Perspektiv

Hej, jag undrar bara om nån känner igen min tanke. Rätt simpel: När du är på jobbet eller i skolan tänker man inte på vilket liv de omkring dig har, va de har för tankar och hur de ser på saker. Du kan det ytliga, vad de gillar å prata om eller va de gillar för aktiviteter och liknande. Däremot har du ingen aning om vad de har för perspektiv och va de har för dolda tankar. Har ni någonsin försökt se på er själva från någon annans ögon? Själv har jag väldigt lätt att tänka mig in i någons värld och få en uppfattning av deras tankar, oftast blir det inte helt rätt men känslan av att veta hur någon annans liv går är rätt spännande. Är det någon som känner igen det här eller brukar göra ungefär samma sak?

Absolut. Gör det ganska ofta faktiskt. Hos mig är det något av en restprodukt av att jag som barn hade väldigt dåligt självförtroende. Tankarna hemsöker mitt huvud lite då och då.

Visst, jag brukar betrakta mig själv från någon annas perspektiv, fast jag betraktar inte andra från någon annans perspektiv vilket är svårare. När jag betraktar mig själv så medför det disciplin och förståelse och det gör nog allihopa mer eller mindre, annars skulle vi inte ångrat oss i vissa fall, tror jag