kontrollbehov som just tappat kontrollen över detta kärleksliv, måste ha varit som nitroglycerin i ådrorna.
Tanken om en gudskomplex är intressant. Det finns många indikatorer på att LA flyter lite ovanpå och tittar ner, med en känsla av att vara osårbar. Han verkar inte bry sig om vilket intryck han ger eller vilka misstankar han väcker. Polisens oförmåga att hantera detta under förhör leder till att LA styr dessa samtal till långa monologer där förhörsledaren tröttas ut och ger upp. LA låter sig inte skrämmas eller styras - han manipulerar själv situationen genom ett utnötande, inåtvänt ältande som ingen klarar att lyssna till. Det är nästan komiskt!
I mötet med den höggradigt arrogante Arvidson, med ett grandiost ego även han, uppstår en riktigt toxisk cocktail. Tillsammans antar de genomgående fågelperspektiv. Jag tror att Arvidson, som såg ner på arbetarkillen Pelle, försäkrade LA att han var helt utom räckhåll för "rättvisan".
Å andra sidan tyder allt på att LA höll av Johan som sin egen son, vilket gör ett överlagt mord något magstarkt. Var revanschbegäret kontra ACA så starkt? Jag har tidigare sagt att detta tenderar att anta bibliska proportioner med barn som offras. Gudskomplex - ja, kanske.
Jag har tidigare uttryck att jag inte tror att LA hade för avsikt att Johan skulle dö. Om LA var inblandad i att han försvann den där dagen tror jag att nåt gick käpprätt åt helvete.
I maj 1988 tog ett vittne kontakt med polisen om att man hört en mansröst inifrån Johans lägenhet morgonen då Johan försvann. Detta efter att ACA & TW åkt till jobbet.
Jag har ju tidigare varit inne på att det faktiskt är möjligt att en helt annan person dykt upp i lägenheten den där morgonen av helt andra skäl - kanske fastighetstillsyn av nåt slag - och nåt gått helt fel. Johan har hamnat dubbelvikt i en stor sopsäck i soprummet en halv trappa ner, som aldrig kollades.
LA, som då häckat i omgivningarna länge och väl, observerad av många, måste i så fall drabbats av fullständig panik när Johan konstaterades försvunnen, medveten om hur detta skulle komma att se ut. Kan också förklara en del udda beteenden.
Sen har vi BA, som berättat om hur han under en period efter rättegångarna hade upprepade och långa telefonsamtal med LA, där denne vid tillfällen var mycket nära att erkänna.
Jag tror inte att Christer Pettersson sköt Palme, men han verkade gilla att folk trodde det, och att tjäna pengar på denna tro. Människors skräck och bävan, att hålla dem på halster...
@