moral och etik kring genteknik

Ja vad tycker ni alla? Har dett gåt för långt, har det gått för långsamt? Hur förhåller ni er till genmanipulerade växtarter och varför?
Var ställer ni er i frågan om genmanipulation av djur, tex de självlysande grisarna i Asien eller katten med ett människoöra på rygggen (Har någon en bild på denna förresten?),
Vilka scenarion ser ni framför er?

Låt tankarna flöda

om grisar börjar flyga har det gått lite för långt tycker jag.

Tycker att man använder gentekniken på tok för fritt utan tanke på konsekvenserna. Växterna har formats genom miljoner års evolution och här kommer vi och ändrar denna genetiska kod över en natt. Fler och fler grödor anpassas så de ska kunna leverera extra mycket slantar åt dom som drivit utvecklingen. Dessa människor kommer troligen aldrig att uppleva de negativa konsekvenserna under deras livstid.
Tänk om man tex skapar en supertomat (har redan gjorts). Denna tomat mixtrar man med lite nu och då för att optimera dess smak och storlek. Men vad händer när det börjar dyka upp problem som genetiska defekter som är svåra/omöjliga att helt ta bort? Små förändringar i genpoolen under tusentals år och man får ett lapptäcke till arvsmassa. Risken är väll att vi en dag står helt utan tomater då de inte längre är livsdugliga. Visst skulle man kunna klona fram nya tomater från arvsmassa tagen från original-tomaterna, men om miljön har förändrats så har de aldrig fått chansen att anpassa sig.

Kort sagt så tycker jag att genmanipulation är en farlig teknik och konsekvenserna kan vi bara spekulera i. MEN, jag tycker samtidigt att vi bör försöka lära oss så mycket som möjligt och framställa enskilda exemplar i laboratoriemiljö. Man behöver inte fundera länge för att inse fördelarna, men att använda den här typen av teknik på grödor i dagsläget tycker jag är oansvarigt så länge man inte är helt 100% säker på att de inte kan fortplanta sig själva. Vid klassisk växtförädling har man iaf lite feltolerans men man får inte glömma att även det är en "ny" teknik som kan bjuda på en hel del tråkiga överraskningar. Vi får vänta och se.

Ingen ger sig på Naturen ostraffat.
Att börja manipulera och laborera med livets byggstenar, det straffar sig i längden.
Snart får väl ens Pelargoner i köksfönstret cancer, också...

Nej, jag anser istället att vi låter ett större antal människor dö för att manipulera ett mindre antal växter.

Jag menar, jag bryr mig inte. Höhöhöh

haha håller med dig!
Vi har ingen aning om hur naturen reagerar på det vi gör.. så vad kommer hända när det verkligen händer?!

Underbart, tack så mycket för att ni svarat. Själv är jag då för en utökning av genteknik, bland annat på grödor och tomater då
Men vad tycker ni då är så fel med detta? Syftar då speciellt på Tortoriello svar. Är det fel i sig att mixtra med naturen eller är det konsekvenserna som oroar er?

När det gäller Wellermans tomater så tas ju bara livdudgliga exemplar fram. Och naturligtvis kan denna få mutationer men endast de livsdugliga avkommor kommer överleva och fortsätta konkurera, och denna förändringen kommer ta tiotusentals år. Att växten i fråga dör ut känns väldigt otroligt, om inte helt osannolikt.

Så vilka andra negativa konsekvenser ser ni framför er?

Min poäng är väll snarare att det är svårt att veta att tomaten verkligen är livsduglig bara för att den överlever. Den kan bära på latenta problem som en dag gör dom utsatta för någon förändring, tex en ny sjukdom eller nått. Och när man väl börjar märka dessa problem är det redan försent då risken är att genpoolen är för skadad för att återställas. Fler och fler småproblem kan bli ett stort problem fram i tiden. Att veta hur man ändrar på enskilda gener för att påverka enskilda drag är relativt enkelt, men att fullt förstå hur alla dessa gener samverkar kan vi bara drömma om.

När man pratar om genmodifiering av växter så är det viktigt att komma ihåg att det rör sig om eliminering/addering av enskilda gener. Sådana händelser har alltid varit en del av den naturliga selektioner genom ex. virusvektorer som inkorporerats i eukaryota celler. Har ingen exakt siffra på storleken men vet att det rör sig om en ansenlig mängd kBp som är inkorpororerad på det viset.

Men visst kan problem uppstå. Anta att vi tar fram en tall-variant som står emot en viss typ av parasit. Den nya varianten börjar odlas och tar över till 99% i den svenska skogen. Efter tio år så uppkommer en ny parasit som utnyttjar tall-mutantens egenhet med stora konsekvenser. Nästan alla träd dör.

Scenariot är möjligt men dock inte speciellt troligt. Om man ser till organismers förmåga att försvara sig mot omgivningen så hänger inte allt på ett kort. Både det adaptiva och medfödda immunförsvaret har funktioner som inte kräver ömsesidig hjälp (även om det oftast hjälper).
Den största risken jag ser med genmodifierade gröder som är resistenta på olika vis är den evolutionära stress som uppkommer. Det selektionstryck som parasiter, bakterier och virus får på sig resulterar alltid i en av två saker: Död eller anpassning, och naturen har en tendens att anpassa sig.

Men den risken tar vi varje dag vi själva äter pencillin eller antivirala läkemedel och avvägningen handlar om att jämföra möjlig vinst för samhället och möjlig risk för samhället. Multiresistenta bakterier borde rimligtvis oroa mer än genmodifierad potatis.