Vad är det för fel?

Tre år är bara tre år. Jag har "inte ens" gymnasiet, men jag har gett mig fan på att skapa mig ett bra liv ändå. Men om du bara nöjer dig med saker som det är så har du ju gett upp. Alla måste kämpa!

Jag är inte nöjd nånstans, det är det som är felet, allt är fel, politiken får mig att spy, hela världen är så fel den bara kan bli och landet jag lever i är nog det värsta av allt, allt jävla hycklande och smörande för en viss sort (givtvis inte min) min egen vardag får mig att spy, och jag vetefan hur jag ska kunna klättra uppåt i den sitsen jag sitter i, mao, det är skit..
Kan tillägga att jag försökt skita i allt och vara glad men nu har det gått för långt, jag kan inte vara glad så länge det fortsätter såhär, snart blir det nog repet...tack för svaret iaf.

Jag tycker att det låter som medelsvensson-syndromet.
Jag fruktar det själv mer än döden. Och jag har redan fått symptom.

Vad ska jag ta mig till? Blir fan helt mongo snart, jag får nog ta och sätta lite krydda på min döda tillvaro om det inte blir bättre, vilket det säkert inte blir...
Har ni några tips på vad jag kan roa mig med? Känns inte som att jag har speciellt mycket att förlora så det får gärna innehålla vansinniga saker.

Gå ut en liten stund varje dag när det fortfarande är ljust. Ljus gör massor för hur man mår. Träna gör med att man mår bättre. Träffa nån och hitta på nåt. Bowla, biljard eller nåt.

Om du vill göra nåt som är galet, träffa nån kontakt från nätet Det kan bli galet vill jag lova!

Nja,det där med att inte palla göra saker och inte göra något hänger rätt bra ihop (Ja,jag kom på det där själv)


Någonstans måste du ju börja. Varför inte just nu? Inte imorgon, inte efter Stargate, utan nu! Gå ner å köp ett gymkort. Skit i om du är lat,eller inte orkar. Tänk om dom sagt det när de skulle börja bygga Rom? "Näää...fan vad jobbigt å bära sten. Kom så dricker vi vin istället"
Så blir inga imperier byggda, och så får du inte heller ett aktivare liv!

Har du testat knark? det kan fungera.

lite cannabis och färglada psykedelier på helgerna piggar ju upp

Var det Mongolidköping du bodde i sa du?

...eller så kan du stoppa Glocken i munnen direkt.

Jo, droger verkar kul men jag har inte ens råd med det, har bara rökt lite med polarna och så, skulle nog inte slänga ut mina stackars pengar på det, har inte några nu men när jag har..

Förövrigt, det har inte hänt nånting än, min bästa kompis har jag fan gett upp hoppet om nu för att jag inte ens har råd att umgås med honom, detta är faktist nåt jag bara skrattar till, har fan inga känslor kvar, seriöst alltså, jag vet att jag låter som en liten gnällig fjortisunge men jag lovar er, det är så jävla illa nu så att jag kan inte ens beskriva det med ord, och nu när jag tänker efter så har jag inte en enda vän eller ens en kompis kvar, jag är 20 år och har tappat all kontakt med omvärlden, förutom internet och tv, en sak till, häromdan skrev jag in mig på af och då kom jag och tänka på att det var första gången jag åkte hemifrån på ca: ett halvår.

Jag bor mitt ute i helvetet (jovisst, på landsbygden, tre tummar upp!) och kan inte ta vilket jobb som helst, jag har inget körkort, ingen utbildning, ingen arbetslivserfarenhet, inga referenser öht, det är ingen mening att gå på soc för de kräver alldeles för mycket, bussförbindelsen här ute är fan skit så jag kan inte ens ta mig dit utan hjälp av morsan eller farsan, fö så är deras ekonomi också skit, i skrivande stund sitter jag till råge på allt och hungrar som fan för det finns fan inget att äta, har varit riktigt tomt på föda här hemma i två veckor nu, och det är så varenda jävla månad, år ut och år in, fan ska jag göra? Nu är jag också jävligt snussugen och ni kan ju gissa om det finns nåt, ja ni gissade rätt, det är slut.

Alltså, fan vad mitt liv suger fet jävla svartskallekuk, jag kan inte ens ta mig ur denna situationen, detta VET jag, det kommer inte lösa sig, har försökt få mina föräldrar att flytta på sig te Gbg eller dylikt men nej, det går inte.
Kan ni inte skänka pengar till mig?

Skänk en guldpeng var så har jag så jag kan fixa lyset ute i ladan så jag ser repet jag ska hänga mig i.

Så känner jag varje dag, tror knappast jag är ensam om det men det gör inte saken bättre direkt.

Och dessa satans strömavbrotten driver mig till vansinne, nä tacka vet jag, allt är fan skit och pannkaka, och hur jag stått ut så här länge vet jag inte.

20 år är inte gammalt. För tidigt att ge upp. Vägen ut är att du hittar en smart sysselsättning/utbildning som kan generera inkomster. Tänk dock noga igenom vad du vill göra baserat på intresse och efterfrågan för några felsteg har du inte direkt råd med. Arbetsförmedling har en lista på yrken som är heta de närmaste åren.

Ät rätt, träna.....


Vilken är den här sorten?


Vad är medelsvensson-syndromet?

Vem är det som påstått att livet är en dans på rosor? Är det inte våra föreställningar om beständig lycka som ställer till det för oss? Varför kan vi inte acceptera att livet är både upp och ned? Är det inte det som är problemet? Leda är inget att frukta! Det är bäst att du vänjer dig.

Det har jag sagt, men inte hjälpte det, nej då, den gubben gick inte.

Problemet är väl snarare att livet är mer ner än upp för en del av oss.